Vän med sitt syskon?

Jag har också en dotter och en son. De gillar varandra, men umgås inte. Ses nån gång om året pga avstånd. Och då är det ju jätteskoj. Men jag vet att de skulle ställa upp på varandra om något skulle hända.

Jag vet inte riktigt hur man ska göra - men kan tänka mig att svårigheter i uppväxt kan stärka banden mellan syskon. De har ju då bara varandra, om föräldrarna flippat ut. Typ.

Jag tycker inte att du ska oroa dig. Jag har en bror som är sex år äldre och en syster som är ett och ett halvt år yngre. Har bra kontakt med båda, även om vi inte ses alltför ofta. Dock kan det ha med avstånden att göra.

Min bror och jag hade inte så bra kontakt när vi växte upp, men vi har kommit varandra närmre nu i vuxen ålder.

Tror inte det är så mycket du som förälder kan göra - det handlar ju mycket om personligheter. Jag umgås ganska mycket med min bror, vi har samma typ av intressen och gemensamma vänner vilket gör att vi träffas en del. 

Jag har inte heller någon syster (jo, jag har en halvsyster men vi växte inte upp tillsammans, bor i olika länder och har således aldrig stått varann nära) men en 5 år yngre bror och vi var väldigt tajta som barn och är det ännu. Vissa människor gillar man mer än andra helt enkelt, släktband spelar mindre roll där.

Jag har en 8 år yngre bror och bodde inackorderad under gymnasiet, så i min minnesbank är han fortfarande 12 år. Sedan har mina föräldrar inte prioriterat att fira våra eller sina födelsedagar sedan vi blev äldre, så egentligen har det bara varit jul kvar och nu åker min bror på träningsläger då som regel. Så den gången vi ses är när yngsta barnet fyller år, kanske en gång i januari då han missar fira den äldsta efter jul. I somras lånade vi hans lägenhet och gick på Liseberg, så då sågs vi några timmar. Han var så trött att han mest satt och sov på Liseberg dock ...

Så jag tror en del i det hela är att föräldrarna väljer att ha familjemiddagar då och då och att man kanske fortsätter fira varandras födelsedagar i familjen.

I sambons familj ses vi mycket oftare då vi firar (bonus-) och kusinerna. De är 12  stycken, så det blir några gånger plus jul, kanske påsk, ibland vid svärföräldrarnas födelsedagar, mors/fars dag, delar av vecka 30 i sommarhuset plus några spontana middagar där emellan när de som bor lite längre bort hälsar på över helgen. Sedan ses ju inte alla 6 syskonen med familjer alla gånger utan ibland är det bara de som är närmast eller dem det passar just den födelsedagen. Så den familjesammanhållningen kan jag sakna med min bror, men å andra sidan är mina föräldrar ute på torgmarknader stor del av året, så de har ett späckat schema ändå.

Även syskon kan ha personligheter som inte klickar med varandra, så varför inte acceptera att syskonen har den relation som passar dom, det räcker väl

Mitt tips är : umgås! Nu i vuxen ålder dyrkar jag mina syskon. De är mina bästa vänner, vi åker på semester ihop, firar varandras födelsedagar, barnens födelsedagar, julafton träffas vi så gott som alltid! Då är det ändå en åldersskillnad på 22 år mellan den äldsta och yngsta. Även om vi är i olika faser i livet så träffas vi, och pratar med varandra i telefon, jag pratar till exempel med min storebror minst en gång i veckan och på oss skiljer det 20 år. Så umgås mycket, så finns förhoppningsvis relationen kvar till vuxen ålder..