Vill inte flytta

Det är nog tråkigt var man än bor.

TACK! Det var ungefär något sånt här svar jag efterfrågade.

Kom på ytterligare en av de största fördelarna med att bo en mindre stad. Det är rusningstrafiken. 
Nu kan rusningstrafiken vara att man behöver vänta två omgångar vid ett rödljus. 

I ett förhållande får man ibland anpassa sig.

Vissa saker är svåra att kompromissa kring, om man ska ha barn eller inte. Var man ska bo. Det går inte att samtidigt bo på två ställen.

Tänker att fördelen med att bo i en mindre stad så kan man köpa hus i centrum och ha gång- och cykelavstånd till allt. 

Eller att man får betydligt billigare boende och kan lägga pengarna som blir över pga det på resor. 

Barnen är små och har flera år tills de börjar skolan. Och vårt förhållande befinner sig inte i någon riskzon alls. 

Absolut. 

Men du blir helt själv på lilla orten, särskilt om det blir inom några år. Har en vän som flyttade från Sthlm till Dalarna för sambon kom därifrån och ville hem. De skaffade barn och efter ett par år blev det separation. Min vän vill flytta tillbaka men det går inte, sitter fast där med sina barn. Långt till familjen (de bor inte i Sthlm men det var närmare till dem då), alla vänner är exets, finns inte så mycket aktiviteter i Hålan etc.

Absolut, en kvinna som vill ha barn skulle ju knappast avstå för att inte partnern vill.

Jag hade tex vägrat att flytta till El stockholmo, då hade jag stannat med barnen.

Jag hade inte flyttat under såns premisser.

Men flytta inte då! Det är inte bara din sambo som vill flytta. Vad är anledningen till flytten? Är det bara för att din sambos mamma finns där? Det tycker jag inte är en tillräckligt stark anledning. Tänk på att ni har allt umgänge i er nuvarande stad, samt jobb ni trivs med. Man bör INTE flytta om det inte känns helt hundra, vilket det uppenbarligen inte gör för då hade du inte skapat den här tråden!

Ts, stå på dig och ge inte vika bara för att hon är din sambo! Du har lika mycket att säga till om och ett nej väger faktiskt tyngre än ett ja!

Se till att stoppa detta omgående, innan du blir fast i den nya staden och olycklig.

Nu låter det på dig som att han ska flytta till ett annat land?   Nu är det iof oklart om ts ska flytta till från malmö till Luleå, ex.  
Men finns många mellanstora städer i närheten av storstäderna också... Är det riktiga vänner försvinner dom inte och det går att besöka dom eller få besök. 

Dessutom kanske ts sambo har vantrivs i 15 år. Kanske det är dags att hon får bo där hon trivs bäst nu.  Och ts kanske också visar sig trivas där... Det vet man ju aldrig.

Mindre stad säger ju inte så mycket.

Jag bor i en mindre stad. På 30 minuter kommer man till två andra större städer och på 1,5 h  kommer man till storstan.

I vår lilla stad finns det massa restauranger, bio, bad, kultur, idrott mm. Och vill man ha större utbud så går det att pendla till en stad som har mer.

Hur ofta är ni ute och gör saker? Hur nära finns de saker ni vill göra i nya staden? Ni kan ju åka någon helg då och då till storstan och maxa det ni gillar att göra, spendera semestern där nån vecka osv.

Hur gamla är barnen? Tex när de kommer upp i åldern att de vill idrotta kanske era helger ändå kommer gå åt till att skjutsa till träningar och tävlingar tex, så det ändå inte hinns med med stadsutbud.

Jag hänger inte riktigt med. Du skriver att ni ska flytta till en mellanstor stad, men din beskrivning låter mer som en liten by i skogen. 

Jag bor i mellanstor stad och vi har sportarena, konserthus, museer, gallerier, kulturskola, tennisklubb, golfbana, teater mm.  Vad är det för ställe ni ska flytta till? Hur många bor det där? 

Av någon anledning vill inte TS ange vilken stad det handlar om...
Svårt att ge några råd då.  

Jag tänker att om mormodern har en bra relation med barnbarnen, så är det en enorm fördel för både mormodern och barnbarnen att de kan få ha varandra nära. Jag skulle säga att det är nästan ovärderligt.

Jag flyttade själv ifrån Stockholm till en mycket mindre stad när barnen var små, då min man fick en chefstjänst på en industri i den staden. Jag var då orolig för att vi skulle sakna storstadens utbud.

Men det blev inte så, för i stället tog vi vara på precis allt som fanns i den mindre staden, och det var också mycket lättare att komma till allting (t.ex. Folkets hus som hade ett stort och omväxlande utbud för både barn och vuxna, stadens enda museum som också hade musieverkstäder för barn och vuxna, kommunens konsthall med omväxlande utställningar, församlingskyrkan, diverse "öppet hus"-dagar på olika industrier och andra arbetsplatser...), än det varit i Stockholm där vi först måste ta pendeln in till City, och sedan ofta springa under jord i råttgången till tunnelbanan, och resa ytterligare med den.

Stress och jäkt och oftast nya främmande människor överallt, och ofta blev det inte av att åka någonstans för att det var så jobbigt. Medan vi bara kunde gå en promenad i friska luften till Folkets hus o.s.v.. i den lilla staden, och alltid träffa bekanta barnfamiljer där - eftersom de inte heller hade så mycket att välja på.