Rituella inlägg och subliminala budskap

Vad är sanning, vad är lögn? Om du förtäljer mig en historia, hur ska jag veta om du talar sanning eller far med osanning? Vad har du för uppsåt? Är det för egen gagn eller är du uppriktig och inte har en gömd agenda eller onda intentioner? 

Sanningen är skeendet. Lögnen är sanningen illusion, det som inte stämmer med skeendet. Uppsåt förtar skeendet, förtar glädjen. Agendor är för ismer med färdiga staket och ramverk. Sådant ligger mig inte för. Vad är syftet? Vad är svar utan frågor?

Vad är du, vad är jag? Mer än personliga pronomen? Kan de någonsin beskriva upplevelser? Lögn och sanning är överenskommelser. Vi är rörande överens. Vad som är. Vad som inte är. Så fast i tron på en statisk yttre värld. Så övertygade om rätt och fel? Jag förtäljer inte för den som vänder mig ryggen, vill inte skåda den som anklagar mig utan annan grund än klentrons tvivel, vill inte med den som hävdar att jag inte fast jag har. Negationens låga, som eldsflammor i minusgrader.

Att bära på sanningens ok. Att vara sanningsenlig när de flesta far med osanning. Denna värld kan vara hård! Skulle du krypa till korset om jag klädde av din osanning?

Den som anklagar eller förtäljer lögner kamouflerad till sanning kommer aldrig att röra vid mig, bara vid sin egen solk.

...

Konstig vändning, men tråden fick lite fart igen.

Sant. Den som far med osanning kommer bara att vidröra sin egen olycka.

Ja, jag kunde inte låta bli. 

Nä, inte alltid man kan, ibland bara poppar det upp en tanke eller två som man skriver någonstans. Det är ju skrivarnas tråd, så de som skriver får besluta hur tråden utvecklas, om den alls. Må den ta vilka vägar som helst, allt från kylskåpspoesi till recept och vad som kan finnas där emellan.

Jag har snöat in på falska människor. Sitter och skriver en novell om det. 

Jag har en dikt jag vill dela med mig av. Här kommer den:

Det är bara jag och min segelbåt. På öppet hav seglar vi mot horisonten. Det är nästan vindstilla. Seglen får precis den kraft de behöver för att båten ska gå framåt. Jag är kapten och matros. Jag uppskattar ensamheten och tystnaden. Äntligen har jag fått ro. Havet sträcker sig så långt ögat kan nå. Jag seglar på öppet hav mot ett mål jag ännu inte vet om.

Det är inte målet som är målet, utan resan. Jag seglar vidare mot en ännu okänd destination. Bekväm i mig själv och i livet.