Inlägg från: Anonym (Anton) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Anton)

    Ångrar att jag steriliserade mig förra året

    Ivf suger..

    Det krossade oss. Längtan till ett barn (från bådas hålll) gjorde att längtan efter varandra och att vara vi- försvann. Kvar fanns bara kampen för ett barn. Vi tappade bortvisa själva.

    Jag valde att lämna och hon blev helt knäckt. Inte för att JAG försvann ur hennes liv utan för att det hindrade hennes resa mot ett barn.

    Så tänkt efter.. Relationen kan ta stryk, du kan ta stryk i ditt mående med hormoner och stimuleringar och det kostar massor.. utan garanti att det faktiskt blir ett barn.

    Har ni barn sedan tidigare, var nöjda. Man behöver INTE cementera kärlek genom att sätta gemensamma barn till värden. 

  • Anonym (Anton)
    Anonym (Olika syn) skrev 2023-10-21 21:11:21 följande:

    Vilket korkat svar. Jag svarade personen ovan eftersom han har en dålig erfarenhet och säger till TS att tänka efter gällande IVF eftersom relationen tog stryk och han själv lämnade sin partner och hon blev knäckt. Det var inte hans partner som genomgick alla tuffa hormonbehandlingar som valde att lämna honom. Nä åskådaren valde att lämna.


    Att han sedan vädjar TS att tänka efter att påbörja en behandling eftersom han har en dålig erfarenhet tycker jag är dålig stil. Varför ska TS Inte ta chansen att försöka få barn om hon vill det tillsammans med sin partner för att åskådaren, som inte genomgått alla hormonbehandlingar, har en dålig erfarenhet och valde att lämna sin partner som faktiskt var den som kämpade med alla hormonbehandlingar. Det finns många som genomgår IVF och 70% av alla som gör det lyckas bli gravida. Så ja, jag tycker att jag är en av representanterna eftersom jag tillhör en av de 70%. Det vore galenskap att inte försöka bara för att en person på ett forum haft dålig erfarenhet. TS som sagt, det är 70% att lyckas på 3 försök, dvs 30% att inte lyckas på 3 försök. Du gör ditt egna val! 


    ja, du har rätt i det du skriver. Jag blev nedgraderad till just en åskådare. Inte till en man som längtade efter att bli pappa. Jag var irrelevant till slut. Den som skulle förse min partner med sperma så hon kunde bli med barn. Det blev hennes projekt. Alla tröstade henne och kände sorg för HENNE. Ingen frågade någonsin hur jag mådde i detta. När hon grät och mådde piss så var jag den som skulle finnas där och trösta i ur och skur. För allt det jobbiga skedde ju i henne, jag kom ju lindrigt undan och förväntades bara vara där. Att jag sen grät i ensamhet, hade svårt att jobba, fick hjärndimma, drog mig undan allt och alla och kände mig ensammast i hela värden var det ingen som såg- för allt handlade om henne och HENNES kommande barn.

    Och du gör samma värdering i ditt sätt att skriva. Det får mig att undra hur fantastiskt er IVF resa faktiskt var eller om det snarare var så att din man bara höll käften och led i det tysta.

    Ts steriliserade sig av en anledning. Att bli med barn nu via ivf efter det ingreppet kostar pengar. Massa pengar om det inte lyckas. Man slabbats medveten om att det
    kan förstöra relationen och att det är lätt att bli fartblind ingen desperat jakt efter ett barn. Du hade inte den erfarenheten men jag med många hade ingen dans på rosor- och den berättelsen måste får komma fram med. Livet är fanimej inte rosa gulligull. 
  • Anonym (Anton)
    Anonym (Olika syn) skrev 2023-10-22 11:52:09 följande:

    Jag ifrågasätter inte att du mådde dåligt utan det jag reagerar på är vilka råd du gav TS utifrån din enskilda upplevelse, trots att statistiken lutar mot att IVF lyckas mycket oftare än misslyckas. Det tillhör inte vanligheterna att misslyckande av IVF leder till seperation.


    Jag har inte sett några tecken på att min sambo mådde dåligt under vår IVF resa. Han är stark psykiskt och logiskt lagd och jag frågade precis min sambo hur han upplevde vår IVF resa och han sa att han inte mådde dåligt överhuvudtaget. Han var till och med delaktig i den grad att han gav mig sprutorna dagligen eftersom mentalt kunde jag inte göra detta själv. Min sambo sa att om vi inte lyckats med våra egna könsceller så finns donation av ägg och spermier och om inte det funkat så finns adoption. I grund och botten älskar vi varandra och vill stanna med varandra även om vi inte lyckats med våra egna könsceller. 


    Det där vet varken du och jag eftersom ivf upplevelsen kan påverka en långt senare och vara en bidragande faktor till separation senare i livet, när alla stenar läggs på vågskålen. Majoriteten som genomgår långa ivf utredningar mår piss. Enligt studier till såpass grad att många ifrågasätter sin egen existens. Skulle det då inte påverka relationen?

    Det är vid de svåra livsavgörande händelserna som man vet om man funkar som par; dödsbesked, skada, invaliditet, ofrivillig barnlöshet etc. Det är då man som par visar hur mans samverkar. I mitt fall blev det en väckarklocka att vi inte funkade. Att kärleken och VIet sattes på paus där kampen för ett barn tog död på oss som par.
Svar på tråden Ångrar att jag steriliserade mig förra året