Rituella inlägg och subliminala budskap

Du skriver drömskt. Likt en poet som drömmer sig bort från världen och alla materiella ting, där enbart drömmar finns.

Du skriver på ett intressant sätt, men om du vill ha en ärlig och konstruktiv kritik, så känns det ibland som att du använder en synonymordlista rakt av för att hitta svåra varianter på enkla ord och uttryck för att förvirra dina "dumma" läsare. Ditt framförande framstår då som förmätet och pretto - som om du förväntar att vi, dina läsare, inte ska vara lika bevandrade i språket som du själv avser att du är. Det i sin tur skapar en distansiering mellan dig och oss, som gör att vi tappar intresset för vad du faktiskt vill säga.

Detta understryks vidare av att du ibland använder ord och uttryck aningen skevt och felaktigt. Om du gör det eftersom du inte fullt förstår ordets inneboende "smak" eller för att du värderar deras fonetiska värde högre, kan jag inte uttala mig om. Men exempelvis ordet "didaktisk" i din inledning: du använder den istället för ordet "lärande", medan ordet snarare är förknippat med själva lärandets metodik och etik. Eller "interrogativ" som du använder istället för "frågande", medan ordet i sig själv bär smaken av frågor som sker under tvingande former snarare än av nyfikenhet. 

När man jobbar professionellt med översättning, så är det oerhört viktigt att man är medveten om ordens och uttryckens inneboende kulturhistoriska och socioetiska värderingar och associationer och använder dem på rätt sätt, så att texten i sin helhet framför det uttalade och outtalade budskap som författaren avsett.

Nolite putare lectores stultorum esse.

Tack för att du delade med dig din upplevelse av texten, det uppskattar jag. Betraktelser av en nedklottrad toalettvägg kan också ge inspiration, som ju texten baserades på.

Varsågod. . Jo, det kan det ju verkligen göra. Jag hittar inspiration vart som helst det skrivna ordet finns. 

Jag skulle aldrig förutsätta att de som läser är dumma, det skulle vara att dra sig själv vid näsan. Synonymordlista har inte heller kommit till användning vid författandet av dessa texter, kanske därför exaktheten inte riktigt finns där. Det beror också på att jag gillar att blanda romantik med socialrealism, användarböckers torra informerande språk och njutningsfull prosa. Vad jag faktiskt vill säga lämnar jag till läsarna att avgöra. Utan uttolkare finns heller ingen mening, med en uttolkare blir meningarna till.Jag är medveten om det. Språk för mig är böljande, likt havets vågor, språk är något som blir till i oss, finns genom oss, inte utan oss. När det kommer till två eller flera närbesläktade ord som intar beroendeställning gentemot varandra använder jag gärna dessa ord som synonymer. Lärandets metodik är också ett lärande, man kan inte lära ut en metodik utan att lära in den. Tvång och nyfikenhet, också två begrepp som ofta går hand i hand.Så är det säkert, jag har aldrig arbetat med översättning, men det förefaller rimligt. Dock är ju även de kulturhistoriska och socioetiska värderingarna föränderliga, liksom historien, liksom associationerna, liksom rätt och fel. Hur som så ska du ha tack för att du delade med dig av dina perspektiv, det var intressant att få en översättares perspektiv på det!

Berasus uskaltane est.

Inspiration ja, finns i recept, i en restaurangs meny, i folksagorna och himmel jord och hav. Finns i känslan och i fastkletade tuggummin på regnvåt asfalt en kall novembermorgon vid hållplatsen rentav.

Jo, precis. Det gäller bara att vara öppen och mottaglig för det. 

Jag är ditt vittne, du min edsvurna. I vinterns rike där isen sjunger och verklighetens och drömmarnas trådar förlorar sin väv i tidens sköra spår. Kryddar dig med frusna löv och kantarell. Över fjärd och skifte i medförsett badkar. Vi flyr från kottkastande tallar och galna ordspråks imperativ. Klär ett ämbar i snö. Sveper ett lakan kring din pizza. Mot fördomarnas balsamerade utkast i mylla och kyla. Smörjer varsamt ditt ansikte med såt mull och doften av nyklippt gräs. Ge mig din avdankade jeansjacka. Av mig får du träskors kärlek. Bli med mig. Bara ännu en stund. Där på isen i virvlande snö.

Jag drömmer mig bort från det liv jag lever till en värld bortom tid och rum utan alla värdsliga ting. Om en bara för en stund kan jag andas ut och känna något som skulle kunna vara glädje och lycka. Jag vet dock att jag måste återvända till denna värld och det gör att en stilla tår trillar ner från min kind.

Ofta mest bombastiskt gnäll över ibland rena I-landsproblem. Men ett och annat inlägg som väcker eftertanke och bryderier, samt nyfikenhet.

Vissa skribenter formulerar sig med ord som även en ordrik måste slå upp/googla för att förstå betydelsen av. Andra skribenter är mer ordfattiga men vem har sagt att det är något fel att vara spontan men fåordig?

De flesta är ganska mellanmjölk men vissa reagerar med ryggmärgen och formulerar sig då obetänksamt. Det är inte lätt alla gånger att vara en känslig individ som tar illa upp bara av att höra eller se andras åsikter och uppfattningar. Är det så ställt kanske individen bör börja fundera över varför hon tar något personligt som inte är menat att vara personligt.

Många menar sig tänka rationellt men är snarare mest subjektiva, inget konstigt i det, då vi ju är känslovarelser.

Jag önskar att AI och Chat-gpt kunde ha en särskild sub för människor som är ledsna och besvikna över livet och behöver prata av sig. Om AI visar sig bra på att kunna förstå och trösta människor kan det iallafall bidra med något gott.