Mindre jobb, mer tid med barnen

Jag har ont i ryggen och känner mig allmänt less på projektledandet som tar upp stora delar av livet med barn. Hämta, lämna, passa tider, fixa mellis, jag vill ju bara sätta mig i solen på farmor och farfars balkong, lukta på pelargonerna och prata om hur det var när han var liten?

Det är såna här dagar jag tänker på basinkomst. Första gången jag hörde om fenomenet tyckte jag att det lät utopiskt, men ju mer jag läst på, desto mer realistiskt verkar vara som ett alternativ till dagens ekonomi. En fast inkomst för alla skulle faktiskt gå att genomföra, till exempel genom skatt på pengaöverföringar och konsumtion – och alla pengar samhället skulle spara på minskad kontroll genom socialen, försäkringskassan, CSN och arbetsförmedlingen. När dessutom robotar tar över allt fler jobb låter det vettigt att lösa fördelningen på något sätt så att vi inte bara har superrika och utfattiga, och robotar mitt emellan.

Idén med basinkomst är att alla folkbokförda i landet ska få en slags allmän medborgarlön. De flesta är överens om att den bör täcka det grundläggande, och att de som vill kan jobba mer. Folk kan också ha kvar frivilliga försäkringar som a-kassan och de som har särskilda behov kan fortfarande få hjälp med det.

Om det fanns basinkomst i Sverige skulle jag ändå jobba, för jag gillar mitt jobb. Men jag skulle jobba mindre. Kanske åka hem till farfar och farmor och dricka kaffe med grädde i sköra porslinskoppar och se på när mitt barn matade deras svarta storpudel med ”goudiis”.

Vi skulle allihop må bra av det, tror jag. Snabba Facebook-statusar är ju inte alls samma sak som att kramas.

________

Ida Therén