• CT11

    Vän med sitt syskon?

     Hej!
    Vad kan jag som förälder göra för att mina barn ska vilja umgås med varandra när de är äldre? 

    Har du erfarenhet eller tips på bra grejer för att stärka de positiva banden? 

    Jag har en dotter och en son. Men har även många vänner som själva har bröder och de umgås inte. Mina vänninor säger att deras bröder är olika dem och har helt andra intressen och därför ses de nästan aldrig. Min man och hans storasyster ses bara till jul, typ.

    Är rädd att det ska bli så för mina barn. Jag är bästa vän med min syster men min dotter fick ju ingen syster utan en bror:)

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2015-09-25 14:36
    Tänkte uppdatera med de tips som jag har fått:

    Acceptera deras relation dvs låt den vara
    Umgås mycket, organiserat av föräldrarna så kanske det varar i vuxen ålder
    Det beror på personkemi ofta, inte så mycket faktorer som åldersskillnad eller kön
    Bråk under barndommen kan föra syskon närmare så det behöver inte vara negativt
    Skapa gemensamma minnen för barnen

  • Svar på tråden Vän med sitt syskon?
  • CT11
    Dixie skrev 2015-09-23 21:16:33 följande:

    Tror inte det är så mycket du som förälder kan göra - det handlar ju mycket om personligheter. Jag umgås ganska mycket med min bror, vi har samma typ av intressen och gemensamma vänner vilket gör att vi träffas en del. 


    Gjorde  era föräldrar någonting för att liksom gynna er relation? Tex ni fick båda gå samma seglarläger/samma estetiska program på skolan osv?
  • CT11
    MammAmma skrev 2015-09-23 16:28:38 följande:

    Jag har inte heller någon syster (jo, jag har en halvsyster men vi växte inte upp tillsammans, bor i olika länder och har således aldrig stått varann nära) men en 5 år yngre bror och vi var väldigt tajta som barn och är det ännu. Vissa människor gillar man mer än andra helt enkelt, släktband spelar mindre roll där.


    Låter fint:)
  • CT11
    mammalovis skrev 2015-09-23 20:36:54 följande:

    Jag har en 8 år yngre bror och bodde inackorderad under gymnasiet, så i min minnesbank är han fortfarande 12 år. Sedan har mina föräldrar inte prioriterat att fira våra eller sina födelsedagar sedan vi blev äldre, så egentligen har det bara varit jul kvar och nu åker min bror på träningsläger då som regel. Så den gången vi ses är när yngsta barnet fyller år, kanske en gång i januari då han missar fira den äldsta efter jul. I somras lånade vi hans lägenhet och gick på Liseberg, så då sågs vi några timmar. Han var så trött att han mest satt och sov på Liseberg dock ...

    Så jag tror en del i det hela är att föräldrarna väljer att ha familjemiddagar då och då och att man kanske fortsätter fira varandras födelsedagar i familjen.

    I sambons familj ses vi mycket oftare då vi firar (bonus-) och kusinerna. De är 12  stycken, så det blir några gånger plus jul, kanske påsk, ibland vid svärföräldrarnas födelsedagar, mors/fars dag, delar av vecka 30 i sommarhuset plus några spontana middagar där emellan när de som bor lite längre bort hälsar på över helgen. Sedan ses ju inte alla 6 syskonen med familjer alla gånger utan ibland är det bara de som är närmast eller dem det passar just den födelsedagen. Så den familjesammanhållningen kan jag sakna med min bror, men å andra sidan är mina föräldrar ute på torgmarknader stor del av året, så de har ett späckat schema ändå.


    Låter som att föräldrar kan skapa sammanhållning genom att faktiskt tussa ihop syskonen på middagar och firande? Liksom ses på ett organiserat sätt och att föräldrarna är de som organiserar umgänget.
  • CT11
    sextiotalist skrev 2015-09-23 14:50:51 följande:

    Även syskon kan ha personligheter som inte klickar med varandra, så varför inte acceptera att syskonen har den relation som passar dom, det räcker väl


    Önskar att jag kunde se det så:( Har bara så mycket oro för att de ska växa upp och känna sig ensamma..:(
  • Gladskit

    Jag tror inte att man kan kräva det eller att det finns så mycket man kan göra. Annat än att se till att hela familjen gör saker tillsammans och skapar minnen som blir deras gemensamma och sen hålla tummarna

    Jag har själv tre systrar och vi har jättebra relationer oss emellan. Men sen är ju inte det samma sak som att vara bästisar eller ha kontakt var och varannan dag. Det har vi inte.

  • Duckan

    Min bror är fem år äldre och vi var helt klart på olika plan i livet länge. Vi var mycket osams också, men vi var två ganska starka individer och tjafsade friskt under tonåren.
    När han träffade sin (då blivande) fru vände det dock. Hon såg till att bjuda in mig på grejer och när de fick barn blev det naturligt att vi umgicks mer.
    Idag är vi över 40 och har en god relation, men vi ses inte så ofta då vi bor i olika städer.

  • sextiotalist
    CT11 skrev 2015-09-24 09:44:35 följande:
    Önskar att jag kunde se det så:( Har bara så mycket oro för att de ska växa upp och känna sig ensamma..:(
    Min sambo har två barn sedan tidigare, det är stor åldersskillnad mellan dom och deras lillebror. De var hos oss varannan helg.
    De är väldigt tighta med varandra, jag skulle nog lugnt kunna säga att de äldre syskonen är mer tighta med sin halvbror än vad de är med varandra. Det enda vi har gjort är att låta dom hitta sin relation.

