Brudklänningens historia

Barock- och renässanstiden

Modets skiftningar ger sig tillkänna i brudens klädsel både vad det gäller färg och form på klänningen. På 80-talet var det svårt att få tag i något annat än en vit brudklänning. Då var det mode med puffärmar och vida klänningar som hade flera lager volanger på kjolen. I början av 90-talet kom de raka klänningarna och under den senare delen av 90-talet kom A-linjen, den helskurna klänningen. Under 90-talet har snittet på själva klänningen dominerats av enkelhet men också av vida klänningar. Den puffärm som däremot var så populär under slutet av 80-talet och början av 90-talet har nu ersatts av smala långa eller korta ärmar, baddräktsliv och halterneck (knäppning bakom nacken). På senare tid har även en annan variant av romantiska klänningar börjat slagit igenom, nämligen klänningar från en annan tidsepok; medeltid, empire, barock och rokoko.

Under 2000-talets första år har klänningen mer och mer dominerats av axelbandslösa klänningar med mycket vidd i kjolen, men nu börjar ärmar komma tillbaka alltmer.
Drottning Kristinas period

Under 1500-talet var brudklänningen gärna stormönstrad och röd. Under 1600-talet blev det modernt med silver och guldbrokad. På 1700-talet blev klänningarna allt färgstarkare, färgerna var blå, saffransgula, gröna och rosa. Mot slutet av 1700-talet blev svart populärt och då bar bruden en krona på huvudet för trots att vitt sägs vara oskuldens färg så är det kronan som är oskuldens symbol. Svart var praktiskt på klänningen eftersom den kunde återanvändas flera gånger som finklänning. När bomullen kom till Sverige i början av 1800-talet blev det populärt att bära vit klänning, men det var någonting som bara de välbärgade hade råd med. Vid gamla tiders bröllop kunde festligheterna pågå i flera dagar. Då hade de mest välbärgade även en annandag- och tredjedagsklänning förutom bröllopsklänningen.