Jag förstår inte riktigt vad du menar men det är klart att sociala relationer på nåt plan blir mer komplicerade desto fler som är med. Fler åsikter och personligheter att ta hänsyn till. Men att du blir så stressadav att äta med di fru så att du behöver gå och lägga dig och vila låter inte helt "normalt". Vad är det som händer egntligen?
Det var svårt att förklara detta utan att skriva en uppsats eller låta som en idiot.
Titeln på inlägget är också lite saltad för att få fler svar.
Ni frågar om jag känner mig kontrollerad och/eller kritiserad. När vårt barn var mindre så kände jag bitvis så. Det har vi dock pratat om sedan länge och löst.
Utvandaren känner igen sig, och pekar på att det är när hen är trött och barnen är extra krävande. Här håller jag med så klart. Är allt gött blir jag inte stressad när vi äter ihop, och om allt är körigt kan det bli stressande att äta bara jag och min son.
Tror en del ligger i det jag skriver kring att lösa praktiska uppgifter vs. "njuta" tillsammans med sitt barn. Det är inte som man kanske kan tolka mitt inlägg att jag byter däck och min fru ger barnet kärlek. Han kommer till mig för tröst och närhet lika mycket och bilen tar båda hand om :) Det handlar mer om att jag vill "lösa problem"och "bocka av".
Jag tycker inte det är skitkul att äta med sonen, men är angelägen att han äter olika sorters mat och gärna äter själv. Alltså bockar jag hellre av en sådan aktivitet och hittar på något roligt med min son efteråt istället. Samma inställning har jag i flera saker som jag löser först för att njuta sen med min familj.
Jag upplever att min fru vill på gott och ont njuta hela tiden. Detta innebär att hon tummar mer på rutiner och förväntar sig mer good times under aktiviteter som jag mer ser som ett uppdrag. Här tror jag krocken blir. Och därmed min stress.
Är det tydligare nu tro? :)
Hur har ni löst liknande situationer?