Inlägg från: Liza Angela |Visa alla inlägg
  • Liza Angela

    Hunden framför allt?

    Min väninna vill att jag ska komma hem till henne på fika och umgänge. Jag är ensamförälder och behöver alltid ha med mig mina barn (2 & 4) när jag besöker någon och det brukar aldrig vara något problem. De är mycket lugna, snälla och väluppfostrade. 

    Jag kan tyvärr inte säga detsamma om väninnans hundar. De är jättestora, vilda, stökiga, påflugna och sitter man med mat i sin tallrik så ska de roffa åt sig den till VARJE pris.

    Mina barn är paniskt livrädda för dessa hundar och även om jag själv inte är direkt rädd, så tycker jag att de är väldigt obehagliga. Väninnan blir lite sur och kränkt om jag ber henne hålla hundarna på övervåningen under tiden vi besöker (de blir "stressade och ledsna" och "hon begär ju inte att jag låser in mina barn för hennes skull"). 
    Jag vill inte forcera mina skräckslagna barn att försöka umgås med hundar som inte ens matte kan hantera. Men saken är också den att jag inte vill lämna bort barnen till någon annan, bara för hundarnas skull. Så jag har fått tacka nej till alla sammankomster hemma hos henne och vårt umgänge blir allt glesare, vilket då tydligen bara är mitt fel.
    Seriöst alla hundägare, hjälp mig att förstå? Jag fattar naturligtvis att jag inte kan ställa folk inför ultimatum i deras eget hem. Men är det verkligen rätt att klandra mig för att jag inte böjer mig för hennes hundar? Hur resonerar ni som sätter era hundar främst i alla lägen? 
  • Svar på tråden Hunden framför allt?
  • Liza Angela
    Anonym (Bjud hem själv?) skrev 2024-02-18 22:10:30 följande:

    Varför är dina barn "paniskt rädda" för hundar? Låter som något de känt av från dig.


    Nej. Rent allmänt så tycker jag om hundar och försökte till en början "medla" mellan dessa två och mina barn, Men (som kanske framgår av mitt inlägg) så uppför de sig fruktansvärt illa och de gör ufall mot barnen som säkerligen bara är tänkt som lek, men som upplevs som hotfullt och skrämmande av de små.


    Det är annars lite märkligt att så många hundägare ställer sig oförstående inför att små barn kan bli väldigt rädda för en hund som attackerar dem. "Han vill bara leka, han är jättesnäll", jotack. Säg det tlll en treårig tjej vars ansikte är i jämnhöjd med ett djur som vilt skällande kommer rusandes rakt emot henne.

  • Liza Angela
    Anonym (Bjud hem själv?) skrev 2024-02-18 22:10:30 följande:

     När man kommer till någons hus får man acceptera hur de vill ha det. Bjud hem vännen till dig istället. Där bestämmer du.


    Naturligtvis är det "ditt hus, dina regler". Detta har jag inga problem med att förstå eller respektera.

    Det jag har svårt att förstå är en del utav dessa reglerna.


    Som t,ex, "I detta hus är det viktigare att hundar får härja vilt än att barn ska slippa vara vettskrämda".

  • Liza Angela
    Tilolo skrev 2024-02-19 09:31:03 följande:

    Dessa hundar verkar ha sett hur hon beter sig och tror därför att det är helt okej att göra detsamma. De saknar struktur och vetskap. Hon är deras flockledare, precis en förälder till ett barn och bör därför vara ett föredöme. 

    Hundar och djur i allmänhet är känsliga individer som blir stressade av obalanser i sin omgivning. Därför tror jag tyvärr att deras ohyfsade beteende är ett sånt symtom för att liksom hantera det hela. 


    Det känns som en ohållbar situation där du och dina barn utsätts för denna stress vars reaktioner hundarna känner av och tyvärr bara förstärker deras redan existerande obalans. Det blir en ond cirkel. 😢


    Heh, ja... hennes hundar släpper sig hela tiden dessutom och detta är något som vi gäster får skulden för. Hon menar att hundarna känner av att vi inte gillar dem och så blr de dåliga i magen av denna stress vi utsätter dem för.

