Hur får man till en ekonomi där man betalar procentuellt utifrån inkomst?

Jag vet inte hur ni ska få till att dela just procentuellt, men ni borde sätta er ner och prata ekonomi, spalta upp vilka inkomster och utgifter ni har, samt vad du förlorat/han vunnit under den här tiden.

Kort sagt: prata med varandra.

Låter nästan som att du ärvt mitt ex! Skämt åsido, vi hade det så vi med, trots att han var många många år äldre och tjänade nästan det dubbla. Jag tröttnade och lämnade och har det mycket bättre ekonomiskt sedan dess. 

Vi har pratat om det många gånger. Han ser inte "vinsten" för honom utan menar att han likväl kan arbeta 50% på ett betydligt sämre jobb och ändå ha kvar lika mycket, genom att jag får betala mer då.Börjar kännas som enda utvägen faktiskt.

Menar du på allvar att du vänt på varenda krona medan han har en massa pengar över? Du ska inte fråga honom du ska säga till honom. Han är dessutom skyldig dig väldigt mycket pengar om han inte tagit ut någon föräldraledighet jag tycker du ska kräva en del av hans sparkonto. 

Jag förstår inte hur du menar?

Att du tagit mer med barnen och betalar även för hans barn har i sig inte med hans lön att göra utan att han inte har problem med att du får ta utgifterna.

Nej du, det du skriver handlar inte om några rättigheter. Ts har inte rätt att kräva ett öre i kompensation.
Dock borde henne karlslusk tagit mer av det ekonomiska.

Att "kräva" kommer hon inte långt med. Och man måste inte vara förälraledig.
Ska man börja kräva saker så bör man har torrt på fötterna.

Han verkar inte se er som ett team överhuvudtaget. Utan han kört sin race och är liksom inte mån om dig. Han vill inte dig väl.
Det är det enda sättet att tolka det.
Klart som fan att det kommer "drabba" honom om ni börjar med en procentuell uppdelning. Men vem har burit det tyngsta lasset hittills då?

Ja. Han köper dyra prylar, märkeskläder etc medan jag vänt på varenda krona. Inte kunnat spara, försäkra mig själv. Fått köpa vinterskor på Marketplace och köpt ytterkläder på rea. Medan han gått runt i Fjällräven jacka, dyra skoterskor etc. Han äter utemat till lunch varje dag, medan jag står sena kvällar och gör matlådor eller får vara utan lunch. Typ ta ett äpple från jobbets fruktkorg. Han kör ny bil, har sparkonton till sig själv och barnen, investerat i olika aktier/fonder. Han har köpt en ny dator för massa tusenlappar, ny mobil. Han köper dyra presenter till barnen varje år medan jag får skrapa ihop till ett klädesplagg. Han vill öka lånen på huset för renoveringar och jag ska betala hälften.
Han ser det inte så. Han har kvar alla sina föräldradagar. Tar ut ibland när han vill vara ledig och lämnar barnet till sina föräldrar. Jag får ta obetald ledighet eller samla ihop till flexkontot genom att arbeta övertid för att kunna vara ledig på stägda dagar eller lov. Jag har tagit 98% av all vab.
Jag tjänar ungefär 16 000:- mindre än honom varje månad. Jag brukar ha kring 3000:- kvar varje månad efter allt är betalt och med det ska jag bekosta resekostnader till/från jobbet, parkering vid jobbet, presenter till kalas, kläder, aktiviteter etc. Jag har mindre kvar än existensminimum. Han har drygt 25 000:- kvar varje månad. 

Mer än hälften av min inkomst går direkt in på vårt huskonto till huslån, driftkostnader etc. Vi betalar in exakt på kronan lika mycket var varje månad. Vi har ett matkonto dit vi också betalar exakt på kronan lika mycket varje månad. Vi betalar lika vid köp av utemat, aktiviteter etc. Har jag inte råd gör vi inte det.

Vid något tillfälle har han betalat lite kläder till mig. T ex en morgon när mina enda svarta jeans hade gått sönder i tvätten och jag grät över att jag inte har råd med nya. 299:-. Så beställde han ett par byxor till mig.
I övrigt när jag frågat om pengar  t ex så behöver jag motivera varför. Varför jag vill köpa en viss grej, oftast tycker han det är onödigt och det blir nej.

Ibland kan han betala mer t ex vid sommarsemester, då kan han stå för kostnaden av stughyra t ex. Han sparar varje år till sommarsemestern och kan vara generös då. Men genom att det är hans pengar så bestämmer han vad vi ska göra, vart vi ska, vilka aktiviteter vi ska genomföra osv. Jag kan inte bestämma vad han ska lägga sina pengar på. 

Det blir som att jag förlorar mandatet då det inte är mina pengar. Jag skulle därför vilja få till en mer rättvis fördelning som innebär att jag också kan spara och avgöra vad jag vill göra under sommaren.

Varför är du okej med att bli behandlad som skit? Hur kommer det ens att ni varit tillsammans så länge att ni har ett gemensamt barn med de där premisserna? Antar att ni bara är sambo och inte gifta, heller? 

Helt ärligt måste du ha ett ordentligt samtal med din partner och om han inte vill att ni ska ha en med jämställd standard hade jag lämnat. Herre det än att ha det sådär. Det är ju ovärdigt.

Det låter helt absurt. Hur kan man leva som en familj på det viset? Hur kan du ha gått med på detta i många år?