• Anonym (TS)

    Hur får man till en ekonomi där man betalar procentuellt utifrån inkomst?

    Jag har alltid vänt på varenda krona. Som singel och i relationer. Nu lever jag sedan flera år med en man som tjänar många tusen mer än mig varje månad. 
    Idag kom samtalsämnet upp på jobbet avseende inkomster och utgifter och de flesta på mitt jobb har en procentuell uppdelning. Något som aldrig existerat hos oss. 
     
    Kollegorna berättar om att deras partners betalat in till deras pension när de var föräldralediga. Någon delar så de har lika mycket pengar kvar vardera varje månad. Någon annan har strikt procentuell uppdelning där en betalar 40% och den andra 60% för så ser inkomstskillnaderna ut. 
     
    Jag vill tillämpa detta hemma. Våra inkomster är cirka 39%/61%. Skulle vi ha en procentuell uppdelning skulle det innebära ett större ekonomiskt utrymme för mig. Nu har vi en uppdelning där jag är förloraren. Vi har delat 50/50 under tider jag studerat, arbetat, varit föräldraledig. Han har aldrig kompenserat förlorad pension eller liknande. I tider då jag studerat och varit föräldraledig har jag vänt på varenda krona. Inte haft råd att spara, köpa kläder etc. Medan han har flera 100kkr i sparade pengar. Vi har fyra barn. Han har två sedan innan, jag ett och ett gemensamt. Jag ansvarar för 1,5 barn. Han för 2,5 men jag har alltid betalat hälften av matkostnader, aktiviteter, förskoleavgifter osv. Dvs att jag har betalat för hans barn också. 
     
    Men hur får man till en sådan uppdelning?
    Han kommer ju inte vilja detta då han kommer vara förloraren i det hela. 
  • Svar på tråden Hur får man till en ekonomi där man betalar procentuellt utifrån inkomst?
  • Lönnsirap
    Anonym (XXX) skrev 2024-04-26 19:16:30 följande:
    Fast om de betalar 50 procent var av hushållets utgifter - och de dessutom inte är gifta, vilket gör att de inte är skyldiga att redovisa sin ekonomi för varandra som gifta måste - så skulle ingen domstol döma att det är "ekonomiskt våld". Sedan kan det förstås vara läge för TS att separera ändå, men man ska inte överdriva heller.
    Allt våld går inte att åtala, så man definierar inte våld utifrån möjligheten att bli dömd. Dessutom har du ingen aning om att TS sambo faktiskt hållit sig inom lagens och inte gjort något kriminellt! 

    Dessutom har jag inte pratat om att hon ska polisanmäla sin partner och dra det till domstol, utan berättat att hon ska söka stöd.
  • Anonym (Elisa)
    Anonym (Karin) skrev 2024-04-26 20:11:42 följande:
    Tycker du verkar var en rätt elak person. Vad får folk ut av att sparka på den som redan ligger? 
    Du får tycka vad du vill såklart!

    Men jag förstår inte vad som var elakt!?
    Det jag skrev borde ju redan TS veta om..eller hur? Så larv!

    TS vet ju redan om att hennes man är otrevlig, egoist, snål, osv och bara tänker på sig själv..Så jag berättade ju knappast något hon inte redan visste innerst inne..

    Sen att jag skrev att hon var dum som valde en sån man är ju också sant..Eller är det någon annans fel att dom blev tillsammans och att hon fortsatte umgås med en idiot även efter den första förälskelsen lagt sig..Är det vårat fel kanske?

    Varför fortsatte människan (TS) att vara tillsammans med en sån man som hon ändå hatade och hatar?

    Det tycker jag är konstigt.. Jag skulle aldrig kunna vara tillsammans med en man jag inte respekterade. Och TS respekterar inte sin gubbe. För då skulle hon inte klaga på honom..
  • Anonym (Alfa)

    Jag har inte läst alla svar nu men jag tycker du hakar upp dig på att det här med parasit och att "leva på" sin partner. Eller för den delen betala för någon som tjänar mindre.
    Ser du att du är fast i samma tankesätt som han? Fast i det här fallet är du den stora förloraren.
    Som jag läser dina svar hade det lika gärna kunnat vara tvärtom och då hade inte du heller haft lust att dela med dig, eftersom du inte vill pröjsa för någon annan. Korrekt?

