-
Jag träffade en kvinna en kortare period och hon blev väldigt snabbt gravid.Tyvärr var inte detta en relation som skulle vara, hon var gravid innan vi ens setts i två månader. Jag var på väg att avsluta relationen redan innan jag fick reda på detta.Kommentarer om att jag borde använt preventinmedel undanbedes, ni vet inte hur det gick till.Iallafall. Jag avslutade relationen och hon är extremt bitter och arg på mig, hon bröt kontakten med mig efter hon varit gravid några månader.Nu borde hon föda vilken dag som helst, om hon inte redan har gjort det.Jag har fått höra att hon svartmålar mig extremt mycket till olika instanser redan nu, exakt hur jag vet detta vill jag inte riktigt gå in på för att inte outa mig själv.Men hon påstår att jag är farlig, ämnar skada henne och/eller barnet och säger att det nu finns många insatser för att hjälpa henne och barnet från mig.Vet också att hon har båda sina föräldrar med i allt och de hejar på henne i detta.Jag har aldrig hotat henne eller gjort henne illa på något som helst sätt eller gjort något som skulle få mig att framstå som farlig. Jag är en helt vanlig man, akademiker med stabilt jobb och stabil tillvaro. Ostraffad, sysslar inte med droger och dricker otroligt sällan alkohol och då i väldigt små mängder.Vad kan jag göra i den situation jag befinner mig i? Ingen myndighet har kontaktat mig, från modern är det knäpptyst och det känns som att jag som far är helt rättslös i detta.Hon har tidigare innan hon bröt kontakten uttryckt att det är såhär det blir när jag inte vill vara tillsammans med henne.Hon har historia av psykisk ohälsa, inget som jag tror gör henne farlig för någon annan än sig själv, men det kändes relevant att förtälja.
-
Svar på tråden Svartmålad
-
Det var inte såhär jag planerat att bli pappa, men nu är det som det är och det är klart att jag tänkt ta mitt ansvar och inte lämna ett barn faderlöst. Det är såklart så att jag vill ha umgänge och vårdnad.Anonym (K) skrev 2023-11-17 08:23:43 följande:
Vad kan jag göra i den situation jag befinner mig i?
Det beror ju på vad du vill. Vill du vara pappa, ta ansvar, ha umgänge, vårdnad?
Eller vill du slippa bli svartmålad? Slippa ansvar?
Svartmålad kommer jag att bli hur jag än vrider och vänder på det.
Jag ska ta kontakt med soc, men det känns redan på förhand som en ganska hopplös situation. Bara det att jag inte kommer att ha något att säga till om vad gäller att namnge barnet, eftersom hon kommer ha ensam vårdnad när det föds och kan göra lite som hon vill.
Förstår inte alls hur umgänge(första året) ska kunna gå till, modern vill definitivt inte se mig och än mindre släppa in mig i sitt hem. Det kanske är frågor bättre ämnade för soc egentligen. -
Tack för svaret.Anonym (K) skrev 2023-11-17 22:06:33 följande:
Barnet har ju rätt till umgänge med sina föräldrar. Så oavsett om hon har ensam vårdnad så har barnet rätt att träffa dig.
Hon behöver ju inte skriva över vårdnaden på dig men däremot är det svårt att utesluta vem som är far. Familjerådgivningen är bra att ringa och rådfråga. Även soc kan du ju ringa anonymt och bara fråga om råd till att börja med. Som nån annan skrev kan ju ett faderskapstest vara klokt.
Första året kommer barnet bo hos mamman men hon kan ju inte hindra ert umgänge, det kan ju straffa henne väldigt hårt. Under den tiden får du ju betala fullt underhåll. Du bör försöka få till åtminstone 2 träffar i veckan för att knyta an till barnet. Kanske kan nån släkting till henne hjälpa till att möta dig med barnet, Från ett år kan barnet övernatta nån natt i veckan hos dig, förutsatt att anknytningen är trygg.
Hennes föräldrar som det i sådant fall hade handlat om tycker väldigt illa om mig och jag förstår inte hur det ska kunna bli något bra umgänge med anknytning att ha mamman och/eller hennes föräldrar som alla tycker illa om mig där hela tiden.
Låter mest som att hon har allt att vinna på att göra det svårt för mig att få en anknytning till barnet. -
Jag förstår bara inte hur man ska kunna ha den typen av umgänge med 2-3 par ögon på sig som alla vill att man bara ska sticka därifrån. Det är en väldigt utsatt sits och jag tycker det borde gå att ordna umgänge utan hennes släktingar, som jag för övrigt aldrig tidigare har träffat.Anonym (K) skrev 2023-11-18 00:14:04 följande:I början handlar det ju om korta stunder, främst inomhus iom årstiden. Du får bara finna dig i det, sitt och håll barnet, prata med det, sjung, läs, byt blöja vid behov, ligg bredvid det på en filt på golvet, prata. Visa att du försöker och bryr dig om barnet. Förhoppningsvis blir det enklare med tiden och när hennes familj ser attdu bryr dig om barnet.
