"Vi gav inte upp hoppet!"

Efter sju år hände detta! — Det blev några glädjetårar den dagen, berättar Rebecca (28).

Våren 2008 började Rebecca Larsen Hestvold och hennes man Thor-Anders (30) en utredning för barnlöshet, efter att ha försökt bli gravida i ett år utan resultat.

— Att bli hänvisad till en fertilitetsklinik var en lättnad samtidigt som det var ett slag i magen. Klarade vi liksom inte av att bli gravida tillsammans? Behövde vi verkligen ha hjälp med något som är så naturligt, berättar Rebecca.

Tvivlet: Skulle vi någonsin få barn?

— Jag kände mig väldigt ensam, även om vi var tillsammans i detta. Jag är flicka, min kropp är gjord för att bära fram ett barn, tänkte hon. Och så kom tvivlet. Kanske kunde hon inte bli gravid ändå?

På fertilitetskliniken fick de diagnosen «oförklarligt barnlös» som många barnlösa par ofta får. Paret tackade ja till att försöka insemination, men efter tre försök visade det sig att det inte gav resultat.

Provrörsbehandling

— Så kom frågan om provrör på tal. Att gå över den tröskeln och tacka ja till provrör var ett svårt beslut. Det är en tung process och utan någon som helst garanti för att det ska bli ett barn, berättar Rebecca.

Paret tackade ja och i Maj 2011 började de förberedelserna för första provrörsbehandlingen. Rebecca tog nässpray och sprutor med hormoner. Hon fick biverkningar, blev irritabel och orolig.

— Vi hade inte berättat om våra problem med att bli med barn för någon, bara ett par vänner visste och de stöttade oss mycket. Det var tufft att dölja hur jag hade det och jag led under humörsvängningarna. Jag var ganska rädd genom hela medicinprocessen och gruvade mig för ägguttaget, minns Rebecca.

Trots att hon hade gruvat sig gick ägguttaget bra. Ett av äggen som läkarna tog ut utvecklades till ett embryo som sattes in i livmodern ett par dagar senare. Dessvärre var det första graviditetstestet negativt, men Rebecca och Thor-Anders var redo för ett nytt försök.

LÄS OCKSÅ: Tänk inte så mycket på det, så blir du nog gravid!

Gick rakt in i mörkret

Några månader senare, efter försök nummer två, står Rebecca ännu en gång med ett bländvitt graviditetstest i handen.

— Då gick jag rakt in i mörkret, och där stannade jag länge. Om någon nämnde graviditet så knöt det sig i min mage. Dessa känslor blev värre och värre, och jag kämpade med mig själv och jobbiga tankar.

Medan Rebecca och hennes man gick igenom provrörsbehandlingarna upplevde de hela tiden att flera vänner och familj blev gravida och fick barn.

— Jag försökte att vara glad å deras vägnar, men i denna period var det väldigt jobbigt att se andra ha växande magar. Som tur är har jag världens bästa man som gjorde allt han kunde för att stötta mig, och vi stöttade varandra.

Valde till slut att vara öppen

Rebecca kom fram till att hon behövde berätta för familjen om provrörsförsöken som de hade gjort, och berättade hur de hade det nu.

— När jag öppnade mig för min man och familjen och berättade att jag hade det svårt, började äntligen de mörkaste dagarna bli färre och färre.

Även om det andra provrörsförsöket inte gjorde Rebecca gravid, kom det något annat positivt ut av det. Av äggen som togs ut hade det utvecklats hela sju embryon. Och de sex som inte användes låg nerfrysta på kliniken - redo för nya provrörsförsök. Rebecca behövde inte gå igenom samma krävande process för ägguttag.

Rebecca kände sig bättre och de kom överens om att göra ett nytt försök med de frysta embryona - såklallat frysförsök.

Resultatet blev även denna gång nedslående.

— Dessvärre gick det inte, men denna gång klarade jag av att tackla det ganska bra, ingen resa ner i mörkret, berättar Rebecca.

Övervägde adoption

Det gjordes inga fler försök 2012, nu behövde paret en paus. Rebecca berättar att de behövde ta vara på varandra en stund och planera vägen framåt.

De började prata om adoption och de är överens om att det kunde vara en bra möjlighet.

