Hunden framför allt?
För människor som inte har barn, blir sällskapsdjuren ofta ett surrogat. D.v.s.: din väninna känner antagligen likadant för sina hundar som du gör för dina barn. Det är även så, att man inte ser problemen hos det man älskar. Hon ser inte att hennes hundar är ouppfostrade, och du kanske inte ser att dina barn också är det? Eller så är både barnen normala barn och hundarna normala hundar, med de naturliga livsyttringar som småbarn och hundar visar upp - SÅ kan det också vara!
Jag tänker att ni kanske kan försöka upprätthålla er vänskap digitalt..? För det kommer ju att komma en dag, när både barnen och hundarna har blivit äldre och lugnare. Synd att förstöra vänskapen helt nu, tänker jag.