Sambos barn, utmaning

Du skriver att 10-åringen bara haft en närvarande förälder för att han beter sig illa - det är rent skitsnack! Jag är ensamstående förälder, min mamma var det också. Kan lova att varken jag eller min son skulle bete sig som du beskriver. Hon har inte orkat uppfostra honom, antagligen. Eller så är hon svag och kan inte sätta gränser. Tyvärr så ligger detta helt på henne, så ja det är jättebra att du redan nu inser vem av er som måste vara föräldern i relationen om ni skaffar egna.

Jag skulle avvakta tills hon kan hantera sina egna barn, annars har ni ingen framtid. Fundera dessutom på om du vill att ditt/dina egna barn ska ha ett sådant halvsyskon.... Och den yngre riskerar att bli lika illa med tiden. Avvakta ts. För din skull och för ofödda barns skull.

Jag känner tillräckligt många barn genom mitt yrke och har gott om personlig erfarenhet också. Diagnos eller inte så köper jag inte ditt försvar. Om du vill utsätta dig själv och ev. framtida barn för denna skit så varsågod.

Och som svar på ditt idiotiska personliga påhitt som jag inte ens såg först så var jag tillsammans med barnets pappa i närmare 15 år och inte alls frågan om att JAG inte kunde behålla en relation. Riktigt fult av dig ts!! Antar att jag träffade en öm tå!

Nej, det är ts som generaliserar genom att påstå att ungens beteende skulle bero på att han vuxit upp med bara en förälder. När han får mothugg försöker han skylla på en diagnos. Faktum är att han inte vill se sin lilla ängel som något annat än den perfekta modern. Lycka till säger jag...

Bra att du kan förstå mer av hur jag menar iaf. Oavsett omständigheter så är det ju ändå så att ts måste tänka efter vad han sätter ett barn till världen i för slags familj, och jag skulle inte vilja blanda mig in i något som verkar så rörigt.

Vi skaffade ju inte barn direkt fattar du väl! Vi separerade när barnet var 4 år så jo, jag har verkligen uppfostrat barnet på egen hand. Har du mer fantastiska idéer om hur mitt liv sett ut?

Om du har träffat "mångfaldiga tusen" barn så undrar jag verkligen hur socialt aktiv du måste ha varit i livet. Som lärare sedan många år börjar jag nog närma mig den siffran vid det här laget iaf. Den där ungen måste ju vara ett unikum om INGEN i hela världen klarar av att hantera honom. Även om sambon personligen kan vara rent fantastisk så är ju hemmasituationen rena skiten, och det vill du att små barn ska växa upp med...? Låt mig berätta en hemlighet: dåligt uppförande och att tilltala sin mamma som han gör är INTE ett symptom på adhd. Man blir inte skitstövel för att man har en diagnos. Man tappar inte empati och respekt för att man har en diagnos. Tänk lite mer på verkligheten i stort och inte bara på hur bra din sambo är som mamma.