Du blev mamma tidigt, som 17-åring, hur möttes det av omgivningen?
Mina föräldrar blev båda lite chockade, naturligtvis. Men så fort de fått se våra planer, vår nya lägenhet och vår budget blev de otroligt stöttande. Jag märkte ingen skillnad i hur mina vänskapsrelationer var. Det är klart att det rent praktiskt blev förändringar och ett och annat grupparbete fick göras hemifrån. Även skolan var stöttande, mina gymnasielärare skickade hem barnböcker som de skrivit hälsningar i.
Men positiviteten berodde nog delvis på att jag överkompenserat en del. Jag läste ALLT jag kom över och följde alla rekommendationer. Jag ammade i över 6 månader trots att jag tyckte att det var lite jobbigt. Vår son åkte bakåtvänd i över ett år även om han var mer sugen på att sitta framåt och han fick inte äta sötsaker på närmare 3 år. Jag lärde honom att bädda och plocka undan själv, jag läste för honom flera timmar om dagen, vi var ute nästan hela dagarna året om, och så vidare. Människor runt om mig klagade inte, för jag såg till att det inte fanns något att klaga på.
I skolan såg jag till att få bästa betyg i nästan allt. Jag var med i elevrådet och olika kommittéer på skolan. På studenten höll rektorn ett tal för mig där han sa att det var fantastiskt att någon kunde göra allt det, och dessutom vara en kärleksfull småbarnsförälder.
Finns det några nackdelar med att vara ung och mamma?
Jag får ofta den här frågan och i ärlighetens namn har jag svårt att komma på nackdelar. Jag antar att det för vissa kan vara svårt ekonomiskt, men för oss har det aldrig varit det. Det enda jag kan tänka mig är att man kan riskera att pressa sig för hårt, att man verkligen följer alla råd till punkt och pricka till den mån att man glömmer bort sig själv och sina egna åsikter i ämnet. Då och då har jag fått ta ett steg tillbaka och fråga mig "vem gynnar det här".
Är det någon skillnad på att vara mamma där mot i Sverige?
Jag upplever det som att folk inte lägger sig i, i samma utsträckning. Det är inte så mycket daltande med barnen heller. De måste uppföra sig lite bättre och på lekplatser ser man inte föräldrar följa barnen som skuggor överallt, vilket man kan göra i Sverige. Barn över 4 år förväntas ge sin plats på buss och tunnelbana till vuxna och vuxna kräver överlag en helt annan typ av respekt från barnen. För oss passar det bra. Spike är enda barnet och har en mycket stark vilja, men tack vare omgivningen har han tidigt lärt sig när man måste vara lite ödmjuk.
Om ni bott kvar i Sverige hade din son börjat förskolan i år, hur är det i London?
Spike går i skolan nu. Här varierar kvaliteten på skolor rejält och vi valde en privatskola för att vara på den säkra sidan. Det är 12 barn per klass och en lärare och en lärarassistent. De åker till parken varje dag, äter mat lagad i byggnaden och simmar en gång i veckan från att de är fyra. Spike går nu i ”Year 1” och förra året gick han i ”Reception Class”, en typ av förberedande klass. De har ett veckoschema och har lektioner i franska, ballet. konst, musik, matte, skrivstil och en hel del annat. De sjunger i kör och nästa år skall de börja spela ett instrument.
Hallå Där!
Namn: Tahira Faye
Ålder: 23.
Bor: London, precis vid London Eye. Vi flyttade i oktober 2009. Sen Johannes fick jobb här.
Gör: Jag läser psykolgi på distans, umgås med vänner, leker med min son och skriver min blogg.
Familj: Min sambo Johannes som är 26 och vår son Spike som fyller 6 i januari.
Medlem sedan: Jag blev medlem 2005 som 16-åring, när jag var gravid med min son. Jag blev medlem på Familjeliv främst för att ställa frågor om praktiska saker, gällande graviditet. Vi var en väldigt tight grupp som skrev i "Januarimammor 06".
Det allra viktigaste är att de skall lära sig simma, sedan kommer artighet och gott uppförande och sedan att kunna läsa, skriva och räkna. Vår son trivs otroligt bra. De är uppmärksamma på varje barns behov och pressar ingen. De uppmuntrar barnen att lära sig och är tydliga med att man inte behöver vara bäst direkt. Det är en mycket varm skola, och inte alls som klichén om den engelska kalla privatskolan.
Vad är det bästa med Familjeliv?
Det bästa med FL måste vara att man kan få hjälp med att se saker ur ett annat perspektiv, och att man får anledning att själv formulera sina tankar och åsikter. Det är skönt att kunna prata om uppfostran och värderingar utan att känna att man måste akta sig, vilket är lätt hänt om man tar upp det med vänner.