    Det ni saknar är jämlikheten som du själv är inne på, och teamkänslan. Dina kollegor har pratat om att växeldra.
    Jag vet förstås inte vilket umgänge ni har men de allra flesta jag känner har det så. Möjligen att man har separata sparanden beroende på ekonomisk bakgrund, arv mm. Men det är av de pengar som är kvar EFTER att man delat.
    Och om person i ett sånt exempel blir sjukskriven ett halvår, då är det självklart för alla inblandade att man INTE har den lyxen under den perioden, utan då finns man för varann. Inte fan är det mitt fel att jag inte kan bidra om jag går och blir sjukskriven pga brutet ben/covid/utmattning eller vad som helst. Då lär jag bidra med mindre under en tid och hela familjen får rätta sig efter det. Sen när jag är frisk igen så är jag inte "skyldig" någon någonting utan ett halvår senare kanske min man blir arbetslös. Har aldrig hänt och lär inte hända heller men OM så blir det ju så då att det är min lön som är vår huvudinkomst och som vi delar på för att få "teamet" att rulla.

    Jag fattar att du vore rädd för en separation men i ditt fall så vore det ju ett lyft, du skulle veta precis vad du hade att röra dig med, behövde inte känna dig som skräp som inte har råd med någonting och behöver heller inte betala för hans barn. 

  • Anonym (Våra pengar)

    Detta är ju helt absurt. Att han har mandat att bestämma era semestrar? Att han äger vissa saker i hemmet? Jag tror inte att han ser dig som sin familj, ts. 

    Jag och min sambo har diskuterat ekonomin ordentligt innan ihopflytt. Jag är sjuk utan sjukpenning och har bara en liten inkomst varje månad. Jag hade försörjningsstöd innan ihopflytt och sa till honom att vi bara kunde flytta ihop om han försörjde mig (man får inte försörjningsstöd som sambo). Jag var dock tydlig med att det var okej om han inte ville. Vi har en överenskommelse att dela pengarna, så om jag någon gång tjänar mycket pengar eller vinner på lotto eller så delar vi på pengarna då med. Vi ser det som våra pengar och diskuterar tillsammans vad de ska gå till. Vi sparar varje månad och får bägge lite pengar på respektive konto. Innan inflytt gick vi igenom alla utgifter och såg till så att vi klarar oss. Alla kanske inte vill ha det så, men det funkar för oss. 

  • Anonym (M)

    Fast det som anses köpt för gemensamt bruk och till gemensamma hemmet ska väl vara samboegendom, oavsett vem som betalat? Alltså ingå i bodelning om ni går isär. 


    Ägde han boendet innan du flyttade in?

  • Anonym (Jaha)

    Mitt ex utnyttjade detta till fullo. Visst, vi delade på huslån och fasta kostnader men... Jag köpte all mat, betalade för leksaker och presenter hon tyckte vår son skulle ha o.s.v. 
    Minns en gång när jag höll på i trädgården och spaden pajade. Bad henne åka till ÖB och köpa en ny, hon hade inte ens hjälp till ett skit innan, blev skitsur för att hon skulle behöva åka och dessutom behöva betala spadjäveln!!
    Det enda hon hade att betala var sin bil. Jag köpte barnvagn, cyklar, leksaker, kläder, blöjor, semestrar. Och när jag kastar ut henne sitter hon och bölar för att hon kanske inte har råd att behålla bilen!!!!
    Helt sjukt! Utnyttja någon i 14 år utan att ens bidraga med hjälp av lite handräckning vid renovering .... som jag också betalade. 
    Bitter? Nä, sonen fick en riktigt bra uppväxt och jag känner att det var min förtjänst, inte ekonomiskt men man ska nog inte få en mamma till tre att få ett barn till.

  • Anonym (M)

    Jag tycker det verkar vara mannen här som utnyttjar TS för att få en extra boost i sin egen ekonomi. Hon betalar hans barns mat till och med

  • Anonym (Lis)

    Förstår att du ångrar att du gått med på 50/50 när ni har så olika förutsättningar. Du har ju betalat halva kostnaden för ett av hans barn, medan han kunnat spara de pengarna du då besparat honom. 