    Så, inte bara är det så att vi förväntas tolerera dessa monsters uppförande, vi bör också känna dåligt samvete för att vi får dem att må dåligt. Minsann.
  • Liza Angela
    Anonym (Bjud hem själv?) skrev 2024-02-19 13:53:22 följande:
    Mitt förslag var inget du tog till dig av?
    Inte så att jag dissar ditt förslag. Men att vårt umgänge ska ske på andra ställen (tex. hemma hos mig) är något jag klarar att räkna ut på egen hand. 

    Det jag behövde hjälp med var att förstå hennes mentalitet. Hennes hundar är ouppfostrade och skrämmande (ingen i hennes bekantskapskrets tål dem) och jag vill inte utsätta mina barn. Helst inte mig själv eller. 

    Detta är hon kränkt över!

    Komigen liksom?  Klart att alla hundägare älskar sina hundar. Men är det inte att driva det lite för långt om man tycker att alla i omgivningen ska underkasta sig djuret, ens om det är ett snällt sådant?

    Trodde att hon var lite speciell i detta, men baserat på dina och andras inlägg så verkar det som att hon inte är direkt ensam om att ha en sådan inställning. 

    Asså förlåt, men jag tycker inte att det låter helt friskt.
  • Liza Angela
    Anonym (Bjud hem själv?) skrev 2024-02-19 13:54:50 följande:
    Är ju uppenbart att du inte gillar din vän. Det är väl perfekt att ni inte ses längre. Win-win för er båda. Och stackars barnen.
    Du delar hennes inställning och vill försvara den, vlket såklart är helt ok. Men det där var bara rätt och slätt fånigt och det tror jag att du vet.

    Försök gärna vara lite mer vuxen i ditt resonemang, det vore ännu mer win-win för alla inblandade. Tack!
  • Liza Angela
    Anonym (Bizz) skrev 2024-02-19 13:11:54 följande:
    En stressad hund fiser mer, så långt har hon ju rätt. Men vad skulle det vara med er som stressar sönder hennes hundar undrar jag.

    Tja, vi undviker dem ju, i möjligaste mån. Jag parerar och värjer mig när de försöker hoppa upp på mig och jag rycker undan min mattallrik, eftersom jag inte gillar att ha deras dreggel i den. 

    Allt detta upplever hundarna som mobbing och/eller avvisande, tydligen. 

  • Liza Angela
    Anonym (Sociala problem) skrev 2024-02-19 15:15:10 följande:

    Jag tänker att det är dags att sluta umgås med hundägaren som inte snappar upp att umgänget faktiskt inte fungerar utifrån gästernas perspektiv. 

    Personligen tycker jag att man ska visa varandra hänsyn, och inte en chans att jag hade "utsatt" mina barn för umgänge med människor med beteenden som faktiskt inte fungerar.

    Jag har också haft hund och är tämligen tålmodig kring just hundar som sådant. Det jag dock inte klarar och faktiskt undviker är hundägare som inte aktivt jobbar med att försöka få sina hundar fostrade och som inte tar ansvar för situationen runt andra. Och det gäller faktiskt i deras hem också.

    Varför vissa hundägare går in i någon sorts märklig symbios och helt prioriterar hundar som beter sig som skitstövlar/slynglar bryr jag mig inte längre om. Jag konstaterar snarare att denna typ av hundägarslap faktiskt är en fara för mitt barn och högst troligen även för dina. 

    Min fråga till mig själv har snarare varit hur jag just förmedlar att någons uppfostran av djur gör att jag inte är intresserad av umgänge...  För precis som du noterat brukar sådana här hundägare faktiskt sakna sunt förnuft om situationen.


    Väl talat!! {#emotions_dlg.flower}
  • Liza Angela
    Core skrev 2024-02-19 17:24:50 följande:
    Haha, uppenbarligen väljer man bort umgänge med någon som promt måste ha ouppfostrade hundar med sig. Precis som jag alltid fostrat mina barn att vara artiga och inte dryga på folk oavsett om vi är hemma eller på besök, ska hundägare ha samma inställning till sina hundar.

    Eller tycker du det är okej med en snorig dampunge som klättra på folk bara för att barnet bor där?
    Solid poäng där.
    Flera figurer i den här tråden anser att det är människans plikt att köpa läget och lämna företräde åt hundarna, i synnerhet på deras hemmaplan.

    Men jag är villig att satsa en fet slant på att de inte skulle försvara eller acceptera motsvarande beteende hos någons barn.
Svar på tråden Hunden framför allt?