Föräldrars beteende oroar forskare – påverkar barns utveckling

Minns du när du klättrade i träd tills knäna blödde eller cyklade nedför en backe utan att riktigt veta om du skulle klara svängen? Idag ser barns lekar ofta annorlunda ut – mer övervakade, mer försiktiga, och med färre skrapsår. Men forskare menar att vi kanske har blivit för försiktiga. Ny forskning visar att riskfylld lek inte bara är spännande och rolig för barn, utan också viktig för deras utveckling.

Enligt forskare finns det risker med att föräldrar är för överbeskyddande, då det kan hämma barnens utveckling och självbevarelsedrift.

– Om en stor olycka ska kunna undvikas, måste små olyckor få lov att ske, säger föräldracoachen Maria Borda i "Efter fem".

Forskare eniga: Föräldrar är för oroliga 

Flera forskare i Svenska Dagbladet har kommit fram till samma sak: Dagens föräldrar är ofta alldeles för beskyddande för barnens bästa. De höjer även ett varningens finger för de negativa påföljderna som kommer med att ett barn skyddas alltför mycket. Det, i sin tur, kan resultera i att de inte utvecklar sin självbevarelsedrift.

– Vi föräldrar är alldeles för oroliga för att det ska vara bra för ungarna, säger en av forskarna i artikeln.

Viktigt att rannsaka dig själv 

När föräldracoachen Maria Borda gästar "Efter fem" på länk, förklarar hon att det är helt naturligt att vara orolig för sitt barn och att man alltid vill undvika att ens barn ska fara illa. 

– Det är viktigt att rannsaka sig själv, och fundera "vilka rädslor är det som är rimliga och rationella, och när kan jag faktiskt lita lite grann på mitt barn?". För att det är viktigt att barn lär sig att behärska sin kropp och att de förstår sina gränser och förmågor, förklarar Borda. 

Om föräldrar aldrig låter ens barn utforska sina gränser, vad som är läskigt, vad som gör ont och vad utfaller blir av olika beslut, kommer det sluta med att de aldrig lär sig. Att våga lita på barnets förmågor lite mer, är således bra för både barnet och för föräldrarna, som slipper vara på helspänn hela tiden. Borda lyfter också fram att små skrubbsår är en del av lärandet.

Då kan föräldrar ta ett steg tillbaka 

Vidare ger Borda några konkreta exempel på när föräldrar faktiskt är för överbeskyddande, och kan ta ett steg tillbaka utan att det är en fara för barnets liv. 

– När man exempelvis är i en park, en öppen yta, behöver man inte springa efter barnen hela tiden. Vi kan också sitta kvar och titta: Hur långt springer de, hur långt vågar de springa utan att jag springer efter. Om vi hela tiden springer efter, så känner de ju att föräldrarna är nära. Då kommer de springa längre bort. Om vi istället intar en mer passiv roll, sitter kvar och tittar på dem i ögonvrån får man se hur långt bort de vågar sig. Där övar man på självbevarelsedriften. 

Andra platser föräldrar kan vara mer passiva på är i hemmet, det är faktiskt inte livsfara för barnet att ramla ner från en stol eller från soffan. Föräldrar behöver inte vara så ängsliga i hemmet. 

Men det finns platser där man absolut ska ha koll på barnet hela tiden, och som faktiskt kan vara livshotande. Det är bland annat: 

• Nära vatten 
• Nära trafik 
• På väldigt höga höjder
• Stora folkmassor 

Att våga ge barn mer frihet kan göra det enklare för föräldrar, menar Borda.

– Min son har fått utforska sedan han var liten, och nu som 15-åring vet han vad han klarar av. Det gör att jag känner mig lugn.