Foda i bil
23 dagar efter att BB i Sollefteå stängde har nu den första bilförlossningen skett
Klockan 10.07 på torsdagsförmiddagen föddes en liten flicka i en Passat på vägen mellan Sollefteå och Örnsköldsvik.
På Facebook berättar mamman Emma Andersson, 22, från Graninge utanför Sollefteå, själv om den traumatiska upplevelsen.
”Jag blev den första..... Att vara med om det som man inte tror händer sig själv, sedan Sollefteå BB/förlossning stängde. Som landstingspolitikerna anser händer väldigt sällan. Men det händer ju faktiskt och fler kommer att behöva vara med om det som jag idag har upplevt”, inleder mamman sitt inlägg.
På Facebook skriver Emma Andersson att hennes text tränger in på hennes personliga integritet – men att hon ändå vill dela med sig av händelsen för att ge en bild av hur verkligheten nu ser ut för människor som väntar barn i närheten av Sollefteå.
I inlägget berättar Emma om hur hon kände att hon hade verkar med 6-8 minuters mellanrum vid sju-tiden på torsdagsmorgonen efter att ha väckts av sin tvååriga dotter.
Via telefon uppgav hon för en barnmorska vid BB i Örnsköldsvik att hon trodde att hon skulle hinna fram till sjukhuset i tid.
Efter att ha tagit en dusch och lämnat sin dotter hos en barnvakt satte hon sig tillsammans med sin sambo i bilen för att åka de cirka tolv milen till sjukhuset.
Då ändrade värkarna karaktär till krystvärkar och även vattnet gick.
Hennes sambo Jim Bylund ringde då från bilen upp förlossningen som skickade en ambulans för att möta paret på vägen mellan Sollefteå och Örnsköldsvik.
På grund av snöstorm och en avstängd väg han ambulansen inte fram i tid.
Istället tvingades paret att själva förlösa sin dotter i bilen.
”Jag försöker för kung och fosterland knipa allt jag kan för jag vill verkligen inte föda i bilen. Samtidigt som jag har panik, är otrygg och rädd + alla dessa jävla gupp. Hoppas jag att åtminstonde ambulansen med barnmorskan hinner möta oss. Sambon har barnmorskan i ambulansen på högtalare i telefon. Samtidigt som jag får ännu en krystvärk och känner att huvudet vill ut.... så hör jag att en väg är avstängd pga vägarbete så de måste köra via Bjästa..... Senare hör jag att de har 1,5-2mil kvar. För mig kändes det som 30mil bort. Till sist måste vi stanna efter vägen. Jag fick tillåtelse att krysta. En flicka fick se världen för första gången på 10sek. Klockan var 10:07. En mardröm för mig. Panikslagen. Otrygg. Tror därför inte att bebisen skrikit eller andas. Vilket hon i verkligheten gjorde”, beskriver Emma Andersson förlossningen i sitt Facebook-inlägg.
Tre minuter efter att hennes dotter föddes anlände ambulansen till parets bil.
– Det var snöstorm ute och för min sambo var det bara att kravla ut i snön utan byxor och ingenting alls på sig till ambulansen med bäbisen i famnen och navelsträngen hängandes, säger Jimmy Bylund till GP.
Inne i ambulansen beskriver mamman Emma att alla känslor fick utlopp.
”Väl i ambulansen kände jag mig trygg och allting brast känslomässigt. Värsta jag har varit med om, ett trauma och mirakel på samma gång. Allt gick bra fysiskt men pyskiskt då? Är inte det minst lika viktigt? Vi som inte vill bo i storstäder, förtjänar vi inte bättre än såhär? Är detta År2017? Fan ta er politiker”, skriver hon.
Hennes sambo Jim Bylund berättar att paret det senaste dygnet blivit uppringt av människor som velat gratulera till tillökningen. Han förstår att deras dotter nu kommer att bli en symbol för den uppmärksammade och kritiserade stängningen av BB i Sollefteå.
Jim Bylund säger att han önskar att familjen nu får lugn och ro, men att de samtidigt kommer att ställa upp för dem som är kritiska mot stängningen av BB.
– Det är många som vill träffa oss nu och vi vill ställa upp för BB. Vi håller på att kolla på om det finns någonstans där vi kan ta emot människor. Vi tänker inte bjuda hem alla till oss, säger pappan.
Protesterna mot stängningen av förlossningsavdelningen i Sollefteå har varit starka. Gravida tvingas nu i vissa fall resa mer än 20 mil för att föda på sjukhus, och inför beslutet ockuperades sjukhuset av arga demonstranter.
