Om man har pluggat upp sina betyg och bestämt sig för att söka in till en högskoleutbildning som börjar i höst, är det då rimligt att arbetsförmedlingen tvingar en att påbörja en annan utbildning som man har 0 intresse av och som antagligen skulle leda till att man hoppar av i slutänden ändå?
Det är ju ändå skattepengar som går till att finansiera en sån utbildning.
Jag antar att du har A-kassa eller aktivitetsstöd under perioden som du är arbetslös? I så fall så får du nog finna dig i att göra det som AF kräver av dig.
Är ju liksom inte rimligt att du ska uppbära ersättning genom AF i ett glapp mellan studier utan motprestation? Vill du inte ställa upp det de kräver, som t.ex att delta i en arbetsmarknadsutbildning, så får du försöka försörja dig på andra sätt, som att jobba.
Kan även vara klokt att man alltid har en plan B om plan A inte går i lås av någon anledning. Vad händer om du inte kommer in på den utbildning som du har tänkt att gå? Då är det väl bättre att du går en annan utbildning som AF ger dig, än ingenting?
Jag bad även om att få komma ut på praktik istället, men det fick jag inte heller för hon tyckte inte att det gav något...
Så det är drygt 8 månader kvar till utbildningen du tänkte söka? Det är väl självklart att du inte kan sitta och pilla dig i naveln fram till dess. De hoppas nog på att du både hinner klart utbildningen samt får ett jobb innan dess, är det ens säkert att du kommer in? Och vad det är för utbildning spelar ju också roll, om det är något som nät intill garanterar jobb eller om det är en sån där "onödig" utbildning. Nu menar jag inte att den kanske är onödig då jag anser att all kunskap är nyttig men det finns ju utbildningar som inte direkt leder till något jobb...
Vill du ha A-kassa får du inse och acceptera att statens (skattebetalarnas) plan A är att du ska gå en riktad utbildning för att du så fort som möjligt ska få ett jobb och plan B är att du söker högskola och kommer in.
Ställer du inte upp på det får du inse och acceptera att du inte får någon ersättning från A-kassan (skattebetalarna) utan får ordna din försörjning själv.
Du måste inse och acceptera att du bara är en liten kugge i det stora maskineriet som kallas samhälle. Dina egenintressen och känsla av att vilja vara din egen och råda dig själv är helt ointressant i sammanhanget skatte- och arbetsmarknadspolitik. Du har råd att agera i egenintresse först då du kan försörja dig själv.
Låter jobbigt att tvingas in på en utbildning du har noll intresse av, ej tänker gå klart och ej vill jobba med i framtiden. Men samtidigt är det väl ingen massiv uppoffring att bara göra det i ett halvår för att få dina pengar och sedan kunna gå vidare till en utbildning du faktiskt vill ha? Under tiden får du fortsätta söka jobb och hittar du något kan du hoppa av ännu tidigare.
Försök tänka positivt kring det hela för det kommer påverka din upplevelse. Om du bara tänker på allt negativt kommer det bli hemskt. Men fokusera på ditt mål och se det som en möjlighet att ha en sysselsättning varje dag, nya kurskamrater att träffa, nya saker att lära dig och en möjlighet att stanna insatt i pluggandet till du kommer in på din valda utbildning. Det är bara ett halvår, det kommer flyga förbi.
Jag förstår att du kanske hellre vill ha praktik men tyvärr är det ju upp till din handläggare. Det är även sannolikt att det inte ens finns praktikplats för dig, under pandemin har det blivit extremt snålt med sånt.
Vill bara säga att det är starkt jobbat av dig att ha pluggat upp dina betyg och nu hittat högskoleutbildningar du vill ha och strävar efter. Känn dig stolt över var du kommit och fastna inte i för negativt tänk över ett ynka halvår i ditt liv. Du har förmodligen kämpat mycket längre än så i mycket jobbigare omständigheter. Det kommer gå bra.
Hur lång är utbildningen?