Jag vill inte ha 3 pojkar...

På vilket sätt skulle en flicka kunna gottgöra det menar du?

Men alltså. Du väljer själv hur du hanterar ditt vuxna liv. Du kan inte få barndomen ogjort hur många flickor du än föder.

Du har inte otur. Du har sjäv valt att vara ett offer.

Dina barn har inte bett om att få födas. De föds in i en familj där de inte räknas för att de inte är flickor. Födda av en mamma som inte vill ha dom. Det är deras barndom. En barndom du ger dom. Hur kommer de må som vuxna?

Vem är det mest synd om tycker du? Dina söner eller du?

Och allt annat bra i ditt liv då? Betyder inte det något? Du har två friska barn, ett barn på väg, en man som älskar dig, ett fint hem, jobb, socialt liv osv osv..

Du har mycket att vara stolt över och vara tacksam över. Ett liv du själv skapat av fri vilja. Alla har inte den möjligheten.

Varför ser du dig själv som offer ?

Det finns många som har haft det mycket värre än dig, om som inte ens får en andra chans som du ändå fått med högskola och familj. Frågan är om du faktiskt ser och förstår det?

Du är lyckligt lottad och väldigt priviligierad som skapat ett bra liv utifrån dina förutsättningar. Ser du inte det?

utifrån din egen barndom och uppväxt och som den mamma du är borde du också förstå att barn ser igenom den perfekta ytan. Barn kan visa frustration och agera utåt för att dom ser och förstår en massa dom inte kan sätta ord på. Ett barn känner alltid om något är fel. Udnerskatta inte ett barns intuition. 

Du förstod själv en hel del som barn och under tiden du växte upp eller hur? Lita då på att dina barn gör detsamma. 

Din skyldighet som mamma är att må bra. Ta tag i det här nu en gång för alla och inse att du måste ta itu med ditt mående för att ge dina barn en rättvis och schysst barndom. Det är du skyldig dom.  Din lycka sitter inte i ett barns kön. 

Och allt som flickor kan råka ur för då? Och som är högst troligt att hon råkar ut för? Blundar du för det? Vad säger statistiken om ätstörningar och självmord? Vad säger statistik om vilka som är brottsoffer? Hur många kvinnor lever i misshandelsförhållanden? Hur många kvinnor blir mördade av sina män? Andelen mobbade flickor i skolan? Samhällets hets på smalhet drabbar vilka?

För att inte tala om kvinnosjukdomar som pco, endometreos, vestibulit, äggstockscancer, livmodercancer, bröstcancer.

Alla livslånga komplikationer av att föda barn. Inkontinens, oförmåga att ha sex efter förlossningen, förlossningspsykos .

Könssjukdomar och infertilitet. Etc etc etc....

Säker på att du vet vad du önskar?

Vad säger att hon vill leva det liv du anser att hon ska leva? Det kanske är dina söner som ger dig barnbarn och inte döttrarna.

Och hur man än vrider på statistik så kan du ändå bli den drabbade föräldern. Hur du än gör kan ditt barn bli en av de drabbade i statistiken oavsett könet. En dotter med dyslexi, kromosomfel, förlossningsskada, adhd eller whatever. Könet är ingen garanti för varken det ena eller det andra.

Det är inget fel att önska sig en dotter/son och självklart har man rätt att sörja det faktumet att det inte blev någon dotter/son. 

Men det blir fel när livet blir avhängigt det saknade könet och det är inte okej att bli ett offer för omständigheterna. Då är man fel ute. 

Jag har tre fantastiska pojkar och jag kan inte få fler barn. Det blev ingen dotter. Jag kan ibland sakna en flicka utifrån många perspektiv men jag inser att jag har triss i pojkar och jag har världens underbaraste söner. 

