Jag vill dö

Dög för honom antar jag att du menade, såg ut att handla om något sexuellt ett ögonblick där.

Relationer där man inte står på gemensam punkt i grundläggande frågor är oerhört svårt att ta vidare, så i längden var det säkert bra för er båda.

Alltså problem med saker i periferin får de flesta emellanåt, men synkar inte synen på de stora sakerna i vardagen är det dödsdömt att försöka.

Hur mår barnen? Försök fokusera på dem.

Om du med medicin menar antidepressiva, så stå ut i några veckor till. I början känns det som om de inte ska hjälpa, men sen kickar de in.

Det går över med tiden.

Som föräldrar har du inte möjligheten att välja annat än att kämpa för dina barns skull!
Om du blir så mentalt på erkad av att ett förhållande tar slut måste du avvakta med att ha förhållanden så att din energi och kraft läggs på dina barn!
Lär av dina misstag! 

Har nyligen varit med om exakt samma, men jag har inga barn. Vi var så jävla kära och så blev han plötsligt bara kall och avståndstagande. Från att ha skickat 100 meddelanden om dagen till att plötsligt bli tyst och endast svara på mitt meddelande med att jag vill inte prata, respektera det. 
Det gjorde så fruktansvärt ont och jag förstod verkligen inte. Har gråtit så mycket hela vintern att det kan inte finnas tårar kvar (men jo det gör det, men de börjar äntligen minska).
Jag har inga råd att ge dig annat än att jag önskar dig lycka till. 
För mig har det tagit från ungefär oktober/november att sluta gråta varje dag och vakna i panik. Nu känner jag mig bara tom och orkeslös men gråter nu mer bara varannan dag. Har skrivit en hel del här också, försöker ventilera mina känslor och inte bara stänga in dem som jag annars gör.

Håll i och håll ut! ❤️

Åhhh jag förstår dig, vi är många som har varit och är i din situation. Hade jag inte haft barn när jag blev lämnad så hade jag nog hoppat framför tåget. Nu överlevde jag för jag är MAMMA och har inget annat val, det har inte du heller. Tänk på dina barn och på att det kommer bli bättre, jag kan lova dig det.

Idag lever jag med en annan man och är lyckligare än någonsin.  Mitt barn är vuxen och det har gått väldigt bra för honom, toppjobb och lever väldigt bra nu. Ingen pappa i sitt liv, men han har alltid mig.

Ta hand om dig! Kram 

Jobbigt, men jag lovar att ingen snubbe är värd att dö för. Du har barn och ett värdefullt liv att leva! Det kommer bli bättre.

Den död-känsla du känner nu är egentligen den död-känsla du kände under hela ert förhållande, men som du lyckades hålla på avstånd, bland annat genom era försök att hålla gnistan vid liv. Nu när du har lämnat så slappnar kroppen av och det känns därmed så här hemskt. 
Så egentligen vill du inte dö. 

En risk med antidepp kan vara att de lägger locket på dessa känslor igen (precis det som skedde under förhållandet) och då kan känslorna komma tillbaka igen i allt större kraft när kroppen inte längre orkar hålla sin koncentration på medicinen. Kroppen behöver all hjälp nu att inte längre befinna sig fight-mood. 

Om du tänker att det är så här med död-känslan så tror jag det kan bli lättare för dig 🙂, även om död-känslan fortsätter.

Tillåt dig själv att känna känslan, utan att agera på den. 
Nu förbereder din kropp och psyke sig för att göra sig av med detta tillstånd en gång för alla. Det som kan hjälpa dig ytterligare är att du får förståelse för vad du har befunnit dig i och att du gör sånt som är sunt för dig själv utav återhämtning. T,ex, dina barn. 🙂

Önskar Dig all kraft! 💚

Ens egenvärde och meningen med livet hänger inte på en relation påstår folk på det här forumet

hänger man upp sig så på en annan människa ja då är det nåt fel och behöver man verkligen jobba på sig själv

Så trisst, det är så jobbigt att bli lämnad, du blir liksom helt övergiven han vill inte ha dig mer, bortkastad, och just över påsken med. Sånt tär, och du måste ju tänka mycket på framtiden och när han kommer träffa någon annan, ev kanske han redan börjat regga sig på dejtingsajter? Just innan sommaren också, att bli lämnad, hela sommaren framför dig ensam

Det kan kännas så i början, men tänk på att någon som behandlar dig så och sårar dig så mycket är inte värt att dö för. Dina barn däremot är värt att leva för.
Har du någon att prata med? En vännina, ett syskon? 
Tänk på relationer du har haft tidigare, när de tog slut. Hur kände du dig då? Och tänk på att det blev bättre efter ett tag. Fanns det något som hjälpte dig då att må bättre? Det är ju olika för alla, några vill sitta och gråta, äta glass och vandra i minnen. Andra vill avleda sig, gå på fest, kanske har en one night stand. Andra mår bättre genom att prata skit om exet (med en vän, eller man kan ju älta här om det inte finns en passande vän), allt som var fel med personen.

