Han vågar inte
Och tro mig, jag har försökt ringa, jag besöker, jag skickar meddelanden. Och det här är till vänner som står mig NÄRA, men när man börjar skapa egna familjer och har sitt eget liv. Det hinns inte med. Jag har ingen egen familj, så jag har tid men mina vänner men när de själva sitter med äkta makar, barn, hus, djur och så vidare - de prioriterar inte en vänskapsrelation då.
Det låter som att jag gnäller men jag förstår dem. Hade bara önskat att när jag, för en gångs skull behöver hjälp och stöd hade kunnat få tillbaka vad jag ger dem. För det låter i den här tråden som att jag är osjälvständig, klarar mig inte på egen hand, Men är det något jag har fått lära mig i livet är det att ta rätt på sig själv, gnäll inte och jobba på. Stå på egna ben.
Men nu hade jag så gärna uppskattat någon nära eftersom jag inte mår bra.