Varför tar kvinnor illa upp när det påtalas att fetma är ohälsosamt?

Hur jag vet att stora sociala medie-profiler har större plattformar att nå via? 

Du undrar nog snarare hur jag vet att vanliga kvinnor också reagerade. Jag har gått igenom de kommentarer som kom in på regionens sociala medier. Övervägande var det kommentarer från alldeles vanliga kvinnor. Det innebär så klart inte att alla kvinnor tagit illa vid sig, men det var mycket kloka ifrågasättanden, långt mer än vad regionen brukligt får. 

Det är varken möjligheten till viktnedgångshjälp eller att regionen informerar, som rör upp känslor. Det är sättet, tilltalet och den totala oförmågan att besvara kritik och frågor. Varför ska man spela på att nyblivna mammor ska föregå med gott exempel inför sina barn och gå ner i vikt? Varför är det enbart en kvinnas sak att göra? 

I princip alla vuxna smala kvinnor jag känner är mer eller mindre ätstörda. De går ständigt på diet, räknar kalorier , kan inte äta vanlig mat, tar aldrig en kaka till kaffet. Det verkar som att med dagens liv, så blir man antingen överviktig eller ätstörd. 

Det känner jag inte igen alls. Jag har haft EN kompis som var ätstörd, men det var när vi var i 20-årsåldern. Går utmärkt att hålla en normal vikt utan att gå till överdrift. Med ett aktivt liv, har man inte tid att sitta ner framför TV:n så mycket och vräka i sig chips och godis. För det är oftast DÄR det sitter när folk blir överviktiga. Verkligt matintresserade människor brukar inte vara överviktiga (undantag finns, som Edward Blom).

Hur jag vet att stora sociala medie-profiler har större plattformar att nå via? 

Du undrar nog snarare hur jag vet att vanliga kvinnor också reagerade. Jag har gått igenom de kommentarer som kom in på regionens sociala medier. Övervägande var det kommentarer från alldeles vanliga kvinnor. Det innebär så klart inte att alla kvinnor tagit illa vid sig, men det var mycket kloka ifrågasättanden, långt mer än vad regionen brukligt får. 

Det är varken möjligheten till viktnedgångshjälp eller att regionen informerar, som rör upp känslor. Det är sättet, tilltalet och den totala oförmågan att besvara kritik och frågor. Varför ska man spela på att nyblivna mammor ska föregå med gott exempel inför sina barn och gå ner i vikt? Varför är det enbart en kvinnas sak att göra? 

Ja, så är det i mina kretsar. Kan ju bero på att alla jag känner har skrivbordsjobb och dessutom oftast jobbar mer än 40 h i veckan. Då sitter man mycket. 

Men det beror ju också på vad man menar med ätstörningar. Jag säger inte att de har anorexia, men de är extremt upptagna med vad de äter, många räknar ständigt kalorier eller points eller något annat. 

Det här visar bara hur oerhört lite du känner till om ätstörningar.

Jag levde med ätstörningar i 15 år. Jag var smal, men aldrig anoreximager. Men i tio av de 15 åren, vaknade jag varje morgon och planerade hur jag skulle äta för att få i mig så lite kalorier som möjligt. Hela min självbild baserades på min vikt.

Nu lever jag med sviterna av ätstörningen. Ofta funkar det bra. Ibland kommer bakslag. Stora delar av sommaren var av sådan art. I somras köpte jag enbart Piggelin när familjen åt glass. Inte för att Piggelin är så gott, utan för att den innehåller tillräckligt få kalorier. Och för att jag tyckte att jag skulle vara en så genomusel människa om jag åt en annan glass. Vilken svag och karaktärslös typ jag skulle varit, om jag smällde i mig en hel Magnum en enda gång! Nu mår jag bra igen, och äter utan att tänka för mycket, men visst granskar jag både min kropp, mitt intag och min träning med kritisk blick. Saken är att jag är fullt normalviktig. Jag har ett helt normalt BMI. Jag har en stark och frisk kropp. "Slank och vältränad", som en läkare skrev i journalen för en tid sen. Jag framstår inte det minsta ätstörd, när man ser mig. 

När Region Värmland körde sin kampanj i sina sociala medier och på sina mottagningar, har de ingen aning om vem de träffar. De vet inte om den som läser, just slutat stoppa fingrarna i halsen efter sina måltider. De vet inte om kvinnan som sitter framför dem, vaknade samma morgon och tyckte att hon var en usel människa som åt en kaka igår. Som inte orkade stå emot. Som värderar sig själv efter vad som äts. När Region Värmland stötte på kritik, valde man att sätta på skygglapparna och fortsätta. Man besvarade inte kritiken på ett vettigt sätt en enda gång. Istället fortsatte man kampanjen. Bland annat med det fräscha budskapet att mamman skulle vara en god förebild för sitt barn, genom att vara normalviktig, illustrerat med en kvinna som satt med en barntallrik framför sig. Pappan kan tydligen var tjock och trycka i sig godsaker, och äta på normalt porslin. Mammans uppgift är att vara normalviktig. 

