Drömmer om att vara hemmfru

Jag har levt som hemmafru under åren barnen var små. Två tätt och var hemma helt tills äldsta var drygt 3 år. Jag är introvert och älskar att pyssla på hemma så det passade mig väldigt bra. Under dom åren sparade vi separat till min pension för att täcka upp att jag var föräldraledig. 

Efter det har jag hittat en livsstil som liksom kombinerar det bästa för mig. Vi bor billigt i ett hus på landet och driver tillsammans företag som jag jobbar med några få timmar/dag. I övrigt sköter jag mycket med hemmet, gården (minus det tyngsta) och praktiska kring barnen. På papperet har jag en normal lön eftersom jag och mannen tar ut 50/50 trots att jag jobbar väldigt lite. Jag får en stressfri vardag, mycket tid med familjen, har tid att baka/laga mat från grunden, sköta om trädgården, ta en promenad mitt på dagen, åka iväg och sköta ärenden under dagtid osv. De flesta måsten är fixade när mannen kommer hem och han får mer tid tillsammans med barnen och mig. Helger hjälps vi åt där det behövs.  

Vi råkar vara rätt traditionella i intressen/vad vi är bra på och har delat upp det så för att det helt enkelt passar oss bra - utan att jag tycker det är så man SKA dela. Jag gillar en "manlig man" som kan ta hand om en familj, är driven och lite av en naturlig ledare. Ska ej blandas ihop med mansgris/mansbebis som vill ha allt serverat haha. Att tex inte vilja ta ansvar för barnen utan bara jobba, komma hem och förvänta sig att få allt serverat är inte manligt.. 

Även om man inte delar upp det efter stereotypiska könsroller tror jag absolut det är jättebra att komplettera varandra, ingen är ju ALLT. Om det däremot är kvinnan eller mannen som helst lagar mat, sköter tvätten, bygger altanen eller ser till att bilen kommer till verkstan är ju egentligen skit samma. Motsatser attraherar osv.  

En tanke angående föräldraskap och pappor. Om det är så viktigt med båda föräldrarna (tänker på alla som värnar om kärnfamiljen och vikten av att ha just en mamma och pappa), varför anser samma människor att pappans roll med barnen är så oviktig? 

Det är inte omanligt att skapa en relation med barnen. Det är inte omanligt att ge barnen manliga förebilder. När barnen är riktigt små är det så klart absolut naturligt att mamman vill vara nära - jag hade aldrig klarat av att lämna dom när dom var små. Under året var väl en dusch det längsta jag var ifrån dom haha. Att pappan däremot OCKSÅ är närvarande är ju däremot jättebra? 
Vi var föräldralediga tillsammans gaska länge, sedan har jag jobbat hemma när pappan varit föräldraledig så vi båda ändå varit nära. Det har inte gjort honom mindre manlig. Han är fortfarande sig själv?? 
Barnen däremot har en jättefin relation även med honom idag. Jämför jag med när jag var liten, med en ganska stereotypisk pappa som jobbade mkt, hängde i garaget på kvällarna osv så minns jag inte att jag hade något direkt RELATION med honom, - något som jag absolut inte vill att mina barn ska uppleva. 

Jag tror inte man ska tänka så svartvitt. Det finns dom som arbetar som inte har något intressant att prata om och de finns dom som är hemma som är otroligt engagerade inom många områden, är allmänbildade och gärna diskuterar intellektuella frågor. Bara för att man "är hemma" så är man ju inte bokstavligt talat fastlåst hemma. 

En medelålders bekant jag har, arbetat inom vården hela sitt liv, är så otroligt ointressant att prata med. Hon har ingen koll på vad som händer i omvärlden, för hon bryr sig inte (Vem är Trump?) och det enda hon kan prata om är sitt jobb. Det är många brukare, många stackare som inte får besök och det är SÅ jobbigt när kollegor tar ledigt/är sjuka (eller "sjuka") eller inte klarar av sina arbetsuppgifter och bara diverse meningslöst skvaller.. Hon har inga intressen och inget liv utanför jobbet. Jobbar mkt övertid och har liksom tappat bort sig själv helt. Det finns liksom inget förutom hennes jobb. 

Hur ställer du dig till någon som arbetar hemifrån? Eller läser en universitetsutbildning på distans? Bara för att man är stationerad hemma så betyder inte det att man per automatik lever i en bubbla. Jag har haft flera "vanliga" arbeten och jämfört med hur jag lever nu så kan jag inte säga att restiden eller arbetskamrater på plats har gett mig så mycket mer att prata med min man om när jag arbetade utanför hemmet. Jag kanske har haft tråkiga jobb, men SÅ mkt intressant händer det inte. 

