Fyraåring - vill inte göra något med oss

Vi hämtar vår fyraåring på dagis. Det finns inget som hellst intresse att göra något hemma, att åka till någon park eller annat. Det enda som tjatas om är att springa och ringa på kompisar.

Varje dag så vill han springa iväg och ringa på kompisar. Vi låter han göra det men försöker sprida ut på olika. Men vi försöker lika mycket först att komma iväg till någon park, leka hemma osv. Men det går verkligen inte, han bara sticker iväg om vi inte säger JA.

Vi har fått köpa en GSP klocka till honom så vi vet vart han är. De andra föräldrarna säger inget men min magkänsla är att det är märkligt att han dyker upp varje dag och deras barn aldrig är och ringer på någon...

Man själv sitter bara och väntar på att klockan ska bli tillräckligt mycket för att dra hem honom och laga mat.

Vi tvingar iväg honom till någon park längre bort ibland men det blir oftast en snabb utflykt då han bara vägrar... Det är som att han inte vill vara med oss, tjatar bara om sina kompisar.

Vi bor i ett bra område. Det är tryggt för honom att springa mellan husen och inga problem att cykla och hitta på saker i området. Så det är inte fel tycker jag att han springer själv till någon och ringer på. Det är snarare att han inte vill vara med oss. Att han hellre är med andra familjer hela tiden...

Vi erbjuder massor med saker och han har mängder med leksaker som vi leker med. Men det är som att det är det sociala med kompisar som lockar så otroligt mycket mer just nu.

Jag har ingen förälder att prata med, känner ingen bra som har barn som man kan rådfråga. Hur tänker ni?

Nu fick min dotter leka ute på gården (hyresbostäder) själv från när hon var 4 och hon fick även ringa på hos grannar och fråga om en kompis får komma ut och leka. MEN: då fick hon fråga först varenda gång hon tänkte lämna området där jag kan se henne från balkongen. Hon var väldig pålitlig, så jag kunde låta henne få göra så. Bröt hon mot reglerna, blev denna frihet indragen ett tag.

Så att ditt barn får röra sig utan är ser jag inte som ett problem. Men att du däremot låter ditt barn springa iväg är ju helt knäppt. Att köpa en GPS-klocka mår vara en lösning till problemet att itne veta var barnet befinner sig, men det löser inte det egentliga problemet: att ert barn skiter i vad ni säger och springar iväg och att ni tydligen inte orkar uppfostra honom.
Ditt barn är helt klart inte redo för den frihet han tar sig, så ni får agera som föräldrar och sätta gränser!

Verkligen patetisk att folk tycker det är så hemsk att låta sitt barn leka ute själv - något som var helt normalt när de flesta av dagens föräldrar var barn - trots att samhället inte har blivit farligare genom åren och de faror som barnet utsätts för är reala och någorlunda begripbara.
Men när det kommer till faror som är väldigt abstrakta och omöjligt att hantera för barn, faror som blir faktiskt fler och fler, då är det plötsligt inte så viktigt längre att "ta hand om sina barn". Då lämnas de vind för våg i allt yngre ålder, för det är ju så livet är idag och barnen behöver lära sig och dessutom är de ju så himla kompetenta. Jag pratar såklart om nätet.
Alltså: litet område som barnet känner utantill - hemsk farlig. Hela världen - helt okej!