Hur vanligt är otrohet i er umgängeskrets?

Ingen som funderar på varför mord på grund av passion hanteras olikt "vanligt" mord?
Utan att avslöja vem det handlar om så hade jag en patient som fick en riktig knäpp av att hans kärring hade kukkarusell allt som oftast. Hans knäpp var att våldta alla kvinnor han ansåg var otrogna, om han lyckades vet vi ju inte men att han lyckades våldta vet vi definitivt då han hamnade på rättspsyk. 

Så ni som har som livsstil att dyka in och sabotera förhållanden på löpande band, har ni aldrig funderat på om den bedragne partnern får en flipp? Hjälper föga att säga att det inte var ditt fel utan den otrogne när du ligger 6 fot under marken eller allvarligt sargad på sjukan.

Ca 1100-1200 barn varje år registreras på fel pappa på grund av att man måste bedra och ljuga. Är det värt det i långa loppet?

Det är inte direkt jämförbart, tycker du det är det fel på mer än ett ställe... 

Falskt.

Det hanteras inte olika i dagens rättsväsende, även om detta historiskt förekommit i många samhällen. Ofta har tillämpningen haft slagsida så att det bara är otrogna kvinnor man har rätt att mörda strafflöst, män gör som de vill.

"Crime passionnel" har tillämpats i Frankrike även under en del av 1900-talet, men detta fanns inte bara man t.ex. korsade kanalen och kom över till England.
I ett omtalat mordfall på 50-talet fick en brittisk kvinna 15 års fängelse för att ha dödat sin otrogne man, och debatten gick ut på att hon då bara hade fått 2 års fängelse om hon gjort samma sak i Frankrike.

I USA betyder "crime of passion" något annat och kan gälla även andra provokationer än otrohet.

I svensk straffrätt finns idag endast provokation enligt det som anges i 29 kap. 3?§ 1 p. BrB.1. Enligt denna bestämmelse utgör det en förmildrande omständighet att en gärning har föranletts av någon annans uppenbart kränkande beteende.

i 14 kap. 3?§ 2 st. SL fanns en särreglering av dråp begångna av en gärningsperson som varit ?utan egen skuld, genom svår förolämpning eller synnerlig misshandel, af den dräpne till vrede retad?. Denna bestämmelse har i senare doktrin refererats till som en bestämmelse om provokation, även om ordet ?provokation? inte användes i strafflagens förarbeten eller i den dåtida doktrinen.

=> Beskrivet i förfluten tid= gäller inte idag.

En provokation gör alltså inte gärningsmannen berättigad till vedergällning enligt svensk rätt. Det beror på att det intresse som hotas av en annans kränkande beteende inte är tillräckligt skyddsvärt för att någon ska få skydda det i samma utsträckning som sitt liv eller hälsa.

Menar du alltså att man ska få döda en annan person med straffrabatt för att man själv mår dåligt?

Nej, så funkar inte lagen. Och det ska vissa vara jävligt glada för.