Att vänta sitt barns död

Det är otroligt sorgligt det du berättar i ditt inlägg. Du måste se till att få  samtalshjälp  och tacka ja till släkt och vänner som vill stötta dig. Inte dra dig undan. Jag såg på mycket nära håll hur en god vän hade det när hennes sambo insjuknade i en cancersjukdom med  ett förfärligt smärtsamt förlopp. Först stängde hon dörren om sig och sin familj, ville inte träffas, inte prata, Hon fick på något sätt kontakt med församlingsprästen som fick henne att ta vänkontakter igen. Jag vet att hon hade regelbundna samtal med prästen och att det hjälpte henne. Det var en klok kvinnlig präst som inte drog in Gud och Jesus för då hade min väninna gått, utan hon var en lyssnande och förstående medmänniska helt enkelt. Kanske du skulle försöka med något sådant?