Helgmornar i barnfamiljer

Fast vad ska man göra kl 06-07 en söndagsmorgon? Vi har aldrig varit leksugna så dags och man vill hålla ljudnivån nere för de som sover. Vi alla fyra gillar slappa lugna helgmorgnar. Femåringen varvar tv (på Ipad), ritande, gosande, pratande och lek, sjuåringen sitter dock med plattan tills man tvingar henne att stänga av. Jag ser inget problem med skärmtid lite längre så på helgen bara man gör vettiga saker resten av dagen.

Vi måste gå upp bär femåringen vaknar. För att han inte vill gå till nedervåningen utan oss och för att storasyster och den andra föräldern ska få sova. Och när vi var små såg man på barnprogram på tv på morgonen, det har man ju gjort på helgerna i många år.

Men som sagt, femåringen leker också. Och gosar också.

Men plattorna gör morgnarna lugna och sköna också.

En halvtimme? Det märks att du bara har ett barn och dessutom ett som sover länge på morgnarna. TS, går barnen upp 7 så skulle jag som vuxen gå upp vid 8-8.15 och fixa frukost etc. Med så "stora" barn kan ni föräldrar ju turas om med längre sovmorgon.

Men va? Jag har två barn med 18 månader mellan och de vaknar 06 varje morgon året runt (i vintras vaknade äldsta 05). Jag har aldrig låtit min snart 3-åring gå upp själv och sitta i flera timmar vid skärmen. Hon brukar få ungefär en halvtimme och då sitter vi där ihop. Det behöver inte "vara lätt för någon annan" bara för att man resonerar på ett visst vis, jag resonerar också som Natlucien. Tycker man ska begränsa skärmtid när barnen är såpass små som 3 år. Flera timmar tycker jag absolut inte är att rekommendera.

Flera timmar? Jag skriver ingenstans att jag heller tycker det är ok med flera timmar. Jag skrev att vaknar barnen 07 så skulle jag som vuxen gå upp vid 8-snåret, dvs en timme senare.

Två hyfsat engagerade föräldrar med bara ett (friskt) barn kan turas om med sovmorgnar, tupplurar och återhämtning på ett sätt som ofta är mycket svårare med två eller flera bebisar/småbarn. Om jag inte missminner mig så är det väl du som flera gånger på detta forum skrivit om hur osedvanligt bra ditt barn sovit nästan från start - med andra ord har du inte en susning om hur det är att leva med störd och uppsplittrad nattsömn under lång, lång tid. Att då hålla på någon princip om max 30 minuter skärmtid istället för t ex 60 är då inte riktigt vettigt. Inte omöjligt såklart, men kanske en aning felprioriterat om man själv går på knäna pga sömnbrist. Man ska ju orka som förälder också. Jag är hemma just nu med en genomförkyld 1-åring och en 3åring. För att 1-åringen ska kunna somna kan inte 3-åringen pladdra och leva om precis bredvid. Det tar 15-20 min för lillebror att somna och åtminstone min 3åring leker inte tyst och stilla på uppmaning i 20 minuter. Han är väldigt social och vill visa och berätta vad han t ex byggt eller ritat väldigt ofta och jag ser inte det som något onormalt för åldern. Film är med andra ord det som funkar för att lillebror ska få somna i lugn och ro. Stora låg alltså och tittade på Lorangafilmen medan lillebror tilll slut somnade efter 25 minuter (väckte sig själv med sin hosta stup i kvarten). Med ett barn hade ju 3åringen såklart inte tittat på film plötsligt på blanka förmiddagen, utan vi hade pysslat, läst bok, gått ut, fixat lunch tillsammans etc istället. Så ett väldigt vanligt scenario ur en 2-barnsfamilj som inte uppstår med bara ett barn. Jag ser film lite grann som färdigkötttbullar - man ska inte äta dem jämt och hela tiden, men rätt använda så är det bara dumt att inte ta till dem ibland för att få ihop vardagen.

Personligen lägger jag större vikt vid åsikter och synpunkter som kommer från personer som har praktisk erfarenhet av just den frågan, än av allmänt teoretiskt tyckande som aldrig testats i verkligheten. Men där är vi ju olika såklart. Och nej, jag försvarar inte mitt familjeliv, för jag tycker vi sköter det väldigt, väldigt bra. Men i takt med att familjelivet förändrats (läs: fler barn) så har även mina principer förändrats (tack och lov, annars vore man än väl rigid människa) vad gäller både det ena och det andra, och vet du, det går så bra ändå! Det finns liksom knappt någon regel som inte går att rucka på ibland för att familjelivet ska flyta lite lättare (undantaget såklart skrikmetoder, timeout och liknande). Skärmtid hör dit.

Fast frågar man om råd vad gäller en tvåbarnssituation så är det kanske inte just en enbarnsförälder som kommer med de bästa tipsen? Eller vad tror du? Men vad gäller din sista mening så har du ju helt rätt.

Jag var otydlig, jag menade inte TS frågeställning som ju såklart kan appliceras både på ett, två och fler barn. Utan jag menade att många är väldigt pigga på att kasta fram åsikter om ditt och datt som de faktiskt bara har ett teoretiskt hum om (se bara på en aktiv tråd i tvillingforumet som pågår just nu där TS specifikt frågar om råd av andra tvillingföräldrar, men där majoriteten som svarar faktiskt inte har tvillingar, men av någon anledning måste svara ändå). Du menar att att du tar råd av alla oavsett - jag gör inte det rakt av (med det inte sagt att jag enbart "begränsar mig till likasinnade" som du påstår). Och där tog jag som exempel att jag, om jag ställer en tydlig tvåbarnsfråga, helst vill ha svar från folk som faktiskt har två (eller fler) barn helt enkelt för att chansen att få ett användbart råd är större.

Jag ber om ursäkt, TS, för väldigt OT inlägg och väljer att inte fortsätta ta över din tråd i o m detta inlägg. Uppgiften att fundera på vad ordet ponera betyder lämnar jag över till avsändaren.

Ja. Tvillingtråden är också ett exempel på idioti. Nej, man skulle aldrig lämna två tvååringar själv i 10 minuter för att handla. Jo, det kan man veta trots att ens ena barn är ett och det andra två. Endel saker är ju rent ut sagt korkade att bara människor med exakt samma livssituation får svara i. Endel saker är självklara.