Jag har ju inte kunnat få barn naturligt. De flesta som går igenom i vf får faktiskt barn till slut. Men grattis att du har föräldrar, syskon, familj och att du kan få barn.
du säger något om maximal otur . Och ja det är givetvis synd om dig som fått med dig en del krassa upplevelser från bandomen. Men på vilket sätt skulle en flicka kunna kompensera det du inte har i ditt liv? Det skulle nog snarare vara väldigt jobbigt fr den flickan som då skulle få ett tungt ok att bära i form av dina drömmar och hon skulle känna det som en plikt att skapa det liv du inte kunnat växa upp med. Är inte det lite oschysst att göra mot en älskat dotter? Vem säger att hon har lust att förverkliga dina drömmar?
Att växa upp under knappa ekonomsika förhållanden och som ensam mamma är en vardag för väldigt många och en del av hur samhället ser ut idag. Det skulle inte jag kalla för maximal otur direkt. Det var bara så det blev.
Och din mamma har också en del i det eller hur? Hon har kanske kunnat välja ett annat liv för att ge dig något av det du känner att du saknat. Men hon valde att avstå. Och det kanske har sina orsaker. Har du ens funderat på det? Hon kanske insåg att hon inte hade något val än att prioritera dig och ditt liv? Hur kan du då idag sitta och döma din barndom ?, du som idag är vuxen och förstår vad det innebär att vara förälder och inte ha det så lätt i sin föräldraroll?
Jag levde mina första månader i en pappkartong innan jag kom till sociala myndigheters kännedom och kom till ett barnhem. Jag har vuxit upp otrygg i diverse fosterfamiljer där jag blivit utsatt för alkoholism, barnmisshandel coh övergrepp.
Jag är en av dom som ansökt om att få ersättning från staten för missförhållanden i fosterhemmen. (du har säkert läst om det i tidningar och sett nyheter) Och jag var en av alla som fick avslag. Att jag fått utstå övergrepp, misshandel och vandrat mellan olika dysfunktionella familjehem anses inte vara skäl nog för en ursäkt och ersättning från staten.
Min mamma var prostituerad och levde på gatan. Jag har träffat henne en enda gång efter jag skildes från henne och då var hon hög på droger. Hon dog i ett trapphus för några år sedan av en överdos. Hon var missbrukare i över 30 år. Från och till försökte hon skärpa till sig men suget efter droger var viktigare än att leva.
Jag dras med depressioner och självmordstankar och har avstått förhållanden och barn. Jag har fullt upp med att försöka överleva. Jag lever på socialbidrag och sitter i en sketen andrahandstvåa i stockholms förort. Men vet du, jag är tacksam för att jag lever. Jag hade kunnat sluta i samma öde som min mamma. DET hade varit maximal otur.
Jaha TS så du tycker fortfarande det är otur att du har en kärleksfull familj, välartade barn, en man som älskar dig, högskoleutbildning och ett bra jobb?
:-/
Och hade en flicka vuxit upp i din familj och blivit särbehandlad pga din egen uppväxt så hade den flickan blivit extra utsatt för olika risker. En alldeles FÖR puschande och nitisk förälder kan resultera i anorexia tex, det har vi ju sett i många olika sammanhang när det handlar om barn som vill prestera för att föräldrarna inte fick chansen .
Nej ts en flicka kommer inte göra dig lyckligare och bli av med det du bär på, det hade du förstått om du haft en flicka.
Men nu är det ju förstås ypperligt bekvämt att skylla sina tillkortakommanden och dystra tankar på uppväxten och det faktum att du inte fick någon flicka. Den berömda offerkoftan.
Du har bara ett liv ts, hur vill du leva det?