Inlägg från: Anonym (Grattis) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Grattis)

    Jag vill inte ha 3 pojkar...

    Förstår dina känslor och just nu går allt i svart för dig. Du får lov att sörja färdigt innan det ljusnar. Du får sörja den dotter du aldrig kommer att få. Hur gamla är dina pojkar? När barnen är små så är de just bara barn oavsett kön tycker jag. När de blir äldre blir det annorlunda. Jag har två pojkar. De är 9 och 12 år. Det är fantastiskt nu när man kan umgås och göra roliga saker tillsammans. Även om de är pojkiga så finns det mycket gemensamt. Jag och stora sonen älskar att shoppa kläder ihop och kolla på idol och mello. Den yngre sonen har dans som intresse så jag följer honom på det och köper outfits och övar. De älskar musik och tillsammans lyssnar vi på Spotifylistor och har kul. Jag har lärt mig att uppskatta stora pojkens fotbollsintresse just för att jag ser hur mycket glädje det ger honom. Vi spelar gärna tv-spel ihop också. Pojkar blir oftast väldigt tighta med sin mamma och har ett starkt kärleksband. Jag har en dotter också. Hon är snart 4. Hon och jag är väldigt lika till sättet och därför blir det ofta motsättningar mellan oss. Hon testar mig mer än sin far. Hon är en riktig pappagris. Jag tycker du ska vara stolt över dina gossar. Tre pojkar är coolt. Inte alla som får det och därför blir det rätt unikt också. Grattis till dig!

  • Anonym (Grattis)
    Anonym (3 pojkar) skrev 2016-02-28 18:07:56 följande:
    Tack för ditt svar. Mina pojkar är 7 och 2. Min stora är extremt pojkig. Jag gick och pratade med en psykolog sist jag var gravid och då hade stora precis börjat på fotboll och hon sa att jag kan ju bli fotbollsmorsa. Nu går han på 3 aktiviteter men jag kan inte följa med på någon eftersom han blir så bråkig när jag följer med. Han är inte alls bråkig el utåtagerande men när jag har varit med på aktiviteterna så har han knuffat andra barn. Detta äR Inget vi känner igen och har aldrig fått klagomål från skola el dagis. Han tycker inte om att dansa vilket jag älskar. Min lilla har inga direkta intressen än men han verkar inte vara lika pojkig. Men han börjar ta efter storebror nu.
    Kanske inte nån tröst men det blir bättre när de blir äldre och kan göra andra saker och de blir även mindre "bråkiga". Men kanske dina pojkar känner av dina känslor. Om du håller dem på avstånd känslomässigt så känner de det och då kan de bli sådär bråkiga. Du gör det nog omedvetet isf. Att medvetandegöra det och jobba med känslorna kan hjälpa.
  • Anonym (Grattis)

    Så många fördömande människor det finns som har svårt att försöka förstå. Inte undra på att världen är som den är. Är det så svårt att se smärtan bakom ts ord och vad det betyder och grundar sig i? Om man tänker liiiite längre? Hon sörjer inte sina pojkar, hon sörjer flickan hon aldrig kommer få. Sådana här känslor är inte ovanliga, tvärtom ganska så vanliga. De flesta erkänner det inte och hycklare finns det gott om dessutom.

Svar på tråden Jag vill inte ha 3 pojkar...