Jag måste sluta dricka

Hej! Jag vill börja med att beklaga att du tagit upp drickandet igen, speciellt efter att du lyckades hålla dig ren under så lång tid. Så länge du är medveten om dina problem och vill förändras har du dock mycket goda chanser att lyckas. 

Du säger att du har en beroendepersonlighet, men jag ser det lite som ett sätt att hitta en ursäkt till varför du dricker. Ibland kan det hjälpa att förstå att alkoholen, och beroendet du känner, endast beror på utsöndringen av dopamin. Eftersom alkohol påverkar belöningscentrumet i hjärnan får du bara en fejkad och påhittad känsla av att alkoholen får dig att må bra. Det är kemiska faktorer som spelar in. När du inte dricker mår du dåligt och behöver således ta ett glas vin till för att återaktivera belöningscentrumet igen. 

Arvet har förvisso betydelse, man kan faktiskt ärva risken för beroende. Däremot har din miljö och dina sociala relationer också stor betydelse. Du säger t.ex. att du träffade en ny partner och det blev många middagar med vin. Redan här är det tydligt att din relation kan ha kickat igång beteendet igen. 

Jag tror att det bästa är att vara ärlig mot din nya partner och att du söker professionell hjälp. Det är inte gynnsamt att varken smygdricka eller inte våga ta upp problemet med din nya. Du behöver stöttning från personer omkring dig och om din partner inte vet något är det naturligtvis svårt att hjälpa. 

För mig var det tvärtom... jag träffade en ny tjej för två år sedan. Drack alldeles för mycket innan, men hon hade en väldigt restriktiv syn på alkohol... så kärlek fick mig att i princip sluta med alkohol... däremot har jag dragit på mig övervikt istället, men det känns mer hanterbart. 

Jag dricker fortfarande typ 2 glas vin i månaden och på AW och företagsfester så tar jag det väldigt lugnt. Svårt ibland, men känns som att hon är min drivkraft.

Jag är ingen expert alls, men kan tänka mig att det verkligen krävs egen vilja och goda incitament för att verkligen lyckas med att få bukt med beroende.Att leva i en miljö där alkoholdrickande främjas gör det nog mycket svårare att leva sunt.

Vad tycker din partner? Har ni pratat om detta? Kan det vara idé att göra en förändring tillsammans?

Du bör nog vara ärlig om hur du känner runt alkohol och att du inte vill ha det hemma då tankarna dras till vad som finns i skåpet. Det är ju egentligen samma med godis och snacks. Vissa mår helt enkelt inte bra av att ha det hemma och då är det bättre och bara köpa hem det de tillfällen som man planerat att ha det.

Det är vanligt att personer med diagnoser mår "bättre" av alkohol för att det just stillar snurret och oron som du beskriver. Kanske det kan vara en ide att hitta andra sätt att ta itu med surret som att söka hjälp genom vården. Regelbunden träning eller medicin kan ge samma effekt.

Tack för alla goda råd. Jag vet att jag borde berätta för min sambo och ta hjälp men jag kan inte riktigt förmå mig till det just nu och ska försöka göra det på egen hand. En hjälp är att både han och jag blivit lite förslappade och gått upp i vikt, vi är egentligen båda rätt aktiva personer men mycket med jobb mm plus att han skadade knäet rejält i höstas har fått oss ur de goda vanorna. Vi pratade dock i helgen om att komma in i bättre rutiner nu när hans knä verkar vara bra igen både med mer rörelse och bättre mat och mindre alkohol. Jag hoppas det kan stötta mig i att sluta med mitt smygdrickande också, att det blir en positiv boll som vi sätter i rullning. Men det är lite tufft och jag vet att helgen kommer bli en utmaning.

Alkohol är en extrem bov när det kommer till viktuppgång! Varför inte föreslå att ni skippar alkoholen i helgen och påbörjar er hälsoresa redan idag? Häll ut vinet du har hemma med förklaring att det innehåller så mycket kalorier och att du nu verkligen har bestämt dig för att ändra livsstil. Du är bara så stark (eller svag för den delen) som du tillåter dig själv att vara. Heja på!

Förmodligen har din sambo märkt förändringen, så prata om det öppet så att ni kan hjälpas åt. Nu kanske han går och oroar sig men vågar inte ta upp det. 

För mig var insikten att jag måste sluta helt. Några återfall men det är bara att ta en dag i taget. Igår drack jag inget och det ska jag säga även imorgon.

Leta upp bra förebilder som vet vad det handlar om. 

Karin Adelsköld är exempelvis väldigt öppen med det vet jag. 

Hej! Jag känner med dig och förstår din desperation. Jag hade ett långvarigt opiatmissbruk  som startade efter en operation i samband med en olycka. Jag lyckades sköta jobbet, min relation och vänner utan att någon misstänkte något. Men utöver det så var det kaos inom mig. Det som dödar en mest och som äter upp all energi.
Mitt råd i all välmening är att berätta för din partner om dina problem. Behöver inte vara några skräckhistoria, men låt honom bli medveten och en del av din hemlighet. Jag lovar dig att dina chanser att må bättre kommer att öka massor.
Det går inte att göra den typen av förändring ensam och utan att det märks. Om du lyfter fram sanningen, så kommer skammen att dö i ljuset.
Jag önskar dig verkligen all lycka. 
Det är jobbigt, men värt det 100 gånger om. Jag trodde aldrig att jag skulle bli fri och nu är det 12 år sedan jag tog något. Absolut inget jag saknar. Livet är bättre på alla sätt utan.
Jag tror på dig! 🙏

Stort tack för pepp! ❤️ Jag ska fundera på att säga något. Vet inte om jag vågar än. 