Som ett svar på oron hos blivande föräldrar startade ABF en kurs i bilförlossning, en kurs som Emma Andersson och Jim Bylund inte har gått.
– Nu gick allt bra och det är klart att det känns lite speciellt att ha förlöst sin egen dotter. Samtidigt känns det förjälvligt att det ska vara så här. Det är bara ren tur att allt var ok med bebisen annars hade inte varit lika roligt. Vi har tre mil till Sollefteå och dit hade vi ju hunnit, men tolv mil hann vi inte, säger Jim Bylund.
När GP är i kontakt med paret på fredagsförmiddagen sitter Emma Andersson och ammar sin nyfödda dotter. Hon är själv för trött för att prata, men Jim Bylund hälsar att hela familjen mår bra.
Den här artikeln var ursprungligen publicerad på gp.se
Läs hela Emma Facebookinlägg här:
”Jag blev den första..... Att vara med om det som man inte tror händer sig själv, sedan Sollefteå BB/förlossning stängde. Som landstingspolitikerna anser händer väldigt sällan.
Men det händer ju faktiskt och fler kommer att behöva vara med om det som jag idag har upplevt. Är inte vi värdiga goda förutsättningar att möta vårt barn för första gången med största möjliga trygghet?
Egentligen är detta väldigt personligt och tränger sig in väldigt extremt på min personliga integritet!
Men jag/ vi känner att vi vill dela med oss av denna information för Sollefteå BB, samt för att informationen som redan nu finns ute skall vara källkritisk och ej rykten. Vårt första barn föddes sommaren 2014. Även då var Sollefteås förlossning stängd. Vi åkte när jag hade tre värkar på 10min och hann vara inne på Öviks förlossning i cirka 8h innan hon föddes. Graviditet nr två. BF 27feb.
Kände mig naturligvis lite nervös inför den kommande resan till förlossningen men ändå ett lugn eftersom jag gjort det förut. Tänkte att förloppet kanske går nån timme fortare bara. Idag 07:00 blev jag väckt av min dotter och uppmärksammade då att jag hade värkar med 6-8minuters mellanrum. Det var ju lugnt. Klockan gick och jag tänkte ta mig en dusch, insåg att slemproppen gått och värkarna var nu tätare.
Pratar med barnmorska från övik som undrar om vi hinner vilket jag tror. Känner mig otroligt lugn trots snövädert som varit.
Vi packar de sista, skjutsar dottern till barnvakten och far hemifrån, från Graninge. Klockan var strax efter 09:00. Otroligt påfrestande värkarbete i bilen men det går ju trots allt.
Tills värkarna helt plötsligt ändrar karaktär, dvs krystvärkarna kom. Och vattnet gick. Tack och lov var min sambo otroligt lugn och ringde förlossningen som i sin tur skickade ambulans och en barnmorska följde med.
Jag försöker för kung och fosterland knipa allt jag kan för jag vill verkligen inte föda i bilen. Samtidigt som jag har panik, är otrygg och rädd + alla dessa jävla gupp. Hoppas jag att åtminstonde ambulansen med barnmorskan hinner möta oss. Sambon har barnmorskan i ambulansen på högtalare i telefon.
Samtidigt som jag får ännu en krystvärk och känner att huvudet vill ut.... så hör jag att en väg är avstängd pga vägarbete så de måste köra via Bjästa..... Senare hör jag att de har 1,5-2mil kvar. För mig kändes det som 30mil bort. Till sist måste vi stanna efter vägen. Jag fick tillåtelse att krysta. En flicka fick se världen för första gången på 10sek. Klockan var 10:07.
En mardröm för mig. Panikslagen. Otrygg. Tror därför inte att bebisen skrikit eller andas. Vilket hon i verkligheten gjorde. Ambulans anländer efter cirka tre minuter och ska hjälpa mig och vår nyfödda dotter ur bilen.
Utan byxor eller skor, med navelsträngen hängandes och vår dotter på bröstet får jag kliva ur bilen i snön, i minusgrader. Blottad för allmänheten. Väl i ambulansen kände jag mig trygg och allting brast känslomässigt. Värsta jag har varit med om, ett trauma och mirakel på samma gång.
Allt gick bra fysiskt men pyskiskt då? Är inte det minst lika viktigt? Vi som inte vill bo i storstäder, förtjänar vi inte bättre än såhär?
Är detta År2017? Fan ta er politiker.”
