Jag har känt som du, från och till, när min son plötsligt vägrat äta mat fast han tidigare suttit och gapat som en fågelunge och ätit jättebra. I hans fall har det handlat om sjukdom eller kommande tänder. Han är just nu så sakteliga på väg ur sin senaste "matvägran". När den var som värst ville han inte ens ha fruktpuré, vilket i vanliga fall är det absolut bästa han vet. Inte ens vatten fick man i honom, så det Jag oroade mig för mest just då var att han inte skulle få i sig tillräckligt med vätska. Den enda vätskan han fick i sig var brösmjölk då jag fortfarande ammar utöver maten. Men eftersom han ammat mindre och mindre ju större han blivit, så har ju även produktionen anpassat sig efter det, och produktionen minskat, så jag försökte amma som en tok för att få upp produktionen lite igen.
Trots matvägran så har han i övrigt varit en pigg och glad bebis(bortsett från ett par gnälliga dagar då tänderna nog gjorde extra ont). Nu är det mest nätterna som är ett gissel då han sover jättedåligt och bara gnäller om han inte får en tutte i munnen, vilket är enormt påfrestenade för mig som eg inte kan ha honom i min säng pga dålig rygg.
Men men, nu har iaf aptitet börjat komma tillbaka igen. Och det har som sagt hänt förr Utan att han har tappat i vikt. han har kanske inte gått upp så mycket som han skulle ha gjort i normala fall, men så länge han stannar på samma vikt, i stället för att gå Ner, så oroar jag mig inte. Och det behöver du nog inte heller göra.
Och jag tror du gör helt rätt som avbokat bvc-besöket för att väga, det skapar nog bara "onödig" oro :)
Hoppas det löser sig snart! :)