Innan de går vidare med planerna på adoption vill de göra ett sista försök med provrör.

Det allra sista försöket

Sex år efter att de försökte bli gravida för första gången gör de sig redo för att prova få ett biologiskt barn för allra sista gången.

— Nu klarar vi av att slappna av genom försöket. Vi tar det som det kommer och går det inte har vi en plan vidare. Det är vår, vi njuter av Oslo tillsammans med ett par vänner och vi har det bra. 7:e Maj görs uttaget, lite smärtor denna gång, men det går fort.

De pratar om att detta var allra sista gången de gjorde detta i bilen hem, och Rebecca blir emotionell och gråter, men de är överens.

Några dagar senare sätts det in två embryon.

— Vi måste ju satsa ordentligt på det här försöket, berättar Rebecca.

LÄS OCKSÅ: — Önskan om att få barn är uppslukande

— Jag tror du ska bli pappa

24:e Maj 2013, klockan är 04.30. Rebecca har legat vaken och tänkt. Det är dags för test, men hennes man ska ha examen samma dag. Hon undrar om hon borde vänta med att göra testet.

— Något sa mig att detta har gått bra, men jag var rädd för att ha fel. Att få det bekräftat var också en lite skrämmande tanke.

Hon bestämmer sig för att göra testet och den lyser med två starka sträck efter några få sekunder.

— Jag tänkte på en gång att jag inte kan sitta ensam på toaletten med denna fantastiska nyhet, och gick in i sovrummet och viskar till min man, "jag tror du ska bli pappa"!

Denna morgon vaknar han väldigt snabbt och de är eniga om att mer positivt kan inte ett graviditetstest bli!

Några få timmar senare blir även mor- och farföräldrar väckta av telefonen med glädjande nyheter. Det varken de själva eller mor- och farföräldrarna vet är att de några få veckor senare ska få en ny överraskning som de sent ska glömma...

Dubbel lycka

Tre veckor senare har de en tid på kliniken för att göra ett ultraljud.

— Gubben säger i bilen på väg dit att han vet att vi kommer få se två små hjärtan, jag håller inte med så vi slår vad om en middag. Men den vadslagningen förlorade jag. På ultraljudet kommer det fram två bankande hjärtan, vi skulle bli föräldrar till tvillingar, berättar Rebecca.

— Det kom några glädjetårar den dagen, ja. Efter sju års försök, massor av hormoner, sprutor, nässpray, depressioner och besvikelser, skulle vi äntligen få uppleva att bli föräldrar till två.

De fick ultraljudsbilder av två små prickar och ramar in dessa som de ger de blivande mor- och farföräldrarna.

LÄS OCKSÅ: Provrörsbehandling

Hoppet var större än nedstämdheten

Rebecca gick igenom en fin graviditet utan någon form av problem.

Tidigt på morgonen den 18:e Januari föddes Haley och Benjamin.

— Det första jag tänkte när jag fick se de själv var att även om de var provrörsbarn, så såg de ju ut som alla andra barn. En lite underlig tanke - jag vet egentligen inte hur jag trodde att de skulle se ut, ler Rebecca som tycker det är viktigt att dela historier om provrörsbehandling.

— Även om försöken blev många så var hoppet hela tiden större än nedstämdheten, förtydligar hon.

Nu njuter familjen av vardagen tillsammans med sina två fina bebisar.

— En dag ska dom få veta hur mycket de var önskade och hur de kom till. Jag skulle inte vilja vara utan ett enda försök, nedstämdheten är bortglömd när man sitter med den största glädjen av alla.

Läs mer om familjen på Rebeccas blogg

Oförklarlig infertilitet drabbar många par

Oförklarlig infertilitet används som definition när ofruktbarheten inte har någon känd orsak efter avslutad utredning, och ett par har försökt att få barn i mer än två år, enligt Önskebarn, en norsk organisation för ofrivilligt barnlösa.

Ett av tre par med oförklarlig ofruktbarhet kommer lyckas med att få barn på naturligt sätt inom tre år.

Enligt helsebiblioteket.no kan inte läkarna avslöja orsakerna till reducerad fruktbarhet hos två av tio par. Par med oförklarlig ofruktbarhet, erbjuds behandling i linje med dom där man hittar en orsak.

/
stats