Varför beter sig 60+ som självsvåldiga treåringar på jobbet?

Jag var verkligen inte nedlåtande mot dessa personer innan jag klev in som chef i den första gruppen. Jag blev ärligt talat chockad över bristen på respekt och förståelse från de äldre mot de yngre. Jag har försökt jobba med kompetensöverföring och aktivt gett dem utrymme att förmedla erfarenheter. Men ändå har vi hamnat i sitsar där de uttalat sig nedlåtande, i ett fall nyligen där en äldre person i ett externt möte pratat om hur henne uppgift är att lära upp en annan kollega. Trots att den kollegan själv har över 15 års erfarenhet inom området.

I ett av de fallen där de yngre kollegorna börjat gråta handlar det om att den äldre personen under lång tid konstant ifrågasatt och fultoltkat allt hon sagt. Deras kompetenser skulle egentligen komplettera varandra men det funkar ju inte om ens parten ifrågasätter allt den andra säger. När jag klev in som chef hade det pågått i flera år och den yngre var på vippen att bryta ihop fullständigt. Med all rätt. 

Okej. Jag behöver uppenbarligen nyansera lite. Jag menar så klart inte att alla äldre medarbetare beter sig illa. Men de fall som jag på senare tid behövt hantera där det handlat om dåligt och självsvåldigt beteende mot kollegor har alla rört personer nära pensionsåldern. I min organisation (medelstort konsultföretag) finns det tyvärr en slapphet mot att ta itu med dåligt beteende av feghet eller rädsla, vad vet jag. Sen kommer jag in och förklarar att det inte spelar någon roll om man tycker att man har rätt i sak, det är aldrig acceptabelt att behandla sina kollegor illa.

Två av ärendena ärvde jag när min enhet slogs ihop med en annan vid en omorganisation. Ena fallet har löst sig bra, den personen funkar bättre i gruppen nu. Han har fått en mer rådgivande än operativ roll och då blir det färre konflikter. Ett annat fall har också löst sig bra för den kärringen valde att gå i pension. Nu hanterar jag ett tredje fall där personen i fråga inte är på min enhet utan har en annan chef. Jag har alltså medarbetare som får svåra stresspåslag för att den här mannen är en fullständig loose cannon bland kunder samtidigt som hans chef fnissar lite och säger att Tja, Gunnar har alltid varit lite egen. Jag kommer så klart lyfta det uppåt i ledningen om det inte blir bättring snart.

Jag har givetvis ledningen och HR:s fulla stöd i mitt agerande och på utvärderingar har jag mycket goda omdömen från mina medarbetare som sett mig lösa ut de här knutarna. Men det är ändå frustrerande att se människor som borde ha livserfarenhet nog att veta bättre bete sig som envisa barnungar och mobbare.

Jag tror att en del av problemet är att man köpt upp mindre konsultföretag där en eller några äldre grundare velat casha in men samtidigt vara kvar i branschen. De blir extremt svårstyrda och man har nog ofta låtit dem göra mer eller mindre helt som de behagar efter uppköpet. I många fall kan det ändå funka jättebra då de har en vilja att dela med sig och att deras arv ska leva vidare på ett konstruktivt sätt. Sen finns det några som inte begriper att en stor organisation ställer andra krav på samarbetsförmåga än när de enväldigt kunde styra över en mindre grupp (mannen kallad Gunnar är ett typiskt sånt exempel). 

Och jo, jag börjar känna att jag används lite som städare. 

Der hade ju varit en sak om de bara varit just svårstyrda och velat köra sitt race. Det tycker jag man ofta kan acceptera, och ibland även uppmuntra. hos en mycket erfaren medarbetare. Men här handlar det ju och om att de beter sig direkt illa. De är otrevliga, visar noll respekt, underminerar och undanhåller information, ifrågasätter och fultolkar. Jag hade ett samtal med kärringen som sen gick i pension där jag undrade om hon reflekterar över att flertalet möten där hon deltagit fått avbrytas eller att folk lämnat för att slippa bli förbannade eller ledsna vid sittande bord. Nej, varför då, tyckte hon, det var ju inte hon som blev arg. 

Man behöver inte vara kompis med alla kollegor, man behöver inte ens gilla dem. Men man ska ändå bete sig civiliserat och hövligt mot varandra. Har man dessutom mer erfarenhet och status ska man vara extra varsam att inte trampa över yngre kollegor. Det kommer jag aldrig att backa ifrån.