När kärleken tagit slut...
Kan bara säga att kärleken kom tillbaka. Vi höll ihop och fem år senare hände plötsligt något. Min man var med om en bilolycka. Han klarade sig med enbart blåmärken, men känslan jag fick var oerhört stark. Jag undrade vad i hela friden jag har klagat på i sex års tid. Han är ju faktiskt ganska underbar. Jag kommer aldrig känna den här stormande passionen igen som när vi var nykära. Jag kommer aldrig känna den där attraktionen fullt ut heller. Men jag ser på min man och ler. Utan honom och vårt liv tillsammans skulle det kännas fattigt. Vi har kommit till en annan nivå helt enkelt. Ett samförstånd som inte innebär några överraskningar, men som innefattar trygghet, omtanke och kamratskap. Visst kan jag sakna passion ibland fortfarande, men då läser jag någon romantisk bok! För mig var det olyckan som hjälpte mig att acceptera att livet förändrats, och att det inte behövde betyda att det var sämre. Vi hade tappat något, men även vunnit en hel del genom alla våra år ihop.