Fråga familjerådgivningen eller soc hur man gör om ni inte kommer överens. Familjerätten kan man be om samarbetssamtal i första läget men då måste ni båda vilja det, nästa steg är att ta det till domstol.
Umgängessabotage vid upprepade tillfällen kan leda till att hon blir av med vårdnaden. Så är hon smart kommer hon underlätta umgänge om inte för din eller barnets skull så för sin egen skull.
Jag förstår att jag kanske låter lite gnällig och att det här nog är frågor jag borde ta upp med soc istället, men tänker att någon här kanske varit i liknande sits eller har några råd att ge. -
Jag frågade Skatteverket och barnet har kommit nu, det ska ha kommit för cirka två veckor sedan.
Försökte få kontakt med modern som dock blockerat mig, fick till slut kontakt med henne far som inte ville svara på några frågor alls eller ens säga om det fanns ett barn eller ej(detta var innan jag pratat med Skatteverket). De och modern ville inte ha någon kontakt med mig.
Har varit i kontakt med familjerätten, jag ringde i syfte att informera dem om att modern eventuellt ej skulle uppge mig som fader och gav dem hennes personnummer. Kvinnan jag talade med verkade måttligt intresserad och frågade inte ens varför jag tror jag är far till barnet och pratade om att det kan ta några veckor(!) innan de ens får in att de ska utreda faderskapet. Är det verkligen rimligt?
Jag försökte också prata med henne om att modern kallat mig farlig men hon verkade väldigt ointresserad av detta.
Borde inte faderskapsutredning bedrivas väldigt skyndsamt? Läser på vissa ställen att det kan ta upp till ett år.
Jag vet inte ens hur mitt barn ser ut, om det är friskt eller vad det heter(detta kommer jag troligtvis ej får vara delaktig i att avgöra).
Det känns inte som att man som far har många rättigheter. -
Håller helt och hållet med om detta, kommer prata med soc om detta och hoppas att det går att ordna.Anonym (Steff) skrev 2023-11-18 09:28:43 följande:
Det bästa i det här fallet är nog övervakade besök och det tycker jag för din skull. Om någon från soc är med så kan mamman inte anklaga dig för att sida barnet. Det låter som att hon är typen som inte drar sig för det annars.
-
Det är klart att det inte är det viktigaste, långt därifrån, känns bara väldigt fel att inte kunna vara involverad i denna del alls. Misstänker att du hade känt samma om det gällt ditt barn.Anonym (M) skrev 2023-11-27 21:14:55 följande:Varför återkommer du hela tiden till att du inte får bestämma vad barnet ska heta? Vad är viktigast?
-
Man kan vara oroad och bekymrad över mer än en sak samtidigt.Anonym (M) skrev 2023-11-27 21:25:51 följande:Jag hade nog varit mer orolig för att bli utesluten från barnets liv
-
Helt otänkbart tyvärr. Hon vill inte veta av mig och jag har sedan uppbrottet träffat en ny kvinna jag inlett ett förhållande med, jag har även inget intresse av något förhållande med modern till barnet.Anonym (M) skrev 2023-11-27 21:40:35 följande:
Är det helt otänkbart att försöka lappa ihop förhållandet? Kanske flytta ihop. Så att du åtminstone får en chans att anknyta till barnet. Och kanske lägga en separation på framtiden.
Der kan vara något att överväga.
-
Det är inte bara hörsägen, jag vill som bekant inte säga för mycket för att inte outa mig själv men hon försöker aktivt måla upp mig som farlig på flera olika sätt.Anonym (M) skrev 2023-11-28 23:35:51 följande:Jag försöker hjälpa TS. Har TS några bevis att hon verkligen försöker göra det, det kanske bara är hörsägen. Och även om det är sant så kan det fungera att hon tar honom tillbaka. Huvudsaken är väl att han säkra en relation och anknytning till barnet, det blir ju väldigt mycket svårare om man inte bor ihop och i synnerhet om TS har en dålig kontakt med mamman. Lättare om man är sams och mamman är nöjd. Men visst TS kan chansa på vad nu ditt råd är istället och hoppas det går vägen.
Självklart vill jag inte ha ett förhållande med modern. Jag vill såklart inte vara med någon som svartmålar mig, manipulerar mig och försöker undanhålla mitt barn från mig. Jag träffade henne endast i två månader för att jag snabbt insåg att jag ej vill vara vara med henne, jag förstår inte varför det överhuvudtaget diskuteras.
Dessutom har jag idag en ny flickvän som är hästlängder vettigare än vad modern till barnet någonsin var.