Filttofflan skrev 2021-10-04 15:15:54 följande:
Hela vår lägenhet är som en leksaksbutik så jag är ganska biased i mitt svar.
Vi städar gemensamt inför läggdags. Var sak har sin plats men dagtid är det leksaker mest överallt, också för att barnet inte har ett eget rum. Ibland hjälper han till och städar och då ser vi till att uppmärksamma det rejält med peppande ord och att det blir sån ordning och reda. Andra dagar är han knappt med, eller gör vad vi kallar ett "anti-städ" (plockar fram medan vi plockar undan). Vi gör ingen grej av det utan fortsätter att städa samtidigt som vi försöker uppmuntra hans deltagande. Han är 2 år och det viktiga är inte hur mycket han städar efter sig, det viktiga är att han ser oss städa undan och kan ta efter det beteendet. Som redan påpekat i tråden; barn gör som du gör och inte som du säger. Det kallas modellinlärning (se Banduras experiment "Bobo doll"), varför det är viktigare att föregå med gott exempel än att kräva vissa beteenden från barnet.
Jag tror er modell att ha utvalda leksaker är bra. Det gör det enklare för honom att välja utan att bli distraherad, och det gör ju också att allt känns nytt och roligt mellan varven. Eko-smart dessutom!
Frågan är hur din sambo förmår att stå ut med de få leksaker som är? Vad är det som stör honom i sig? Går det att ta perspektiv? Precis som du säger så är ju ert barn en del av hemmet och har rätt att få sitt utrymme, och jag gissar att resten av hemmet består huvudsakligen av era saker? Er inredning osv, som ni inte behöver plocka undan efter er då det ju utgör ert hem.
Kan man kompromissa om det är så att det stör honom visuellt? Ha en korg i varje rum där en snabbt kan svepa ned sakerna i? (Men att han får vara beredd på att göra det själv, och inte kräva att ett litet barn ska göra det).
Spontant tänker jag att det kommer kräva en del övning i acceptans av din sambo :) . Det är svårt att förändra sakernas tillstånd om en vill leva i ett hem med lyckliga barn, och det kommer att vara en prövning för alla föräldrar under många års tid.
Det finns föräldrastöd att få via både BVC och kommunen. Men han måste ju dessvärre själv vilja ta emot stödet och själv se behovet för att det ska fungera.
Vad glad jag blir av att läsa ditt inlägg. Det är exakt detta jag menade i mitt tidigare inlägg där jag sa att jag tycker uppfostran är rätt meningslöst ifall inte föräldrarna försöker stå som förebild. Och nu har jag fått lära mig att det finns ett namn för detta, tack för lärdomen, jag ska genast läsa på.
Jag har funderat mycket på detta genom åren, ett av de första tillfällena var när mitt barn var två-tre år och han på ett kalas började härma ett äldre barn som gick omkring och svor hela tiden. Flera av de vuxna på kalaset skällde på barnet, samtidigt som föräldrarna till barnet själva gick omkring och svor i var och varannan mening. Och inte var det någon som sa till föräldrarna medan barnen blev skällda på.
