• Anonym (F)

    Könstillhörighet - biologi eller känsla?

    Könsidentitet är en helt annan sak än biologisk könstillhörighet, den saken är klar. Det första handlar om hur man känner, det andra om vad kroppen visar.

    Jag tror att man i många fall går alldeles för snabbt fram när det gäller personer som upplever könsdysfori och att man skulle behöva bearbeta det mer innan man tar oåterkalleliga beslut. Vi vet ju att det är en förvånande stor andel som ångrar sina könsoperationer, så det kanske man ska vara mer restriktiv med. Man kan ändå leva som sitt upplevda kön på alla andra sätt. Förr i tiden hade man inte denna möjlighet, så hur gjorde man då? Kunde man då så kan man nu också. En del mår till och med riktigt dåligt efteråt med självmordstankar osv som följd, fruktansvärt!

    Jag tror också att man är alldeles för bejakande kring könskänsla när det gäller små barn, det är bättre att de får utvecklas klart först både kroppsligt och mentalt innan man säger att hen är si eller så.

    När det gäller omklädningsrum så blir det svårt. Jag skulle säga att det inte räcker med att påstå att man känner sig som det andra könet för att få gå in i deras omklädningsrum, det måste till en operation först faktiskt, annars kan vem som helst säga det. Om man oroar sig för att de av cis-kön ska bli antastade eller tittade på så kan man undra varför man inte känner samma rädsla inför bi/homopersoner. Irrationellt, kort sagt.

    Toaletter behöver inte vara enkönade, jag ser ingen större anledning till varför man inte kan ha stängda bås där vem som helst får gå på toaletten.

    Det blir svårt med idrott men även där skulle jag säga att det minsta man kan kräva är en könsoperation. Man kan ju inte utesluta transpersoner från att tävla mot likakönade, men samtidigt har vi sett problemen med fysik och hormoner som ger ffa nyblivna kvinnor en orättvis fördel, så det kan vara så att man ändå måste ha restriktioner. Jag vet inte vad som blir mest rätt eller minst fel där.

    Barn ska ALDRIG utsättas för hormonbehandlingar eller tillåtas könsbyten! ALDRIG! Det här är ett så pass stort beslut så man kan tyvärr inte anse att omyndiga själva ska få ta sådana beslut, och även om familjen är helt enig med barnet så kan det bli så otroligt fel. Därför måste man vänta tills man är minst 18 år, eller ännu äldre helst. Om vi har högre ålder för både Systembolaget och vissa körkort så är det inte märligare att ha högre ålder för könsbyten heller.

  • Anonym (F)
    Tom Araya skrev 2023-07-11 12:17:19 följande:
    Jag tycker inte att idrotten är svårhanterad i detta. I all idrott baserat på fysisk prestation ska kvinnor och män tävla separat och då är det biologiskt medfött kön som räknas. Har man genomgått puberteteten som man så har man fått en mans fysiska fördelar i muskelbyggnad, detta är vetenskapligt belagt.
    Ja, det kanske måste vara en sådan lösning trots allt.
  • Anonym (F)
    Anonym (Mickel) skrev 2023-07-11 12:46:53 följande:

    Jag tror att det finns personer som kan bli hjälpta endast av könskorrigering. Men jag tror att flera av de som idag får könskorrigering hade kunnat må bra utan att ändra sina kroppar om inte folk i allmänhet hade så snäva ramar för vad som är ok när man är kvinna respektive man. 


    Det sista tror jag du har helt rätt om! Mer acceptans till folket!
  • Anonym (F)
    Anonym (biologi) skrev 2023-07-11 13:05:28 följande:
    Men biologisk könstillhörighet handlar inte bara om vad man har för könsorgan. Den sitter i minst lika hög grad i hjärnan och bara för att vi inte kan se den så vet vi att det är skillnader mellan mäns och kvinnors hjärnor och likaväl är det nog så att för många transpersoner så är de strukturerna i hjärnan som definierar ens upplevelse av kön annorlunda än hos cis-personer. Att säga att det bara är en känsla är som att säga att någon som lider av kronisk smärta bara har en känsla. Vi är trots allt vare sig mer eller mindre än vad våra hjärnor är.

    Jag håller i och för sig med om att könsbyten på minderåriga är fel, å andra sidan är det inte så lätt att dra gränsen för när de ska tillåtas. Hur man än gör blir det fel - antingen att någon som är helt på det klara med sitt kön inte får behandling i tid att styra puberteten i rätt riktning, eller att någon ångrar ett könsbyte senare. Det behövs mer forskning på att hitta pålitliga sätt ett bedöma vilka som har störst sannolikhet att gagnas av ett könsbyte och vilka som gör bäst i att avvakta eller inte alls göra det.
    Jag håller inte med om definitionen. Jag vet mycket väl att hjärnan är olika utformad beroende på vilket kön man är attraherad av så kanske även vad man känner sig som, men kroppen i sin helhet, utformning, hormonnivåer mm, är ändå så som den är. Det är därför det är skillnad på upplevt kön och biologiskt kön. Stämmer inte de delarna överens får man könsdysfori, förenklat skrivet. Du kan inte alls jämföra med kronisk smärta i de här fallen eftersom smärta har med nervsystemet att göra bl.a. och är verkligen inte bara en upplevelse som man tänker sig. Smärta finns oavsett vad man själv intalar sig.