    Försök diskutera er ekonomi med honom så du ser hur han reagerar. 


    Vid separation får du som tidigare nämnts hälften av allt ni köpt för gemensamt bruk om ni är sambos och inget samboavtal finns.
    Hur äger ni bostaden och köptes den efter ni blev tillsammans?

  • Anonym (Flisan)
    Anonym (TS) skrev 2024-04-25 19:14:13 följande:
    Ja. Han köper dyra prylar, märkeskläder etc medan jag vänt på varenda krona. Inte kunnat spara, försäkra mig själv. Fått köpa vinterskor på Marketplace och köpt ytterkläder på rea. Medan han gått runt i Fjällräven jacka, dyra skoterskor etc. Han äter utemat till lunch varje dag, medan jag står sena kvällar och gör matlådor eller får vara utan lunch. Typ ta ett äpple från jobbets fruktkorg. Han kör ny bil, har sparkonton till sig själv och barnen, investerat i olika aktier/fonder. Han har köpt en ny dator för massa tusenlappar, ny mobil. Han köper dyra presenter till barnen varje år medan jag får skrapa ihop till ett klädesplagg. Han vill öka lånen på huset för renoveringar och jag ska betala hälften.
    Anonym (Alfa) skrev 2024-04-25 18:56:54 följande:

    Han verkar inte se er som ett team överhuvudtaget. Utan han kört sin race och är liksom inte mån om dig. Han vill inte dig väl.
    Det är det enda sättet att tolka det.
    Klart som fan att det kommer "drabba" honom om ni börjar med en procentuell uppdelning. Men vem har burit det tyngsta lasset hittills då?



    Han ser det inte så. Han har kvar alla sina föräldradagar. Tar ut ibland när han vill vara ledig och lämnar barnet till sina föräldrar. Jag får ta obetald ledighet eller samla ihop till flexkontot genom att arbeta övertid för att kunna vara ledig på stägda dagar eller lov. Jag har tagit 98% av all vab.
    Jag tjänar ungefär 16 000:- mindre än honom varje månad. Jag brukar ha kring 3000:- kvar varje månad efter allt är betalt och med det ska jag bekosta resekostnader till/från jobbet, parkering vid jobbet, presenter till kalas, kläder, aktiviteter etc. Jag har mindre kvar än existensminimum. Han har drygt 25 000:- kvar varje månad. 

    Mer än hälften av min inkomst går direkt in på vårt huskonto till huslån, driftkostnader etc. Vi betalar in exakt på kronan lika mycket var varje månad. Vi har ett matkonto dit vi också betalar exakt på kronan lika mycket varje månad. Vi betalar lika vid köp av utemat, aktiviteter etc. Har jag inte råd gör vi inte det.

    Vid något tillfälle har han betalat lite kläder till mig. T ex en morgon när mina enda svarta jeans hade gått sönder i tvätten och jag grät över att jag inte har råd med nya. 299:-. Så beställde han ett par byxor till mig.
    I övrigt när jag frågat om pengar  t ex så behöver jag motivera varför. Varför jag vill köpa en viss grej, oftast tycker han det är onödigt och det blir nej.

    Ibland kan han betala mer t ex vid sommarsemester, då kan han stå för kostnaden av stughyra t ex. Han sparar varje år till sommarsemestern och kan vara generös då. Men genom att det är hans pengar så bestämmer han vad vi ska göra, vart vi ska, vilka aktiviteter vi ska genomföra osv. Jag kan inte bestämma vad han ska lägga sina pengar på. 

    Det blir som att jag förlorar mandatet då det inte är mina pengar. Jag skulle därför vilja få till en mer rättvis fördelning som innebär att jag också kan spara och avgöra vad jag vill göra under sommaren.
    Vad tjänar du respekt han?

    Hur kan du tjäna 16000 mindre varje månad och han samtidigt har kvar 25 000 och du 3000? Dvs han har kvar 22000 mer än dig? Hur kan det bli kvar 6000 mer hos honom än vad skillnaden var från början?

    Hur stämmer det med att era inkomstförhållande är 39/61.

    Får inte ihop matematiken.

    Vad tjänar ni båda?
Svar på tråden Hur får man till en ekonomi där man betalar procentuellt utifrån inkomst?