Bris

Liksom andra stödlinjer och kriscenter har även Bris (Barnens rätt i samhället) funnits tillgängliga för samtal och frågor från allmänhet sedan i fredags.

Catarina Nylund, en av organisationens kuratorer, vet i dagsläget inte hur många samtal som kommit in, men berättar att flertalet barn har hört av sig för att prata och ställa frågor.

– De har fler frågor om vad som kommer hända nu, om det till exempel kommer bli krig och berättar om sina rädslor, säger hon.

Även vuxna har vänt sig till Bris för att få råd och stöd i hur man som förälder ska hantera situationen. 

Carina Nylund uppmanar vuxna att i samtal med barn inte utgå från att de är oroliga.

– Vi tar del av en större mängd nyheter än vad barn gör. Därför ska vi inte utgå från att de är rädda. Ställ konkreta frågor, till exempel vad de vet om det som inträffat och hur de känner kring det, säger hon.

På sin hemsida berättar Bris också om att en bild på ett av terrordådets offer cirkulerar på sociala medier och att många barn, mot sin vilja, tagit del av den.

De råder föräldrar till barn som sett bilden att inte skuldbelägga barnet, utan förklara att man vet att otäcka bilder cirkulerar och att man kan må dåligt av att se dem.

Fakta: Så pratar du med barn om terrordådet

Var lyhörd och observant! Utgå ifrån att de flesta barn känner till det som har hänt, men utgå inte från att barnet är oroligt för sin egen del. De flesta barn visar på något sätt om de är oroliga. Ta reda på hur mycket barnet tänker på det som hänt, vad barnet vet om händelsen och vilka tankar och frågor barnet har.

Ställ konkreta frågor!
Vad har du hört? Vad vet du? Vad undrar du?

Uppmuntra och underlätta för barnet att ställa sina frågor!
Visa att du gärna pratar också om sådant som kan kännas svårt och även om du inte har svar på alla frågor!

Informera!
Barnet behöver få svar på sina frågor, känna en större kontroll och bli lugnad. Ge barnet den information barnet är hjälpt av. Även svåra och skrämmande fakta kan vara viktiga att få prata om. Svara ärligt på frågorna men berätta inte mer än barnet är hjälpt av att få veta, undvik till exempel att gå in på onödiga detaljer.

Överför inte din egen oro!
Det är viktigt att du inte lägger din egen oro på barnet eller utgår ifrån att barnet uppfattar saker på samma sätt som du. Det som väcker oro hos en vuxen behöver nödvändigtvis inte beröra ett barn på samma sätt.

Lugna och inge hopp!
Berätta att händelsen som denna är mycket ovanlig, att det finns människor som gör allt vad de kan för ta reda på hur detta kunde hända och som tar hand om de som är drabbade.

KÄLLA: Bris.se