    Den lägsta åldern ska väl ändå vara 18 år? Helst 20 år. Jag tror tyvärr inte man kommer hitta en tillförlitlig metod för att förutsäga vilka som kommer att vara nöjda efter ett ingrepp eller inte. Det är för mycket okänt, saker kanske inte blir som det var tänkt osv.
  • Anonym (F)
    Anonym (icke binär) skrev 2023-07-11 15:22:19 följande:
    Anonym (biologi) skrev 2023-07-11 13:34:40 följande:
    Dina upplevelser, tankar, känslor är vare sig mer eller mindre än anatomiska,  biokemiska och elektriska strukturer i hjärnan. Det är därmed ingen som helst skillnad mellan kronisk smärta (som beror på att delar av hjärnan signalerar smärta trots att det inte finns någon skada) eller en instinktiv känsla om vad du har för kön. Lika lite som homosexuella bara har "en känsla" av vad de attraheras av har transpersoner bara "en känsla" av deras könstillhörighet. Det är nog precis lika ovanligt att transpersoner "inbillar" sig att de är ett annat kön än de fötts med som att homosexuella bara "inbillar" sig att de är homosexuella. Könsdysfori uppstår när strukturerna i hjärnan inte stämmer överens med kroppens anatomi. Problemet är att eftersom hjärnan förändras så mycket i puberteten och tidig vuxen ålder är det inte självklart att vad man upplever som 15 åring är detsamma som man gör som 18 åring, så risken finns att det beslut man fattar (om att byta eller inte byta kön) när man är 15 kan vara helt fel när man är 18.

    Självklart ska en 18 åring ha rätt att göra vad de vill - är man myndig så är man myndig.


    (ok två kommentarer) 


    FÖRST


    Tro mig min känsla är inte något jag intalat mig!!! Inte mer än att du har intalat dig att du är det du är... Skrämmande hur många som inte verkar vara säkra på vem de är och hur de känner sig och därför blir förvånade när andra säger att de känner vem och vad de är. Det är inte något vi inbillar oss... Det är vem vi är! Det är inte svårare än så. Vet inte du vem du är? Varför tror du inte jag vet vem jag är då? 


    SEN


    Hormonbehandligen (det man ger barn är pubertal blockerare och bara i extrema fall något annat!!)  man ger till transbarn är inte värre än vissa andra hormonbehandlingar man ger till barn för att stoppa barn från att gå in i puberteten för tidigt (tex när flickor börjar få mens vid 4-5 års åldern) eller barn som föds intersex och man väljer att ge hormoner för att antingen så har föräldrarna "valt" ett kön och för att hindra det andra könet att "bryta igenom" tar man hormoner, eller så är det barn som är väldigt korta kan få hormoner för att göra så de växer mer, eller vissa sporter så som gymnastik och balett och liknande där man i vissa länder (vet inte i sverige faktiskt men vet om länder i europa där man gör det) ger flickor hormoner för att de inte skall utveckla bröst eftersom de skulle bli sämre på sin sport då... osv osv... Sen ger man tonåringar p-piller... det är ju samma sak... Eller skall man vägra det också tills man är 20?


    Och dessutom slutar man ta pubertets blockeraren så kommer nästan alla effekter i detta läget gå tillbaka. Transpojkar som tagit hormoner för att inte få mens och bröst, får mens och bröst om de slutar ta dem... Och de Transflickor som tar blockeraren för att slippa få tydligt manliga drag utvecklar ganska så snabbt just de där manliga dragen när de slutar med blockeringen... 

    Däremot är risken att ungdomar som är trans faller in i självskadebeteende och även självmord extremt hög när de tvingas leva i kroppar som ger dem konstant könsdysfori. Ingen gör operationer på barn, det är svårt nog ens för vuxna att få till det!! 


    Du kan pausa eller skjuta på puberteten ett tag och ge barnet en chans att må bra och överleva puberteten. Sen om de ändrar sig på vägen är det bara att sluta! Då kommer puberteten! 


    Det är först det man gör, sen i ett senare läge efter många långa samtal med psykolog är det dags för hormoner (som kan lämna mer permanenta skillnader men fortfarande inte något som är helt oåterkalleligt). Sen som nästa steg tittar man på operationer... Men det är en LÅÅÅÅÅÅNG väg.... Fråga vilken transperson som helst så kan de berätta vilken lång väg det är... och som tonåring är den ännu längre......  


    Jag har aldrig påstått att könsidentitet är något man bara tänker sig och inbillar sig så ta din kränkthet någon annanstans.
  • Anonym (F)
    Anonym (DID) skrev 2023-07-11 15:23:16 följande:

    Vid sidan av transsexualitet/könsdysfori har en psykisk störning ökat explosionsartat DID (Det som tidigare kallades multipel personlighetsstörning). Det här långt mer än vad trans ökat. Då självrapporterat/självidentifierat. Det här behandlas (beroende på någon av personligheterna) som trans i både usa och canada. Vilket är riktigt dumt.

     


    Du tänker att en del av dessa transpersoner egentligen lider av en psykisk störning med andra ord? Ja, kanske. Det skulle nog behöva utforskas för att veta säkert, men så klart blir det fel om de får fel slags behandling, riktigt fel!
Svar på tråden Könstillhörighet - biologi eller känsla?