Hur hanterar jag hennes gallskrikande?

Fråga:
Vår tre och ett halvt åriga dotter är världens mest charmiga, sociala och underbara barn, men samtidigt världens mest arga och temperamentsfulla lilla varelse.
Hon får ofta hemska vredesutbrott och bara illvrålar och bankar på dörrar och väggar. När man frågar henne varför hon skriker säger hon själv att hon tycker om det. Jag har vädjat till henne att sluta upp med det här beteendet och även försökt att låta henne vara ifred och skrika klart. Men ingenting fungerar. Hon kan skrika i säkert en timme om hon lämnas ifred på sitt rum. Vilket inte är så populärt hos grannarna då vi bor i lägenhet. Det händer att jag tappar humöret och skriker tillbaka på henne, vilket inte alls känns bra. Jag har försökt att hålla om henne, men det fungerar inte, då slåss hon för att komma loss. Hon är väldigt verbal och duktig, jag får ofta höra vilken fantastisk liten dotter jag har. Folk förstår inte hur vi har det hemma. Henne beteende började någonstans i tvåårsåldern och nu börjar vi nästan fundera på någon form av terapi för hela familjen.
Vad ska vi göra rent konkret när hon beter sig såhär?

Svar:
Er lilla dotter har svårt att hantera och få stopp på sitt skrikande. Självklart behöver små barn skrika för att få utlopp för sin frustration. I all synnerhet om de inte kan prata och uttrycka den på annat sätt. Men det låter som om er dotter faktiskt kan uttrycka sig, hon säger att hon gillar att skrika, men hon är för liten för att förstå den fulla innebörden av detta.
Barn som skriker gränslöst behöver hjälp att få stopp på det. Enligt min erfarenhet är det bästa sättet att hålla om och hålla i henne. Du säger att det inte funkar, men jag är säker på att det gör det om du väger in att du är vuxen, klokare och starkare än hon är. Dessutom måste du visa henne att du inte ger upp. Ett bra sätt brukar vara att ta henne i knät. Ta hennes högerarm med din vänstra hand och hennes vänsterarm med din högra och håll ihop hennes ben med dina. Sitt så och prata med henne fast hon skriker så kommer det så småningom att hjälpa. Första gångerna är det ganska tufft, men när hon förstår att du står ut så kommer hon att slappna av fortare.
Små barns ilska sitter mycket i kroppen och när de får hjälp att hålla ihop den hjälper det också mot yttringarna.
Kämpa på så ska du se att förändringen kommer ganska snabbt.
Med vänlig hälsning.
Margit Ekenbark