Hunden framför allt?

Varför är dina barn "paniskt rädda" för hundar? Låter som något de känt av från dig.

 När man kommer till någons hus får man acceptera hur de vill ha det. Bjud hem vännen till dig istället. Där bestämmer du.

Dessa hundar verkar ha sett hur hon beter sig och tror därför att det är helt okej att göra detsamma. De saknar struktur och vetskap. Hon är deras flockledare, precis en förälder till ett barn och bör därför vara ett föredöme. 

Hundar och djur i allmänhet är känsliga individer som blir stressade av obalanser i sin omgivning. Därför tror jag tyvärr att deras ohyfsade beteende är ett sånt symtom för att liksom hantera det hela. 

Det känns som en ohållbar situation där du och dina barn utsätts för denna stress vars reaktioner hundarna känner av och tyvärr bara förstärker deras redan existerande obalans. Det blir en ond cirkel. 😢

Jag tänker att det är dags att sluta umgås med hundägaren som inte snappar upp att umgänget faktiskt inte fungerar utifrån gästernas perspektiv. 

Personligen tycker jag att man ska visa varandra hänsyn, och inte en chans att jag hade "utsatt" mina barn för umgänge med människor med beteenden som faktiskt inte fungerar.

Jag har också haft hund och är tämligen tålmodig kring just hundar som sådant. Det jag dock inte klarar och faktiskt undviker är hundägare som inte aktivt jobbar med att försöka få sina hundar fostrade och som inte tar ansvar för situationen runt andra. Och det gäller faktiskt i deras hem också.

Varför vissa hundägare går in i någon sorts märklig symbios och helt prioriterar hundar som beter sig som skitstövlar/slynglar bryr jag mig inte längre om. Jag konstaterar snarare att denna typ av hundägarslap faktiskt är en fara för mitt barn och högst troligen även för dina. 

Min fråga till mig själv har snarare varit hur jag just förmedlar att någons uppfostran av djur gör att jag inte är intresserad av umgänge...  För precis som du noterat brukar sådana här hundägare faktiskt sakna sunt förnuft om situationen.