Idrott ingen genväg till självkänsla

IDROTTSFÖRÄLDER. Att ungdomar fostras inom idrottsvärlden till starkare individer med bättre självkänsla är ett antagande som har blivit något av en sanning. Men så enkelt är det inte. Det är inte idrotten som stärker ungdomarnas självkänsla utan de som har stark självkänsla som väljer att idrotta. Det visar en svensk doktorsavhandling som tittat närmare på idrottande ungdomars uppskattade förmåga av självkänsla och socialförmåga. Forskaren Stefan Wagnsson doktor i pedagogik och verksam inom ämnet idrottsvetenskap vid Karlstads universitet blev själv förvånad över resultatet.
– Jag idrottade själv mycket när jag var yngre och har alltid tackat idrotten för vad den har gett mig som person. Därför blev jag lite extra förvånad när studien visade något annat, säger han.

Att ungdomar som förenings idrottar hade vid första anblicken bättre resultat vid uppskattningen av bland annat självkänsla och socialkompetens men när man grävde djupare och skalade bort faktorer som kön, socioekonomisk bakgrund, och etnicitet blev skillnaderna marginella.
– Skillnaderna som syntes mellan idrottare och icke idrottare kommer i stor utsträckning inte från själva idrotten utan självkänsla är något som redan finns hos de personer som väljer att idrotta, säger Stefan Wagnsson och fortsätter:
– Men jag vill poängtera att idrotten fortfarande fyller en viktig funktion och det finns en stor potential inom idrottssverige att bli bättre och dra nytta av de möjligheter som finns.

Stefan Wagnsson berättar att föräldrar och ledare har en stor betydelse för idrottens möjligheter att bygga upp och stärka självkänslan hos idrottande ungdomar. Bland annat genom att uppmärksamma de individuella prestationerna och förbättringarna hos alla och inte bara de som är bäst på plan eller oftast gör mål.

Hur är det då med individuell idrott och lagsport, har det någon betydande skillnad för barn och ungdomarnas utveckling? Enligt Wagnsson finns det små skillnader.
– Jag kunde se de som sysslade med en lagidrott uppskattade sin sociala förmåga högre än de individuella idrottarna. De ansåg sig generellt även vara mer populära bland kompisar. Men skillnaderna var marginella. Det kan kanske bero på att även om du tävlar i en individuell sport tränar du tillsammans med andra, säger Stefan Wagnsson.

I studien följde Stefan Wagnsson drygt 1200 barn och ungdomar i åldrarna 13 till 16 år under två års tid. Med jämna mellanrum har de fått uppskatta sin självkänsla, fysiska- och sociala förmåga och sin hälsa. Det har även svarat på frågor kring rökning, alkoholvanor och hur ofta de agerar moraliskt. Avhandlingen presenterade 2009 under titeln, ”Föreningsidrott som socialisationsmiljö – en studie av idrottens betydelse för barn och ungdomars psykosociala utveckling”.

Jobba med självkänsla
Så kan du som förälder och ledare jobba med det idrottande barnets självkänsla.
– Se alla prestationer och små förbättringar – fokusera inte bara på den som gör flest mål eller är lagets stjärna för stunden. Uppmärksamma de små förbättringarna, kanske är det någon som håller klubban rätt eller gör en bra passning.
– Skapa laganda – även om ditt barns lag endast tränar en gång i veckan eller håller på med en individuell idrott är kompisarna viktiga, att känna sig delaktig. Kanske kan ni ordna något skoj utanför träningstid för att få en bättre gemenskap.
– Testa olika sporter – självkänsla med hjälp av idrotten byggs inte över en natt, det tar tid. Men snöa inte in på en idrott, alla kan inte hitta rätt på en gång.