Jag kan bara dela min erfarenhet. Jag vet att det känns fruktansvärt skrämmande, men jag tog mod till mig och berättade först för min sambo. Hon tog det mycket bra och tyckte det var skönt att hon visste sanningen. Sen samlade jag våra 8 närmaste vänner på middag och berättade för dom samtidigt. Jag möttes bara av respekt och kärlek.
Jag vet att man är övertygad om att bli dömd och lämnad, men oftast är dom man har omkring sig bättre än så. Att få förtroendet att få veta och bli en del av ditt innersta kan bli något väldigt positivt för er båda. Du bestämmer såklart, men tänker att detta är något du behöver tänka på under många år framöver. Vore det inte skönt att slippa hitta på ursäkter utan istället tillsammans med din kille hitta vägar som fungerar för er båda. Tycker inte att du ska underskatta honom. Om han älskar dig så kommer inte alkohol att vara något problem.
Säger detta endast därför att jag tycker att du är värd ett bra liv! 🌹

Jag hade smärtproblem efter en olycka och fick ketogan utskrivet ett par månader. Efter operationen hade jag svåra problem med svettningar, hallucinationer, skakiga händer etc i flera veckor, nära en månad

Först senare insåg jag att jag blivit torsk på medecinen, men fattade aldrig att det var avtändning utan trodde det hade med operationen att göra 😂 tacka gudarna att jag inte listade ut det, då hade jag kanske hittat andra vägar att få tag i det

Hej! Jag blev lite stärkt av allas fina ord. Gårdagen gick okej. Jag hade tänkt låta bli att dricka helt men sambon tog fram lite vin och ost sent på kvällen. Det blev bara två små glas dock och inget i smyg. Så som jag gärna skulle vilja ha det. Härligt att vakna helt pigg en lördag, det har varit alldeles för många lördagar med lite tungt huvud. 

Ibland är det bäst att vara lyckligt ovetande. 😉
Det är så otroligt lätt att gå över gränsen för vad man kan hantera. Jag hade en husläkare som säkert hade goda intentioner, men han skrev ut varje månad utan att jag själv behövde be om det. Det tog lång tid innan jag upplevde att det var något problem och även efter att jag börjat inse det, så kunde jag lätt gömma mig bakom att det faktiskt är läkare som bedömer att jag behöver detta.
Beslutet att ta tag i problemet och kunna lägga det bakom mig är det bästa jag någonsin gjort.
Jag tänkte länge att jag skulle fixa det i smyg. Att ingen någonsin skulle få reda på att jag haft problem, men insåg ganska snart att det är omöjligt. Men när jag väl berättat för dom närmaste, så fanns det både utrymme för att göra förändring, samt att dom omkring mig var medvetna och därmed inte ofrivilligt blev möjliggörare för mig. 

Hej! Hur mår du och hur har det gått för dig?

Sisådär. Trillade dit igår. Jag var ensam hemma, sambon är på jobbresa, så jag passade på att träffa några kompisar efter jobbet. Det blev inte så mycket ute men när jag kom hem fortsatte jag att dricka. Det är ju typiskt, jag blir lite lagom lullig men vill ändå ha mer. 

I helgen har vi dock rätt mycket planer så jag tror jag kommer att fixa den utan snedsteg. En dag i taget.

 Du får försöka ta en dag i taget och se på varje dag som du inte dricker som en seger. Sen vill jag verkligen igen påpeka att du kommer behöva berätta för dina närmaste. Det blir nästan omöjligt annars. Jag kände exakt som du. Varför berätta och krångla till allt, nu när jag ändå ska sluta. Jag insåg dock efter någon vecka att det var fullkomligt ohållbart. Du kan inte gå helt oförändrad genom detta. Du skulle till exempel verkligen behöva vara totalt utan alkohol under överskådlig tid för att ge din hjärna möjlighet att programmera om och hitta sina belöningar genom annat. Men din kille skulle väl då undra varför du aldrig dricker längre!? För att undvika det, så kommer du att försöka dricka lite och på ett sunt sätt. Det kan du omöjligt göra nu, när du gått över gränsen. Ska du fortsätta under dom förutsättningarna så kommer du aldrig heller att slippa suget och längtan,. dessutom kommer du inte att kunna uppleva dom enorma fördelarna med att bli nykter. Jag lovar dig verkligen att du inte skulle ångra valet att bli helt nykter. Livet blir inte tråkigare och vardagen blir inte som den gråa dimma som jag var övertygad om väntade min framtid. Det är totalt tvärtom. Att få vara närvarande i alla sammanhang och uppleva hur alla sinnen skärps är helt fantastiskt. 
Jag vet att det känns läskigt, men jag önskar att du vågade lita på att du inte skulle vara värd att älska för att du visar sanningen om dig. Hur tror du att din partner skulle känna om han om ett år får reda på att du kämpat med detta så länge ensam!? Antagligen skulle han känna sig både lite lurad och sviken. Det värsta är kanske att han nog skulle känna att du inte litar på honom. Ju tidigare man tar steget, desto mindre blir de negativa konsekvenserna. Du kanske kan knuffa snöbollen framför dig ett tag till, men helt oundvikligt så kommer det en punkt när det blir för tungt och du inte orkar rubba den längre. 
Jag önskar bara allt gott och du är värd ett bra liv?