När önskan om att få barn är uppslukande

Som 33 åring bestämde hon sig för att påbörja assisterad befruktning, även om hon inte hade träffat den rätta än.

– Jag engagerade mig i tanken att jag behövde få en pojkvän för att kunna få barn med honom. Självklart blev det helt fel. Jag önskar mig fortfarande en pojkvän, men inte en som nödvändigtvis, på liv och död, måste bli pappa på en gång, säger hon.

Idag, nästan tre år efter att hon började, är hon glad för att hon påbörjade processen med assisterad befruktning så pass tidigt. – I efterhand tycker jag att jag kunde ha börjat ännu tidigare, säger hon.

Behövde resa till Danmark

Eftersom singlar i Norge inte kan få hjälp med konstgjord befruktning, började hon med en resa till danska Storklinikk. Här blev hon inseminerad med säd från en donator, men efter sju försök var hon fortfarande inte gravid. Hon valde då att ta en paus i försöken och efter ett och ett halvt år bestämde hon sig för att satsa på provrörsbefruktning (IVF) istället.

Hon har precis avslutat sitt tredje försök med IVF. Dessvärre har hon fortfarande inte lyckats och hon är nu lite osäker på vägen framåt.

– Jag tror nästa försök blir ett frysförsök, det vill säga att jag sätter tillbaks ägg som redan är befruktat. Jag har sammanlagt sju ägg frysta från IVF-försöken och dessa kan sättas tillbaks i naturlig cykel, förklarar hon. – Om det slutar med att jag gör det, så kommer jag få vänta i ca. ett halvår gissar jag. Den tiden kommer jag använda till att leva hälsosamt och förbereda mig på vad som ska ske, tillägger hon.

Väljer öppen donator

När man tar beslutet om att använda en donator behöver man även ta ställning till om man vill ha en öppen eller anonym donator. «Önskemamman» tycker att det här var ett väldigt svårt beslut som hon övervägde noga. Valet föll tillslut på en öppen donator.

Vad var det som var avgörande för dig när du tog beslutet om att använda öppen donator?

– Den viktigaste orsaken var att när jag tänkte på att välja anonym donator, valde jag samtidigt bort en möjlighet för barnet. Jag såg framför mig att barnet vid någon tidpunkt frågar mig om detta och får veta att jag tagit ett aktivt val där jag förhindrade barnet från att kunna ta kontakt med donatorn. Det blev helt fel för mig, säger «Önskemamman».

Hon tillägger att hon inte kommer uppmuntra barnet till att ta kontakt, utan hellre varna barnet för att det kan bli en besvikelse. – Jag kommer inte att prata om denna person som något annat än en donator. Inte en far på något sätt, tillägger hon.

LÄS OCKSÅ: Fruktbarhet och ålder

Män erbjuder att hjälpa

För ett tag sedan deltog «Önskemamman» i ett hälsoprogram på tv. Efter det har hon blivit kontaktad av flera män som önskar hjälpa henne på det mer «naturliga» sättet. Men hon har inte tagit förslagen seriöst.

Har du någon gång varit frestad att lägga ner det här och istället göra det på «det hederliga sättet»?

– Ja, helt klart. Jag har även övervägt att ”lura” en kompis eller pojkvän. Men jag känner inte att det är rätt och jag har inte samvete till det. Varken mot barnet eller mannen.

– Jag har haft en bekant som har sagt att han kan hjälpa mig, men han vill inte att någon ska veta det och han vill inte ha någon roll. Han önskar i så fall att barnet ska tro att det är en anonym donator som jag har använt. För min del är det att ljuga för barnet, svarar hon.

Vid en tidpunkt skapade hon en profil på en webbsida för homosexuella, i hopp om att hitta en homosexuell man som kunde tänka sig att ställa upp.

Hon hittade en som var aktuell, både för att han ville bli pappa och för att de hade en del gemensamma värdegrunder och tankar kring att vara förälder. Allt eftersom drog han sig ur och i efterhand tänker hon att det nog var lika bra.

