Är gravid och pappan är min fd kk.

Problemet är att hans vän frågade hur det var mellan oss igår. Då hade han sagt att vi inte träffas längre och att han inte är intresserad av mig. Han hade visst hittat en ny också. 

Han har fortfarande inte sagt något om detta till mig. Egentligen bryr jag mig inte. Bara det att jag har hans barn i magen.

Jag vet inte, vi har aldrig ringt varandra utan vi har bara smsat/skrivit på facebook.

Allt känns så förbannat piss.  

Om du tänker behålla barnet måste du berätta så snart som möjligt. Mindre viktigt exakt hur du droppar bomben: sms: "är gravid, ring mig" "vi måste prata" "vi måste ses" eller samtal. Det du är mest bekväm med så att du inte drar på det i onödan. Tänker du göra abort behöver du inte säga något om du inte vill.

Killen här igen
Strunta i vad alla andra kommer med för information om hans levnadssituation, du måste avgöra själv tillsammans med honom hur ni skall gå vidare.
Detta är något som bara DU och PAPPAN kan lösa tillsammans.

Ring och bestäm träff med honom och berätta när ni träffas !

berätta  så fort du kan och prata, annars kommer du kanske under lång tid ångra att du inte talade om det

tala med en vän gör något  idag,, ring prata ut 

Smsade han nydligen och det ända han vill är att jag ska göra abort och att jag ska ringa och boka tid. 

Gör det som känns bäst för dig. Känn dig inte pressad till en abort. Du klarar det här!
Lycka till förresten!

Knepigt läge! Jag har absolut förståelse för att han vill att du ska ta bort, jag har varit i en rätt liknande sits. Hade precis ordnat en flytt, skulle börja ett nytt liv, så sade kvinnan jag hade ett kk förhållande med att hon var gravid, först bokade hon tid för abort, men ångrade sig och valde att fullfölja graviditeten. Paniken är större än man kan föreställa sig i sådana lägen, säkerligen är det svinjobbigt för dig med. Vi män har nog svårt att förstå kvinnor som väljer att behålla i sådana situationer, jag har iallafall svårt att förstå det.

Om du väljer att behålla, så får du räkna med att han kan försöka pressa dig till det yttersta att göra abort. Och att han inte kommer vara en närvarande pappa för barnet. Har du tur så vill han vara delaktig, men inget du kan hoppas på.

Är det verkligen så svårt att förstå varför vissa kvinnor inte klarar av att döda sina barn i magen? Aborter är ingen lätt sak att göra.
Om något är det svårt för mig att förstå hur män kan bry sig så lite om livet som de har skapat.

Vad tråkigt att han reagerade så. Nu har han lärt sig någonting - sex kan leda till barn.
Fundera på hur du vill ha det. Sannolikheten är stor att han inte kommer att finnas som pappa i barnets liv. Är du ok med detta så säg det till honom, och låt honom sedan vara. Vill du att barnet har mer kontakt med honom så får du fortsätta höra av dig till honom och prata om det (samt få underhåll av honom).
Nu är han i chock och hoppas på att få detta ogjort. Om du väljer att behålla barnet får han hitta vägar för sig själv att hantera detta. Än så länge vill han förtränga, men han måste ta tag i verkligheten om det är så att han faktiskt skall bli pappa om ett tag.

Nej det är inte svårt att greppa tanken på att det kan vara svårt för kvinnan. Men när en man får ett sånt här besked när situationen är som den är för ts och pappan, så kan jag lova att mannen mår minst lika dåligt som kvinnan. Att bli ofrivillig pappa är bland det värsta som finns, och maktlöshetskänslan är enorm. Där skulle jag gärna vilja byta med kvinnor. Tänk att ha den absoluta makten över att skaffa barn när man vill, eller avsluta en graviditet om inte livssituationen passar. Vilken underbar känsla! 

Nu är ju biologin som den är, och det är kvinnans beslut. Men förringa inte de känslor som en man kan ha i en situation som denna. 

Men om det är en sån fruktansvärd känsla att göra någon med barn - varför leker ni så mycket med ödet? Om jag var man och såg det som en katastrof skulle jag inte ligga runt med vem som helst. Inga preventivmedel är 100% säkra och det är helt orimligt att utgå från att tjejer gör abort.

Han är otroligt stöttande, och jag tror han skulle finnas med även om jag behöll. Han vill vara där för mig. Han vill lixom inte smita som han sa. Men han önskade att jag gjorde abort. Eftersom vi båda är unga och har en hel framtid framför oss. 

Jag va i samma sits som du en gång. Jag valde att behålla barnet. Vi tjejer kan ju ta ställning för vi har ett val. Men jag gav även killen ett val. Antingen så är han med till 100% (ok vi behöver inte ha ett förhållande) med allt för barnet.

Eller så väljer han att backa och jag tar allt med barnet. Noll ansvar för honom. Om han backar så har han ingenting att hämta heller. Kommer inte finnas något namn på några papper och så vidare. Jag förklarade att barnet kommer att få veta vem som är pappa när det är moget för den informationen, men att han inte kan komma och kräva något.

Vi bodde på olika orter så det skulle inte vara några problem att fixa denna anonymitet.

Han valde att vara med och det är han.

Detta kan man ju inte kräva. Både pappan och barnet har rätt till umgänge även om han inte är med till 100%. Han vet ju att han är pappan och kan ta det till rätten och få ett DNA-test om du vägrar erkänna honom.

Hur gjorde ni med vårdnaden? Så svårt med spädbarn när de gäller föräldradagarna . 

Nu skulle man ju vilja veta hur TS gjorde och hur det gick. Det är ju 11 år sen.