Ångrar att jag steriliserade mig förra året

Var beredd på att få betala allt med IVF. Du anses inte vara i behov av den sortens hjälp om du själv valt att sterilisera dig och då får du betala allt själv. Fundera först på om du har råd med det då vi snackar hundratusentals kronor. 

Varför känns det som att du ångrar dig? En sterilisering innebär inte att din biologiska klocka slutar ticka. Självklart kan en biologisk längtan finnas kvar, men det betyder inte per automatik att det är samma sak som att du ångrar dig. 

Detta är ett problem som dyker upp hos både kvinnor och män som steriliserat sig. Man gör vad som känns rätt i den situation man just då lever i, men livet händer med separationer/skilsmässor, nya förälskelser och nya relationer.

Har i min närhet exempel på hur en man steriliserade sig efter 3:e barnet i ett tidigare äktenskap. Nu lever han tillsammans med en kvinna utan barn.  Idag vill de inget hellre än att bli gravida. Mannen ångrar sin sterilisering och nu försöker de på alla sätt att ändå via IVF bli gravida. Han mår verkligen inte bra av det här. 

 

Fjäril kär: alltså tror det är mest för att jag träffat en kille som ändrat hela min syn på mig själv och allt annat. Och jag är redo för att betala för det Ja, vården kommer absolut inte hjälpa mig vilket jag är med på och förstår. 😊

Anonym(snowwhite) : Ja har läst också att många ångrat sig, hoppas nu bara att även jag kan få hjälp av ivf men man får se

Jag gissar att du har goda chanser att lyckas med ivf om livmodern finns kvar (beroende på din ålder.

Vi gick privat (min man steriliserad) och betalade bara för ett besök (ca 45000 kr). Det blev ett barn direkt och ett från frysen ett par år senare.

Inte för att vara nån partypooper nu men jag var i din sits för några år sedan. Nykär och ville ha barn. Dock var resan till IVF också resan till slutet på relationen.. så här sitter jag nu skuldsatt, utan barn och ingen partner ... 

Så ta det lugnt och verkligen verkligen tänk efter före så du inte sveps med av förälskelse och gör saker du bittert får ångra sen. Att genomföra IVF är ingen dans på rosor för ett förhållande och allra helst inte i början när ni inte känner varandra så bra än. 

Mitt råd är att vänta och se vart detta förhållande leder nånstans och om det håller att bygga ett föräldraskap på. Är du ung har du tid att vänta. 

Jag är i samma sits. Steriliserad sedan att tag tillbaka (kvinna). Men jag hade också anledning och ångrar inte att jag gjort det. Mitt liv förändrades och träffade kärleken. Åldern är emot oss så vi har inte mycket tid. Med dessa vårdköer och trassel är risken att det blir försent ändå om vi gick den vägen. Så planen skulle ändå ha varit att direkt göra det privat. Finns inga garantier, men vi ska försöka. 

Sedan fjäril kär, vi pratar inte om hundra tusentals kronor. 88.000 för 3 försök. Om vi sätter det på första eller andra har vi kvar resterande försök för syskon. Men pengar är inte direkt några problem för oss som tur är. 

Lycka till TS

Instämmer

Min bror och hans nuvarande hustru har varit gifta i 5 år nu varav halva tiden och en massa pengar gått åt till detta. Min bror är nästan knäckt och snart rasar väl relationen också. 

Därför är det så viktigt att att man tänker efter före sterilisationen. Min bror var bara 35 när han gjorde detta, Trodde att det skulle vara praktiskt men idag ångrar han sig bittert

Ivf suger..

Det krossade oss. Längtan till ett barn (från bådas hålll) gjorde att längtan efter varandra och att vara vi- försvann. Kvar fanns bara kampen för ett barn. Vi tappade bortvisa själva.

Jag valde att lämna och hon blev helt knäckt. Inte för att JAG försvann ur hennes liv utan för att det hindrade hennes resa mot ett barn.

Så tänkt efter.. Relationen kan ta stryk, du kan ta stryk i ditt mående med hormoner och stimuleringar och det kostar massor.. utan garanti att det faktiskt blir ett barn.

Har ni barn sedan tidigare, var nöjda. Man behöver INTE cementera kärlek genom att sätta gemensamma barn till värden. 

IVF gjorde mig och min sambo att vi kom närmare varandra än någonsin eftersom vi delade kampen tillsammans. Verkar som att ni inte hade en stark relation till att börja med och er relation kan absolut inte representera alla andra som genomgår IVF. 

Hur stark relation man än har är det ingen garanti för att det klarar en påfrestande ivf-behandling för att du inte kan veta hur det egentligen påverkar en.  Självklart är det en förutsättning att man känner varandra väl om man ska ta sig igenom det tillsammans men det är ingen garanti.   Så att ni höll ihop kan inte heller representera att alla starka par automatiskt kommer klara IVF.