LÄS OCKÅ: Bli gravid – så här ökar du chanserna

Säkrare med donator

– För min del blev dom här privata lösningarna allt för osäkra. Jag har hela tiden tänkt att jag ska ha en öppen donator, så att barnet har möjlighet att träffa donatorn. De öppna donatorerna i Danmark är förpliktade till ett möte med barnet efter att det fyllt 18 år och man har faktiskt ett signerat juridiskt bindande avtal om att donator är donator och jag är mamma. Donator kan inte komma och kräva föräldrarätt till barnet i efterhand, förklarar hon.

Även om «Önskemamman» var i kontakt med flera homosexuella män på webbsidan, upplevde hon att väldigt få var intresserade av detta på hennes villkor.

– Oavsett så kom jag fram till att jag kände att risken var för stor. Jag vet inte om jag kan lita på dom här människorna som jag inte vet vilka de är.

– Och så är det detta med överförbara sjukdomar som jag tyckte var problematiskt. Jag är inte så insatt i det genetiska, men en donator är ju noggrant undersökt, tillägger hon.

– Det enda jag har varit lite mer säker på, är att donatorn inte ska vara helt olik mig. Han ska i alla fall ha blå ögon, eftersom jag har det.

LÄS OCKSÅ: Kreativa sätt för att berätta att man är gravid

Stöd från familjen

«Önskemamman» har hela tiden varit öppen inför sina föräldrar om den här processen. – Jag pratade med mina föräldrar redan ett halvt år innan jag började med det första försöket. De var positiva till idén, för de väntade otålmodigt på att bli morföräldrar, säger hon och tillägger att de nog helst önskade sig en svärson också.

– Nu efter att det har gått lite tid, så har nog mina föräldrar insett att jag har det väldigt bra ensam. De är glada för att jag inte chansar med en man som jag inte är hundra procent säker på. De vet att jag har haft en del svåra förhållanden tidigare och jag är rädd för att en man ska såra mig igen. Så nu stöttar dom valet med donator hela vägen, säger hon.

LÄS OCKSÅ: Hur fort blir man gravid?

Många väljer one-night stand

Att singel mammor måste åka till Danmark för att få hjälp att bli gravida tycker hon är extremt orättvist. – Jag håller inte alls med om tanken att man måste vara två omsorgspersoner för att få hjälp att få barn, säger hon. – Det är ju väldigt många barn som växer upp med bara en förälder ändå, och i många fall har barnet det bättre så.

– Jag tänker att när det nu inte är tillåtet här, så leder det till att väldigt många tar en one-night stand eller hittar en privat donator, för att dom inte har råd att resa till Danmark och försöka där, tillägger hon.

«Önskemamman» har ett bra nätverk runt sig, med vänner och familj i närheten. – De är beredda på att att hjälpa mig med mina barn och kommer bli väldigt viktiga omsorgspersoner oavsett. Mina barn kommer inte att sakna något och allra minst kommer dom att sakna kärlek och ett bra hem, säger hon.

«Önskemamman» tycker att singlar borde få rätt till samma medicinska hjälp som de har i ett parförhållande, vilket innebär stöd till tre försök.

– Men att vi inte har möjlighet att använda oss av det privata, är ännu mer oförståeligt. Att vi gärna använder våra egna pengar för att göra det här kommer ju inte att skada någon? I dag måste vi resa över gränsen till Danmark för att göra det och det blir mycket dyrare och svårare för oss.

LÄS OCKSÅ: Gravid – efter 12 år!

Ekonomisk påfrestning

Att önskan om att få barn har varit kännbart både socialt och ekonomiskt är det ingen tvekan om. Hon säger att det har blivit uppslukande och att det är svårt att tänka på annat. Så här långt har hon använt över 220 000 kronor på processen, något som har gått hårt på hennes ekonomi.

– Jag har ändå haft tur för jag har klarat mig bra. Jag har även fått väldigt bra träning i att tackla motgång och jag klarar faktiskt av att inte bli deprimerad. Hela processen har gjort mig mycket starkare än vad jag var innan jag började. Jag har lärt mig massor om mig själv, var mina gränser går och vad jag klarar av och inte. Och det har gjort mig starkare, avslutar hon.