Mamma som bara pratar om sig själv
Jag har märkt mer och mer på min mamma att hon inte alls är som jag upplevde henne när jag var barn.
en varm omtänksam mycket stark kvinna med mycket skinn på näsan. en trygg zon att öppna sig till så fort man behövde.
men sen hände nånting, jag själv växte upp och började se vissa beteenden som inte går i linje med hur jag vill ha det eller hur jag behandlar andra, där började problemen.
Jag såg igenom mycket skit som mamma sa och gjorde men jag förlät ändå, för mamma är ju min mamma.
Men nu på senaste stör jag mig enormt på henne.
Ringer jag henne för att fråga om råd eller bara prata om nåt som tynger eller glädjer mig, så säger hon ?mmm mmm? och halvt lyssnar och sen så börjar hon babbla om sig själv.
En gång berättade jag en situation för henne där jag grät, då skulle hon referera till sin egen situation och började pladdra om det. Jag hann ju inte ens prata av mig om min situation innan hon skulle ta över och plötsligt så var de hon som hade de jobbigt. Just i den situationen så slutade jag svara för där kände jag att de bara var ren respektlöshet att förvänta sig att jag skulle stå där emotionellt redo när jag var helt förkrossad över nåt som just hänt i mitt liv.
I min värld så finns man ju för den som har det jobbigt och man börjar inte prata om sig själv ständigt.
Hon ska alltid prata om hur bra och duktig hon varit, nu har hon minsann städat hela huset och fixat i lagården och fixat och donat åt allt och alla.
Om jag ringer och berättar att jag fått en fast tjänst så känns de knappt som hon blir glad.
Hon känns så fruktansvärt egocentrisk, och vill tillägga att jag bara är 20 år så jag tar detta väldigt hårt och personligt?
