Kan förskolan försämra anknytningen?

Fråga: Min dotter är ett och ett halvt år och började på förskolan för två månader sedan. Nu är jag orolig över att anknytningen mellan oss ska ta skada av tiden där. Nu är hon på förskolan femton timmar i veckan. Jag vill ju såklart det allra bästa för mitt barn, men som förälder har man en ständig oro över att göra fel. Finns det någon anledning för min oro och är det något speciellt som jag bör tänka på? Jag vill också tillägga att det går jättebra för henne, personalen upplever henne som trygg och när hon kommer hem berättar hon om vad som händer på förskolan, pratar om de andra barnen samtidigt som hon skiner som en sol.
Tacksam för svar!
Med vänliga hälsningar Camilla

Svar: Anknytning är inte ett statiskt begrepp som ser likadant ut under hela barnets uppväxt, utan en kontinuerlig process som ändrar karaktär i olika utvecklingsstadier.
En ett och ett halvt åring är mogen att vara med andra vuxna och barn under ganska många timmar i veckan under förutsättning att barnet sedan åter får komma till mamma eller pappa. Anknytning är att kunna lita på att de viktigaste personerna i livet finns kvar även när jag inte ser dem. Förmågan att hålla kvar bilden av mamma och pappa i sitt inre ökar ofantligt under barnets första år. Och genom att mamma eller pappa hämtar och lämnar varje dag tränas den inre förmågan upp. Ofta kan det vara minst lika svårt för föräldern vid de första separationerna som för barnet.
Men var lugn anknytning är ju en ömsesidig process och ibland får föräldrarna hjälpa barnen med att skiljas på ett bra sätt och ibland är det barnen som ligger ett steg före.
Ni har redan tagit många viktiga steg i anknytningen, den anknytning som kräver total fysisk närvaro. Ni är nu inne i den fas då anknytningen stabiliseras och håller över tid och också klarar fysisk åtskildhet.
Med vänlig hälsning.
Margit Ekenbark, barnpsykolog på Familjeliv.se