Hunden framför allt?

Hundar och hundägare går före alla andra.

jag har exakt samma problem med en familjemedlem. I detalj samma problem. Hennes hundar skapar Kaos och oreda på alla familjetillställningar och mina barn är rädda. Egentligen stör sig precis alla, men få vågar säga ifrån. 

Jag besöker inte henne längre eftersom hon inte kan ha hundarna i ett annat rum eller del av huset ens de två timmar jag är där. När vi samlas hemma hos mig är hundarna inte välkomna och när vi åker till gemensamma släktingar brukar man oftast kunna gå undan (bor på större gård) och hundarna kan vara ute mycket. 

Jag struntar totalt i vad hon tycker. Det här är gigantiska hundar från helvetet och då är jag ändå sjukt djurkär I vanliga fall. Mina barn är bara rädda för hennes hundar, inte andra hundar som finns i familjen.  

Mina gäster behöver inte hälsa på mina hundar. Oftast lägger sig hundarna under bordet vid mina fötter eller i sina bäddar när det är folk här.
Mina barn har kompisar här varav några är rädda för hundarna och då sätter jag en grind till köket så barnen känner sig trygga( även om hundarna inte går in till dem om jag är i köket).

Jag har också en person som jag undviker att åka hem till pga jobbiga/intensiva hundar. Hundarna är skitjobbiga även när man är ute med dem och de är kopplade. Vi umgås mindre och mindre, men det är så det får bli.

TS, jag hade helt enkelt inte åkt dig. Hundägaren får tycka vad hon vill.

Det verkar finnas två kategorier av hundägare. De har väluppfostrade hundar och tar hänsyn till omvärlden. 
Och sen de som tror att världen snurrar kring deras hundar. Gärna i kombination med att ha flera djur som lever rövare precis som de vill men omvärlden ska bara stå ut med dem. 

Knäppt. 

Min hund är en 30 cm, väldigt gullig sak, och hon är hyfsat väluppfostrad. Lite skällig när folk kommer. Men självklart stänger jag in henne i ett annat rum, eller släpper ut henne på gården om det kommer någon som är rädd för hundar. Det är inget min hund mår dåligt av. 

Jag skulle inte heller ta med mina barn hem till henne.
Hon har ju inte socialiserat eller fostrat hundarna. Det blir vedervärdigt sällskap.
Det är ju oförskämt att först strunta i att uppfostra hundarna och sedan bli förbannad för att folk inte vill utsätta sina barn för detta. 

Minns en tjej i min högstadieklass som ingen ville gå hem till pga familjens ouppfostrade hund. Jättetrevlig tjej, men hunden gjorde henne lite utanför. 

Kan inte din kompis komma hem till dig istället? (Så gjorde vi med kompisen. Vi sågs på stan eller hos mig.) 

Dessa hundar verkar ha sett hur hon beter sig och tror därför att det är helt okej att göra detsamma. De saknar struktur och vetskap. Hon är deras flockledare, precis en förälder till ett barn och bör därför vara ett föredöme. 

Hundar och djur i allmänhet är känsliga individer som blir stressade av obalanser i sin omgivning. Därför tror jag tyvärr att deras ohyfsade beteende är ett sånt symtom för att liksom hantera det hela. 

Det känns som en ohållbar situation där du och dina barn utsätts för denna stress vars reaktioner hundarna känner av och tyvärr bara förstärker deras redan existerande obalans. Det blir en ond cirkel. 😢

Jag kan bara föreställa mig hur det låter när ni umgås.. stora hundar som skäller och bråkar och livrädda ungar som gråter och skriker.
Jag hade inte heller umgått på de villkoren.

Har inte längre hund, men har haft en stor ras i över 25 år tidigare. Vissa individer mer lätta att fostra och andra lite livligare. Dock betedde de sig inte som du beskriver. 
Jag hade alltid två hundar (med små glapp emellan när någon gick bort) och hundarna roade varandra.
Visst kunde det vara lite intensivt de första tio minuterna när man fick besök, men sen lugnade det sig.
Jag hade inte låst in en ensam hund, men med två om nöden krävde det? Jo, helt klart. De är ju inte ensamma och hade högst sannolikt legat och snarkat inom enkvart eller så.

Jag har bekanta som är hundrädda och inte utsatte jag dem för mina stora 40-kiloshundar heller!
Idag lever jag med en pälsdjursallergiker och jag är oerhört tacksam över att jag avvecklat mitt "hunderi" innan vi träffades. Annars hade det blivit stora problem.

Efter dessa dryga 25 år flyttade jag till en mindre lägenhet med balkong, och ett sånt boende fungerar inte för "min" hundras. Det var jobbigt att vänja sig, men med tiden så blev det också bra och idag skulle jag på inga villkor dra igång projekt hund igen!

Heh, ja... hennes hundar släpper sig hela tiden dessutom och detta är något som vi gäster får skulden för. Hon menar att hundarna känner av att vi inte gillar dem och så blr de dåliga i magen av denna stress vi utsätter dem för.

Så, inte bara är det så att vi förväntas tolerera dessa monsters uppförande, vi bör också känna dåligt samvete för att vi får dem att må dåligt. Minsann.