Du brukar vara flummig men det här tar priset. Ts beskriver att hon sett en framtid med mannen och du påstår att relationen varit död från början. Vad vet du om det? Hur ska detta hjälpa ts? Herregud.

Ts - vi är många som varit i din sits. Jag blev själv dumpad mitt i bröllopsplaner. Det gör otroligt ont - men det går över. Fokusera på kärleken till dina barn och försök vara stark för dem.

Kära TS!

Fokuser på barnen, de behöver dig extra mycket hursomhest. Förutom att det händer dem också, känner de av ditt lidande också; så de behöver allt det som du inte tror att du har.

Vet du vad.

Kom tillbaka och skriv dig igenom känslorna. Vi läser. Det är många par ögon som delar din upplevelse och som känner med dig.

Vi är med dig. Skriv så det glöder! Håll ut! Skriv!!

Svar till (Fia):

En framtidsplanskänsla som är äkta kan bara existera när bägge parter har samma känsla om detta för att de befinner sig på samma nivå.

När bara en av parterna har denna framtidsplanskänsla så blir det en förhoppning eftersom det i praktiken ej ensam går att bygga en sån äkta känsla när den andra partnern inte är där på ens nivå ? i och med det vi har fått se av TS mans lämnande.

Förhoppningen kan däremot kännas äkta för att man där och då inte känner den ångest som relationen egentligen frambringar. Förhoppningen blir på detta sätt ett tänkt tillstånd eftersom förhoppningen består av det man just hoppas känna. 

Att hoppas på detta skär av dalarna av ens ångest och det enda man känner är det man går runt och tänker på att vilja känna. En väldig ansträngning för kropp och psyke. 

Så det TS nu känner är kroppens avslappning från detta tillstånd där hon känner att hon ej längre har sig själv. 
När man inte har sig själv så kan man känna sig död som får en att tro att man vill dö. 

Därför så kan det vara en hjälp för TS att inse detta så fort som möjligt för att inte fastna i denna förhoppning om hur relationen kunde ha blivit. 

Frågetecknet skulle vara ett -

...ej ensam går att bygga en sån äkta känsla när den andra partnern inte är där på ens nivå - i och med det vi har fått se av TS mans lämnande. 

Det du säger är : Kära ts - Hela din relation har byggts på lögner. Så där - mår du bättre nu? Fred och vita duvor.

Ja, ju förr man får veta vad ens relation egentligen varit så mår man efter ett tag tillslut bättre. Än att istället fastna i bitterhet och självömkan över någonting man trodde stämde med verkligheten. 

Efterhandskonstruktioner i stil med att relationen ändå var dålig och förljugen tror jag inte på. Sådana tankar tror jag inte hjälper någon som blivit lämnad, trots allt vill man väl ha kvar sina ljusa minnen  De ska inte förgiftas av det som hänt nu. Det skulle vara detsamma som att nedvärdera sig själv.                                                                                                             Förhållandet kan ha varit gott och givande, men det höll inte i längden. Den insikten är smärtsam och att ta sig över den värsta tröskeln är arbetsamt. Att ta hjälp av medicin kan vara en utväg, men även att försöka tänka på och planera aktiviteter även om det tar emot. 

Precis. Just nu gör det jätteont men med tiden kan det gå att ha ljusa minnen från en avslutad relation. Den kan ha varit äkta och kärleksfull men dels ändras människor med tiden, dels kan det finnas andra faktorer som gör att kärleken rinner ut i sanden. Det betyder inte att relationen var en lögn.

Jag har många fina minnen av tidigare relationer, även där jag blivit brutalt dumpad, och med åren inser man att man lär sig, man tar till sig av det som var bra, utvecklas och står starkare inför framtiden. 

Inte nog med att han fick mig hyllad sårad kränkt och förnedrad på en månad. Enligt hans barn har han träffat en ny. men dem är bara vänner.

Usch vilket slag i ansiktet. han förstörde mig.

han svek mig han sa att otrohet aldrig var en grej som kunde förse gå men att träffa en tjej under tiden vi är ihop är att vara otrogen jag frågade honom vid 2 tillfällen om han träffat en ny. men så var inte fallet. han ljög ljög och gjorde bortmig. jag skäms har förlorat allt men det är han som är den personen folk sa att han skulle vara. jag skäms!

Jag har djup ångest. hur kunde han och hur kan inte jag bara komma ur det här och få må bra!!! Jag orkar inte jag kan inte ta mig ur det jag vill men orkar inte.