Och mina söner har inga problem att hänga på det jag tycker är intressant i livet. Min äldsta son utbildar sig till bilmekaniker och tänker satsa på det yrket men har också under åren både dansat folkdans och spelat innebandy.  Han är gärna med mig i köket och lär sig laga mat och har själv fattat grejen med jämställda förhållanden vad gäller hushållssysslor. Han har en underbar flickvän som han tänker flytta ihop med. 

Min mellanson tänker bli veterinär och satsar stenhårt på att få upp betygen så han kommer in på gymnasiet och vidare till högskolan. Han har sedan 4 års ålder varit aktiv på 4H-gården där han nu är ledare för dom yngre barnen som kommer dit och tack vare mitt yrke med djur har han sett vad  det innebär och det har hjälpt honom att bestämma sin framtid.  Djurintresset delar vi på och han står mig nära på den punkten. 

Min yngsta son är ûbermammig och är hela tiden mig i hasorna och är nyfiken på det jag gör . Han ska vara med när jag bakar och lagar mat, delar mitt musikintresse och jobbet jag gör inom kyrkan gör att han i alla fall just nu tycker att präst är ganska coolt yrke. Han är 8 år och bästis med mamma . Men är också extremt road av det liv pappa också står för. Pappa är brandman och det är häftigt och hög coolhetsfaktor bland skolkamraterna och vi åker  mycket motorcykel och han älskar att få följa med på hojen och delar gärna det liv pappa och jag har i MC-världen. 

Tre olika söner med tre olika liv , jag saknar inte en dotter . Mina söner står mig nära.  Jag har också förmånen att få ha döttrar i mitt liv som bonusmamma och är glad att jag kan stötta och vara en god vuxen i deras liv. Och dom kompenserar inte på något sätt avsaknaden av en dotter. Icke.  

När blev du själv medveten om din barndom och hur mådde du av den vetskapen?

Där har du en viss fingervisning om när dina barn kan bli medveten om vilken ångest och kamp du har inom dig och hur det speglar dina barns reaktioner.

För din skull och dina barns skull hoppas jag att du tar itu med det du bär på. För det kommer fler tillfällen i ditt liv där du omvärderar din egen barndom och uppväxt. Och hur det påverkar din familj då det kan du inte veta.

En snippa eller snopp gör inte dig lycklig TS .  Det som också givetvis spelar in i hur ens barns uppväxt är det sociala arvet och den sociala miljön. Studier visar klart och tydligt på att den kopplingen är större och viktigare än man tidigare trott. 

Det finns också studier som visar att uppväxtmiljö också kan GE barnen svårigheter i form av adhd, autism osv. Men dom ska man nog ta med en nypa salt misstänker jag , men väl värt att notera...  (observera att det är studierna som säger detta och inte jag) 

En flicka uppväxt i överklassen kan absolut hamna i rännstenen vid 22 års ålder likväl som en flicka uppväxt i betongförort kan bli en utmärkt forskare . En fin familj eller en betongfamilj utesluter varken det ena eller det andra. Den fina familjen kan ha mycket trasiga saker med sig som gör att familjen inte fungerar som den ska och den ensamma mamman i betongförorten har kanske gett sig fan på att hennes barn ska bli något och slippa samma öde som hon själv haft. 

Allt handlar ju om vilken miljö man får med sig i sin uppväxt och vilken uppfostran man får och barnets egna begåvning och möjligheter.  

Dina barn TS kommer att bli präglade av din egen uppväxt och dom släktingar du har omkring dig. Och den uppfostran barnen får. Och vad det för med sig vidare i livet ser du inte egentligen förrän barnen är nånstans i gymnasieåldern.   Så där spelar ju inte könet någon roll eftersom barnen växer upp i samma familj.  

Och hade en flicka vuxit upp i din familj och blivit särbehandlad pga din egen uppväxt så hade den flickan blivit extra utsatt för olika risker. En alldeles FÖR puschande och nitisk förälder kan resultera i anorexia tex, det har vi ju sett i många olika sammanhang när det handlar om barn som vill prestera för att föräldrarna inte fick chansen .