Förstår du nu, varför så många anser kampanjen problematisk?

Men BM har ju träffat kvinnorna de vänder sig till under hela graviditeten, borde de då inte lärt känna dem en del? Vilka andra saker ska de inte få ta upp med motivationen att de inte vet vem de har framfor sig? De frågar ju om misshandel och andra integritetskränkande saker, så vikt och ätstoningar borde ju också tas upp under dessa 9 månader?

Missade du den kampanj som gick på regionens sociala medier under en vecka? Det är alltså inte enbart något som erbjuds kvinnor med viss vikt när dessa möter barnmorska, där barnmorskan kan sålla vilka som ska få erbjudandet. Det är en kampanj som gått på sociala medier och vänt sig till hela allmänheten. Där man fått massiv kritik, valt att inte besvara kritiken (eller frågor för den delen) och fortsatta att mata ut samma inlägg, dag efter dag.

Jag vet bara vad jag läst om kampanjen och erbjudandet om programmet efter graviditet. Har inte sett den på social media nej. Om programmet har en specifik målgrupp forstår jag inte varfor de inte sagt det på sociala media. Eller om det gjort det varfor de som inte är i målgruppen tar åt sig.

Men det är ju ditåt all kommunikation går idag - mindre och mindre text, mera bilder och mera reklam. Viktiga detaljer som målgruppsdefinition kanske prioriterats bort eller drunknade i all reklam.

Fast det är inte professionellt att betrakta nyförlösta något överviktiga kvinnor som att de lider av fetma.

Då rekommenderar jag dig att läsa på, innan du kastar dig in i diskussionen. Det blir svårt att föra en ordentligt diskussion om man inte är insatt.

Det är ofta där det börjar för kvinnor. De blir inte av med gravidkilona, och sedan blir det bara värre för varje barn, tills de ger upp och blir sittande vid TV:n med chips och godis (i värsta fall lådvin också), klädda i tältliknande storblommiga klänningar. Kan man få kvinnan att ta itu med det begynnande problemet så snart hon läkt och fått i gång amningen, så kan man stoppa den utvecklingen i sin linda. Jag tycker att det här initiativet var bra!

Annars brukar det räcka att amma och gå på långa promenader med barnvagnen varje dag, då rinner kilona av en... nästan läskigt fort ibland. Antar att dessa kvinnor som förblir tjocka efter förlossningen inte ammar. Eller så har de kvarstående foglossningsproblem som de inte får hjälp med för att det nonchaleras av vården, och då gör det ont att röra på sig... Det är också en orsak till att kvinnorna inte får tillbaka formen efter förlossningen.

Eftersom kroppen är kvinnans främsta makt har hon väldigt svårt att ta kritik om den. Plus kvinnors inbyggda mentalitet att ingenting någonsin är deras fel och att de har 100 rättigheter men inga skyldigheter.

Vet inte om det finns tråd om det här, men nu senast är det ramaskri över att region Värmland haft en vecka som belyst ett program för viktnedgång hos överviktiga efter graviditet. https://www.nwt.se/2023/11/08/region-varmland-stoppar-instagraminlaggen-efter-raseriet-inte-var-avsikt-att-vikthetsa-b7437/

Alltid samma sak, de senaste 10-15 åren. Kvinnor vill ha rätten att vara feta, det är inte ohälsosamt, det är kvinnohat att påpeka att övervikt inte är bra. Etc.

Man inbillar sig att män inte har samma krav, när det inte alls stämmer. Jag har i alla år varit vältränad med haft de attribut som anses eftertraktat bland män.
Men en period när jag gick på medicinering   , lade jag på mig närmre 20 kg. 

Jag kunde inte räkna på fingrarna hur många pikar jag fick, varje dag, främst från kvinnor. Helt öppet och oblygt, kollegor, svärmor, familj, vänner. Grejen är bara den att jag aldrig brytt mig? Jag skiter väl högaktningsfullt i vad du tycker om mig, det rör mig inte ryggen. Samma sak med komplimanger nu, när jag är i form igen

Frågan är bara, varför stickar man offerkoftor och gråter ut på internet som kvinna, när man får sanningen, fetma är ohälsosamt?

visst, för 25 år sedan var det en annan sak, män hade en auktoritär roll på ett annat sätt i arbetslivet och samlivet, men så är inte fallet längre. Kommer det här från kvinnor som lever kvar i det förflutna, som offer?

fatta mig inte fel, jag vet att de flesta kvinnor inte är så här, uppskattar kvinnans natur och ni är gudagåvor, men förstår mig bara inte på det här grinandet bland en del.