    Jag är inte tight med mina syskon, har en bra kontakt, men de är inte mina bästa vänner och under uppväxten så umgicks inte alls förutom när det krävdes av oss.
  • MimmiGbg

    Jag har tre bröder och en syster.
    Min syster och jag bråkade/slogs/retades/gapa/skrek/etc mer än NÅGOT annat systrapar ni träffat - jag lovar! Många gånger ville jag sätta en dolk i ryggen på henne och bara gå. Demon SOM jag har avskytt och hatat henne stundvis. Död Men idag pratar vi säkert 3-4 gånger per dag och jag kunde omöjligt vara bättre vän med någon annan. Hon är BÄST!

    Det är 18 mån mellan oss så vi är rätt så tätt födda. Det tror jag spelar in en hel del. Mina bröder är 2-, 4- och 10 år äldre än mig. Vi är goa vänner men inte särskilt nära.

    Jag vet inte hur det skulle kunna förändras till att vara lika nära med sina bröder som sin syster. Bra fråga! Fast vi blir mer och mer goa vänner med tiden. Kanske för att maktpositionen som storasyskon avmattas med tiden. Flesta av oss är runt 30-års åldern. Stor familj är för övrigt himla mysigt Hjärta

  • CT11

    [quote=75795802][quote-nick]MimmiGbg skrev 2015-09-24 13:22:50 följande:[/quote-nick]

    Jag har tre bröder och en syster.

    Min syster och jag bråkade/slogs/retades/gapa/skrek/etc mer än NÅGOT annat systrapar ni träffat - jag lovar! Många gånger ville jag sätta en dolk i ryggen på henne och bara gå.  SOM jag har avskytt och hatat henne stundvis.  Men idag pratar vi säkert 3-4 gånger per dag och jag kunde omöjligt vara bättre vän med någon annan. Hon är BÄST!

    Det är 18 mån mellan oss så vi är rätt så tätt födda. Det tror jag spelar in en hel del. Mina bröder är 2-, 4- och 10 år äldre än mig. Vi är goa vänner men inte särskilt nära.

    Jag vet inte hur det skulle kunna förändras till att vara lika nära med sina bröder som sin syster. Bra fråga! Fast vi blir mer och mer goa vänner med tiden. Kanske för att maktpositionen som storasyskon avmattas med tiden. Flesta av oss är runt 30-års åldern. Stor familj är för övrigt himla mysigt 

    Precis vad jag är rädd för ;(

  • CT11

    [quote=75795802][quote-nick]MimmiGbg skrev 2015-09-24 13:22:50 följande:[/quote-nick]

    Jag har tre bröder och en syster.

    Min syster och jag bråkade/slogs/retades/gapa/skrek/etc mer än NÅGOT annat systrapar ni träffat - jag lovar! Många gånger ville jag sätta en dolk i ryggen på henne och bara gå.  SOM jag har avskytt och hatat henne stundvis.  Men idag pratar vi säkert 3-4 gånger per dag och jag kunde omöjligt vara bättre vän med någon annan. Hon är BÄST!

    Det är 18 mån mellan oss så vi är rätt så tätt födda. Det tror jag spelar in en hel del. Mina bröder är 2-, 4- och 10 år äldre än mig. Vi är goa vänner men inte särskilt nära.

    Jag vet inte hur det skulle kunna förändras till att vara lika nära med sina bröder som sin syster. Bra fråga! Fast vi blir mer och mer goa vänner med tiden. Kanske för att maktpositionen som storasyskon avmattas med tiden. Flesta av oss är runt 30-års åldern. Stor familj är för övrigt himla mysigt 

    Precis vad jag är rädd för ;(

  • asfaltsbarn

    Mitt tips är : umgås! Nu i vuxen ålder dyrkar jag mina syskon. De är mina bästa vänner, vi åker på semester ihop, firar varandras födelsedagar, barnens födelsedagar, julafton träffas vi så gott som alltid! Då är det ändå en åldersskillnad på 22 år mellan den äldsta och yngsta. Även om vi är i olika faser i livet så träffas vi, och pratar med varandra i telefon, jag pratar till exempel med min storebror minst en gång i veckan och på oss skiljer det 20 år. Så umgås mycket, så finns förhoppningsvis relationen kvar till vuxen ålder..

  • CT11
    asfaltsbarn skrev 2015-09-25 08:12:48 följande:

    Mitt tips är : umgås! Nu i vuxen ålder dyrkar jag mina syskon. De är mina bästa vänner, vi åker på semester ihop, firar varandras födelsedagar, barnens födelsedagar, julafton träffas vi så gott som alltid! Då är det ändå en åldersskillnad på 22 år mellan den äldsta och yngsta. Även om vi är i olika faser i livet så träffas vi, och pratar med varandra i telefon, jag pratar till exempel med min storebror minst en gång i veckan och på oss skiljer det 20 år. Så umgås mycket, så finns förhoppningsvis relationen kvar till vuxen ålder..


    Åh! Tack!! Så värdefullt att få ett tips som funkar för er:) Tack!
Svar på tråden Vän med sitt syskon?