Det har gått upp och ner, men de har aldrig varit extremt kräsna. Inte så att det har varit svårt att utfodra dem.
Nu är de 11 år och dottern äter det mesta. Sonen är något petigare.
Och ja, sett till kompisars barn, samt barn i förskolan och skolan, verkar det vara vanligt med barn som är petiga med maten.
Våra barn har också fått varierad kost och vi har i princip kört med att man äter det som serveras, annars får man vänta till nästa mål. För vi har haft möjlighet att göra det. Har man barn som har så svårt med mat att de hellre svälter, funkar ju inte det förhållningssättet. Men våra barn har för det mesta ätit hellre än att gå hungriga, sen måste de inte äta allt eller gilla allt. De flesta av oss har ju någon eller några rätter eller livsmedel vi bara inte fixar.
Det går bra hemma, även om sonen är något kräsnare än dottern. I skolan varierar det, eller när de äter hos andra. Framför allt sonen har haft svårt för "främmande" mat, men det har blivit bättre. Och de är ju långt ifrån ensamma om att inte alltid gilla skolmaten.