Varför tar kvinnor illa upp när det påtalas att fetma är ohälsosamt?

Hur vet du det? Det är ganska vanligt att man vänder sig med infornation till alla så ingen ska känna sig utpekad.

Jag kör som med mellanstadieelever och deoderant igen och igen tills det går in.

Nej, kvinnor tar inte illa upp när det påtalas att fetma är ohälsosamt. Om det är din uppfattning om kvinnor har du en ohälsosam relation till kvinnor.

Hur vet du det? Det är ganska vanligt att man vänder sig med infornation till alla så ingen ska känna sig utpekad.

Det här visar bara hur oerhört lite du känner till om ätstörningar.

Jag levde med ätstörningar i 15 år. Jag var smal, men aldrig anoreximager. Men i tio av de 15 åren, vaknade jag varje morgon och planerade hur jag skulle äta för att få i mig så lite kalorier som möjligt. Hela min självbild baserades på min vikt.

Nu lever jag med sviterna av ätstörningen. Ofta funkar det bra. Ibland kommer bakslag. Stora delar av sommaren var av sådan art. I somras köpte jag enbart Piggelin när familjen åt glass. Inte för att Piggelin är så gott, utan för att den innehåller tillräckligt få kalorier. Och för att jag tyckte att jag skulle vara en så genomusel människa om jag åt en annan glass. Vilken svag och karaktärslös typ jag skulle varit, om jag smällde i mig en hel Magnum en enda gång! Nu mår jag bra igen, och äter utan att tänka för mycket, men visst granskar jag både min kropp, mitt intag och min träning med kritisk blick. Saken är att jag är fullt normalviktig. Jag har ett helt normalt BMI. Jag har en stark och frisk kropp. "Slank och vältränad", som en läkare skrev i journalen för en tid sen. Jag framstår inte det minsta ätstörd, när man ser mig. 

När Region Värmland körde sin kampanj i sina sociala medier och på sina mottagningar, har de ingen aning om vem de träffar. De vet inte om den som läser, just slutat stoppa fingrarna i halsen efter sina måltider. De vet inte om kvinnan som sitter framför dem, vaknade samma morgon och tyckte att hon var en usel människa som åt en kaka igår. Som inte orkade stå emot. Som värderar sig själv efter vad som äts. När Region Värmland stötte på kritik, valde man att sätta på skygglapparna och fortsätta. Man besvarade inte kritiken på ett vettigt sätt en enda gång. Istället fortsatte man kampanjen. Bland annat med det fräscha budskapet att mamman skulle vara en god förebild för sitt barn, genom att vara normalviktig, illustrerat med en kvinna som satt med en barntallrik framför sig. Pappan kan tydligen var tjock och trycka i sig godsaker, och äta på normalt porslin. Mammans uppgift är att vara normalviktig. 

Förstår du nu, varför så många anser kampanjen problematisk?

Så andra gången när du var fet hade du uppskattat information om viktnedgång hos överviktiga efter graviditet?

Hur jag vet att stora sociala medie-profiler har större plattformar att nå via? 

Du undrar nog snarare hur jag vet att vanliga kvinnor också reagerade. Jag har gått igenom de kommentarer som kom in på regionens sociala medier. Övervägande var det kommentarer från alldeles vanliga kvinnor. Det innebär så klart inte att alla kvinnor tagit illa vid sig, men det var mycket kloka ifrågasättanden, långt mer än vad regionen brukligt får. 

Det är varken möjligheten till viktnedgångshjälp eller att regionen informerar, som rör upp känslor. Det är sättet, tilltalet och den totala oförmågan att besvara kritik och frågor. Varför ska man spela på att nyblivna mammor ska föregå med gott exempel inför sina barn och gå ner i vikt? Varför är det enbart en kvinnas sak att göra? 

I princip alla vuxna smala kvinnor jag känner är mer eller mindre ätstörda. De går ständigt på diet, räknar kalorier , kan inte äta vanlig mat, tar aldrig en kaka till kaffet. Det verkar som att med dagens liv, så blir man antingen överviktig eller ätstörd. 

Fast det är inte professionellt att betrakta nyförlösta något överviktiga kvinnor som att de lider av fetma.