Just jobb har jag nog aldrig tyckt varit kul att prata om med min man. Det finns ju så mycket annat kul som rör intressen, saker kring barnen, aktuella händelser i världen, sådant jag pratat med människor om (jag träffar ju faktiskt folk trots att jag inte har en arbetsplats utanför hemmet att gå till), våra framtidsplaner (hus, semester, trädgård osv) Samtalsämnena tar ju aldrig slut! Varför skulle vi tråka ut varandra med jobb? 

Men man kan ju plocka russinen ur kakan. Gör om gör rätt, så att säga. Vi vet att det blev en kvinnofälla där dagens kvinnliga pensionärer är stora förlorare. Vad händer om vi som är yngre idag ser till att ordna med sparande till pensionen, så vi och männen har samma villkor i familjen? OM man nu vill vara hemma och sköta om familjen.Jag tror även att fler kvinnor idag (även de som vill vara hemmafruar) både har möjlighet och ser värdet i att göra sådant som är utvecklande för en själv. Gå kurser, ha hobbys, vara involverade i föreningar osv. Där får man ju både erfarenhet, ett kontaktnät och social stimulans på ett annat sätt än förr. 

De flesta jag känner till som vill leva sådant liv konsumerar inte heller sådant du rabblar upp utan lever snarare "landsbygdsromantik", med hemlagad mat med egenodlade grönsaker, barn som kan springa runt på gården och leka fritt (ingen dyr lägenhet i stan), absolut inga akrylnaglar, restaurangsbesök osv.. Allt det där ser jag mer yngre, barnlösa influencers framför mig och det är inte riktigt dom jag sett prata om hemmafru och familjeliv? Antagligen lever jag i en helt annan bubbla och jag håller med dig om att den där konsumtionen inte är bra. 

Det här tror jag är en anledning till att många kvinnor blir utbrända. Många män missar hälften av alla sysslor som behöver göras och tror att resten gör sig själv. 

Har du barn? Hur mycket gör du hemma idag? Och är man hemmafru är det ju ofta för att man har små barn man vill vara hemma mer med. Jag har två, visserligen ganska små barn men här går tvättmaskinen varje dag. Det är alltid tvätt som ska tvättas, hängas på tork, plockas ner från torkställningen och sorteras. Diskmaskinen ska fyllas och tömmas. Är familjen hemma så blir det på något sätt kaos i köket på 5 minuter oavsett hur nyligen jag plockade eller torkade bord/bänkar. Jag vet inte hur många gånger jag behöver dammsuga och torka golv. Oavsett hur nyligen jag gjort det så är det grisigt två sekunder senare. Har jag precis dammsugit så lovar jag att barnen springer in och vänder en stövel med grus upp och ner över golvet. Det ligger alltid leksaker överallt. Blommor ska vattnas, ibland planteras om. Det ska lagas frukost, (lunch), middag och mellanmål. Det ska plockas undan efter detta. Mat ska planeras och handlas. Vi lagar mycket från grunden, bakar bröd osv och det tar sin lilla tid, även om man ofta kan multitaska. Det ska gås ut med sopor, vilket är ett mindre projekt när man sopsorterar. Detta ska även köras till återvinningen. Fönster ska putsas. Just nu är det små ketschuphänder på köksfönstret och då tog jag ändå en fönsterputsrunda nu i veckan. Toaletterna ska städas. Dvs toalettstol, handfat, spegel, duschen (inkl avlopp). Det ska inte göras typ en gång i månaden och mitt ex som viftade med toaborsten och sa "den här kan vi väl slänga för den använder man ju ändå aldrig" har fel.. Det är massor av saker som ska planeras gällande barnen och högtider. Utflykter, födelsedagar, midsommar mm - bjuda, planera, laga matt, baka osv (presentlistor, julklappslistor och gud vet vad till hela släkten) Det ska ordnas kläder inför varje ny årstid och det ska alltid finnas i rätt storlek. Sedan är det tandläkarbesök, bvc, utvecklingssamtal och lappar som ska lämnas in till förskolan. Det ska skjutsas till aktiviteter och det blir antagligen värre ju äldre barnen blir. Djuren ska ha mat, vaccin, veterinärbesök osv. Och så har vi ju trädgården, odlar man mycket, har höns och lite så så kan det vara ett heltidsprojekt bara det... Jag skulle kunna fortsätta bra mycket längre ..

Har man inga barn hemma och bor i lägenhet är det ju en annan femma, men då är det kanske inte det typiska "hemmafrulivet" heller?