Hantera barnskrik, trot, test av gränser osv...

Barnen behöver ju också se att någon står upp för
dem och att det inte är såhär de ska bli behandlade. 

Du behöver sätta ner foten. Skulle din man acceptera att någon tog tag i hans haka och vred på hans huvud på det sättet han gör mot ert barn? Skulle du? Antagligen inte och med all rätt, så beter man sig inte mot någon man älskar. 

Min man tog hårt i armen på vår tvååring vid två tillfällen. Efter andra gången sa jag att han har att välja på att gå och prata med någon om hur han ska hantera sin ilska eller så gör jag en orosanmälan till soc. Han valde att gå till en psykolog och vi gick senare på en föräldrautbildning tillsammans. De flesta kommuner erbjuder den typen av utbildningar och även om ni inte håller med om allt i utbildningen så är det en bra start till förändring och diskussioner om hur ni vill vara som föräldrar och familj. 

Jag tror att du behöver börja tal klarspråk med din man. Säg till honom att du tycker det ser otäck ut det han gör och att det inte är ok med dig. Sluta täcka för honom på BVC, tänk på att även din man hör vad du säger där och visar du där att du tycker hans beteende är ok så tror han ju att du tycker det. 

Och en sak till. Jag tror absolut att ni kan få till ett fungerande föräldraskap om ni båda vill och är motiverade. Ni är ju precis i starten och är nybörjare som föräldrar tillsammans. 

Men det gräsliga soc gjorde var väl inte att ts bodde i husvagn utan att de bestämde att barnen skulle bo hos den våldsamma pappan och ts uppmanades att inte ta med dem därifrån?! 

Det är min förhoppning och med rätt stöd och hjälp så tror jag att det kan bli bra. Så länge han och jag är villig att utvecklas till det bättre.

Du har ju inte ens läst det jag skrivit. Jag har pratat med BVC. 

Soc bestämde inte att barnet skulle bo med pappan de rekommenderade det för att barnet inte skulle bevittna våld från hans sida. Socialen kunde inte bestämma något då vi har gemensam vårdnad. De bedömde honom som aggresiv mog som lugn. Därför skulle jag back undan enligt dom. För pappan blev lugn om han fick sin vilja fram. 

Mycket bra gjort av både dig och din man. Jag har sagt exakt vad jag tycker och vad jag ser. Han har fått höra att det är psykisk misshandel, att han ser otäck ut när han gör så. Jag ska prata med honom om att faktiskt söka hjälp. Vi har pratat om det lite idag. Han har inte jättebra erfarenhet av barnuppfostran. Utan de barn han vart i kontakt med har kommit från familjer som inte fungerat bra pga psykiska besvär och han har haft kontakt med barn som vart familjehemsplacerade som inte har bra föräldrar, hans föräldrar har fostrat hårt. Jag har vart ärlig kanske lite hård mot honom också men det behövs. Jag har sagt att jag förstår att han inte är van att se barn som visar vad dom vill när han sett barn som kommer från familjer som inte funkar så bra, har sagt att jag också förstår varför min man inte är så bra på att vara social mot andra, för att med sin hårda uppfostran så sätter han sin vilja och känslor åt sidan för att han inte har vågat annat. Förklarat att det är sunt att barn testar gränser, att dom vågar säga ifrån. Att det inte är robotar vi uppfostrar. Ett barn som alltid lyssnar och lyder är något man verkligen inte vill ha. Att ett barn ska våga säga ifrån, våga testa utan att vara livrädd att det blir fel. Han lyssnade och har nog förstått hur jag menar.

Det måste upphöra. I värsta fall om barnen berättar för någon i framtiden eller om någon annan märker hans betteende kan barnen omplaceras. Du har ansvar att skydda barnen. Kontatka socialtjänsten, ber om hjälp. Men om pappan förtsätter att bli våldsam flytta med barnen. Du kan inte flytta till en annan stad utan hans tillåtese men du kan flytta till ett annan boende i samma stad. Du kan neka pappan umgänge om han är olämplig som förälder. Försöka att spela in vad han gör mot barnen. Prata med en jurist. Du kanske behöver ensam vårdnad. 

Precis jag kommer flytta om han inte ändras. Men vi har diskuterat idag och jag tror han förstår nu hur jag menar. Blev djup diskussion om barndom, erfarenhet av andra barn osv .. 

Jag skulle absolut be bvc att få kontakt med en barnpsykolog i syfte att få hjälp med konflikthantering med barnen. De finns inte till för att "reda ut" krångliga barn utan många fall handlar om att ändra tankesätt hos vuxna och det låter som att din partner behöver höra det från någon annan än dig. Kanske var hans egen uppväxt väldigt sträng, hotfull och tom traumatisk och han vet inte bättre än att följa samma mönster? Den typen av problematik är precis det en psykolog kan hjälpa honom att inse och förstå att han måste ändra sitt beteende. 

Om ni går dit några gånger och han klarar att förstå att problemet ligger hos honom så har ni kommit en god bit på vägen och förhoppningsvis fått med er en del verktyg hem och därefter finns massor av material att tillgå bara på sociala medier som typ nurtured first och liknande konton på insta. 

Som din signatur lyder - Sök Hjälp. Med din empatistörning borde du sluta svara i sådana här diskussioner. Du hjälper ingen.