Bör hon kalla mig mamma?

Jesus. Vad sjutton händer här egentligen? Jag vet inte ens längre vad man ska svara på eller inte... Jag har inget behov av att "ta bort" biomamman från vårt liv. Hon finns där och kommer att vara i 16 år till om inget oförutsett händer och det har jag kommit att acceptera. Sen kan jag väl reflektera över hurvida hon är(just nu och det senaste året) närvarande och hur sjutton det är praktiskt att flickan står skriven hos en kvinna hon inte bor hos mer än ett par dagar i månaden.

Vi vet hur lite mamman har dottern eftersom att dagis har gått tillbaka och kollat åt oss hur ofta barnet varit där. Och hon började på dagiset i augusti = vi vet inte med säkerhet hur umgänget såg ut innan det mer än att det alltid var mormor som hämtade och lämnade hos min sambo. Utöver det har vi mött henne på buss och liknande med System-påsar på de helger hon påstått att hon haft dottern eller jobbat. Såklart fanns inte barnet att se någonstans. Så jag "svartmålar" inte någon. Jag konstaterar utifrån mina och sambons erfarenheter och vår kunskap kring människan.

Så är det så märkligt att jag känner ett agg mot kvinnan för att hon väljer spriten framför umgänge med sin dotter? En snäll och oskyldig tvååring? Klart som sjutton att jag blir ledsen. Har själv haft en sådan pappa som valde div olika fruntimmer, pengar och whisky framför mig och mina syskon. Så kanske jag tar det personligt också, men ingen ska behöva ha det som jag hade det.

Min sambo är fullt kapabel att ha heltid. Soc har inte sagt att han inte är det, det enda som är problemet egentligen är att han har svårt för konflikter då han är så rädd att de båda ska tappa vårdnad trots att det ej finns någon grund för att han skulle tappa. Nu har de tack och lov lyckats komma överens själva om att han har heltid och mamman tar då hon "kan". Men ska tydligen stå kvar skriven hos mamman.

Sen har vi kommit överens om att jag tänker inte rätta lillan mer än möjligtvis bonusmamma. Så tack och hej, för det här spårar ur alldeles för mycket för att jag ska kunna fortsätta vara delaktig.

Jesus. Vad sjutton händer här egentligen? Jag vet inte ens längre vad man ska svara på eller inte... Jag har inget behov av att "ta bort" biomamman från vårt liv. Hon finns där och kommer att vara i 16 år till om inget oförutsett händer och det har jag kommit att acceptera. Sen kan jag väl reflektera över hurvida hon är(just nu och det senaste året) närvarande och hur sjutton det är praktiskt att flickan står skriven hos en kvinna hon inte bor hos mer än ett par dagar i månaden.

Vi vet hur lite mamman har dottern eftersom att dagis har gått tillbaka och kollat åt oss hur ofta barnet varit där. Och hon började på dagiset i augusti = vi vet inte med säkerhet hur umgänget såg ut innan det mer än att det alltid var mormor som hämtade och lämnade hos min sambo. Utöver det har vi mött henne på buss och liknande med System-påsar på de helger hon påstått att hon haft dottern eller jobbat. Såklart fanns inte barnet att se någonstans. Så jag "svartmålar" inte någon. Jag konstaterar utifrån mina och sambons erfarenheter och vår kunskap kring människan.

Så är det så märkligt att jag känner ett agg mot kvinnan för att hon väljer spriten framför umgänge med sin dotter? En snäll och oskyldig tvååring? Klart som sjutton att jag blir ledsen. Har själv haft en sådan pappa som valde div olika fruntimmer, pengar och whisky framför mig och mina syskon. Så kanske jag tar det personligt också, men ingen ska behöva ha det som jag hade det.

Min sambo är fullt kapabel att ha heltid. Soc har inte sagt att han inte är det, det enda som är problemet egentligen är att han har svårt för konflikter då han är så rädd att de båda ska tappa vårdnad trots att det ej finns någon grund för att han skulle tappa. Nu har de tack och lov lyckats komma överens själva om att han har heltid och mamman tar då hon "kan". Men ska tydligen stå kvar skriven hos mamman.

Sen har vi kommit överens om att jag tänker inte rätta lillan mer än möjligtvis bonusmamma. Så tack och hej, för det här spårar ur alldeles för mycket för att jag ska kunna fortsätta vara delaktig.

Jesus. Vad sjutton händer här egentligen? Jag vet inte ens längre vad man ska svara på eller inte... Jag har inget behov av att "ta bort" biomamman från vårt liv. Hon finns där och kommer att vara i 16 år till om inget oförutsett händer och det har jag kommit att acceptera. Sen kan jag väl reflektera över hurvida hon är(just nu och det senaste året) närvarande och hur sjutton det är praktiskt att flickan står skriven hos en kvinna hon inte bor hos mer än ett par dagar i månaden.

Vi vet hur lite mamman har dottern eftersom att dagis har gått tillbaka och kollat åt oss hur ofta barnet varit där. Och hon började på dagiset i augusti = vi vet inte med säkerhet hur umgänget såg ut innan det mer än att det alltid var mormor som hämtade och lämnade hos min sambo. Utöver det har vi mött henne på buss och liknande med System-påsar på de helger hon påstått att hon haft dottern eller jobbat. Såklart fanns inte barnet att se någonstans. Så jag "svartmålar" inte någon. Jag konstaterar utifrån mina och sambons erfarenheter och vår kunskap kring människan.

Så är det så märkligt att jag känner ett agg mot kvinnan för att hon väljer spriten framför umgänge med sin dotter? En snäll och oskyldig tvååring? Klart som sjutton att jag blir ledsen. Har själv haft en sådan pappa som valde div olika fruntimmer, pengar och whisky framför mig och mina syskon. Så kanske jag tar det personligt också, men ingen ska behöva ha det som jag hade det.

Min sambo är fullt kapabel att ha heltid. Soc har inte sagt att han inte är det, det enda som är problemet egentligen är att han har svårt för konflikter då han är så rädd att de båda ska tappa vårdnad trots att det ej finns någon grund för att han skulle tappa. Nu har de tack och lov lyckats komma överens själva om att han har heltid och mamman tar då hon "kan". Men ska tydligen stå kvar skriven hos mamman.

Sen har vi kommit överens om att jag tänker inte rätta lillan mer än möjligtvis bonusmamma. Så tack och hej, för det här spårar ur alldeles för mycket för att jag ska kunna fortsätta vara delaktig.

Men om pappan ska ha heltid ska väl barnet också stå skriven där? Är väl olagligt annars? Misstänker bidragsfusk från mamman isåfall. Då hon nog får barnbidrag, underhåll och troligtvis bostadsbidrag endast om barnet är skriven hos henne. Det är väl också olagligt att ha såna bidrag utan giltig anledning?